Skoltjejen

Helt ofattbart, men storsessan börjar i skolan till hösten. Hon kommer gå på skolan som ligger 2 minuters promenad från huset, helt perfekt. Där har de åldersintegrerade klasser med 6-åringar, som här kallas småettor, ettor och tvåor tillsammans. Det där med åldersintegrerad verksamhet är väl både på gott och ont. En del tvåor är ju enormt stora jämfört med vår lilla storsessa. Vi får hoppas det blir bra iaf.

Vi är inte helt nöjda med hur de har satt ihop klasserna med tanke på vad vi skrev i önskemål och var övriga tjejer i hennes klass bor, men nu är det som det är och vi måste försöka göra det bästa av detta. Personalen känns suveränt bra det lilla vi har träffat dem och vi har fått positiva omdömen om klassen, vilket känns mycket skönt.

Första besöket i klassen var för dryga två veckor sedan. Vår storsessa, som i stort sett aldrig varit blyg och försynt hittills i sitt liv, sprang hela vägen till skolan samtidigt som hon sjöng – ”Jag vill springa, jag vill springa” – i olika tonlägen. Fråga mig inte vad det var för sång, hon hittar på hela tiden. När vi kommer fram till skolan möter hon den enda tjejen som är med från dagisgruppen. Hennes mamma fäller kommentaren ”åh, lite sådär spänt är det här också” och drar efter andan för att förstärka intrycket av hur nervös lilla I är.

Gissa vad som hände? Jodå, storsessan var blygast av alla. Backade bak för att försöka sitta i mitt knä, hade fingrarna i munnen (så gör hon alltid när hon är lite osäker) och vågade inte ens säga sitt namn… Det lossnade litegrann efter en stund när de fick måla men det var försiktigt som bara den.

Under första besöket fick alla småettor två eller tre faddrar, storsessan fick en kille och en tjej. De gick igenom dagens datum, temperatur och namnsdagsbarn. Sedan fick vi föräldrar gå till ett annat rum och barnen fick måla stora målningar som kommer sitta på väggen till hösten, jättefina. Kommer säkert bli jättebra. Fröknarna verkar som sagt superhärliga. Lite tråkigt dock att det inte finns ett enda barn, i blivande ettan och tvåan, som gått på samma dagis som storsessan.

Nu i veckan var det dags för ett nytt kort besök. Samma visa igen, storsessan är otroligt ivrig innan hon ska gå men blir som förbytt när hon kommer dit. Denna gången fick pappa följa med. Med sig hade alla varsin glasburk som de målade och satte tyg på locket, i den ska de samla max 3 sommarminnen. Storsessan går in för denna hemläxa med stor frenesi. Hon försökte ta med sig burken till mormor och morfar i onsdags kväll (ja, vi har barnfritt för tillfället) men vi kom fram till att sommarlovet får börja först…

Nästa vecka ska de på utflykt med nya klassen. Då kommer varken jag eller maken vara med. Spännande, fast jag tror det kommer gå mycket bättre när vi inte är i närheten.

Hon har blivit så stor så plötsligt känner jag. Hon älskar att cykla och numera kan vi ge oss ut på relativt långa cykelturer tillsammans. Läsa kan hon inte ännu men det är spännande med bokstäver och hon skriver när vi säger hur orden stavas. Märker också att hon räknar i mycket hon gör, hur många tuggor det är kvar att äta t ex.

Humör har hon så det räcker till och blir över. Argumentera börjar hon också bli riktigt bra på. Jeezez så arg man kan bli på henne ibland, ja hon på oss också eller lillebror, gnistorna flyger. Sedan svänger hon på två sekunder och blir världens underbaraste, kramigaste goa lilla tjej. Det är inte lätt att hänga med. Har läst och hört att 6-årsåldern är första försmaken av tonåren… kan bli svettigt det här om 10-11 år då vi har 3 tonåringar...