Dolda kameran

Varför kör det alltid ihop sig? Varför händer alltid allting samtidigt? Titt som tätt hamnar jag (eller maken) i situationer där man tittar sig omkring och undrar var dolda kameran är.

Ska man skratta eller gråta?

Här följer två exempel, kan dra hur många som helst – men då tröttnar ni ju.

Fortfarande kallt ute vilket innebär en genomsvett mamma innan alla fått på sig kläder och kommit ut. Hinner inte mer än ut själv förrän prinsen kommer – ”måste basa mamma” (lägg till ett j mellan a och s). In med honom, av med alla kläder igen och in på toaletten, sätter honom där. Telefonen ringer, ”håll i dig gubben så du inte trillar i, mamma ska bara svara”. Samtidigt som jag svarar hör jag dunsandet utanför dörren och ett illtjut, lillsessan har trillat nedför trappen(inget högt fall och ingen verklig fara, men det tycker ju hon). Är på väg mot dörren, fortfarande med luren vid örat, då ropar prinsen ”fädi mamma”, ”FÄÄÄDII MAMMA”. Ja, var ska jag börja???

Kommer hem sent från dagis, alla är trötta, maken ska jobba över. Går in och sätter igång med maten samtidigt som barnen stannar ute en stund till. Hör världens tjut igen. Lillsessan igen, nu har hon kört bobby car nerför trädäcket och skrapat i pannan. Hämtar henne, in och tvätta rent och ta fram en isklamp. Då gapar storsessan från toaletten, hon har inte hunnit riktigt i tid till toaletten och ska byta trosor och leggings. Problemet är bara att hon försöker dra av trosor, leggings och sockar i ett svep – ståendes. Sedan blir hon jättearg när det inte går. Jag: ”sätt dig ner och ta av dig och hämta sedan nya kläder, jag måste sätta mig med lillsessan som slått i huvudet”. Går ut och sätter mig med lillsessan och försöker kyla bulan, i takt med prinsen som kör något gapandes tävlingsrace fram och tillbaka på altanen. Hinner knappt sätta mig innan nästa ILLTJUT kommer från storsessan. Hon kommer ut, helt förtvivlad med glasögonen i handen – de har numera bara en båge… Gaaah, varför blir det alltid så här?

Kan tillägga att storsessan fick gå utan glasögon till dagis efterföljande dag, men det gick bra och de blev snabbt lagade. Lillsessans fall gick bra, blev en liten bula och ett skrapsår men ingen fara.
Mat fick de också – så småningom.