GRATTIS

Nu är ju faktiskt födelsedagen över sedan 7 minuter men jag måste ju ändå lägga in ett megastort GRATTIS!!!!!!! till min underbare lillebror A som fyllt 30 år idag. Tänk att den lille retstickan blivit så gammal?! Det värsta är att varje gång jag tänker så kommer automatiskt repliken "du är 4,5 år äldre" upp i mitt huvud...

Eftersom vi nu bytt dag kan jag ju passa på att säga GRATTIS till M i Getared också. Hoppas att du får en bra födelsedag! Får nog ringa till dig lite senare idag för ni lär ändå inte läsa inlägget, det är fullt upp med att få ordning på den uppgrävda och leriga tomten. KRAM iaf.

Stukad

I fredags kväll när storsessan och hennes pappa (som för övrigt höll på att förfrysa enligt egen utsaga) var på fotbollsträning skulle jag försöka få i småttingarna lite mat, vilket gick hyfsat ok. Dock satt prinsen på knä på köksstolen och sköt ifrån med armarna mot bordet hela tiden. Jag sa till honom xx antal ggr och varnade att han kunde trilla... När han väl gjorde det var jag vänd mot lillsessan och hann inte stoppa fallet. Stolen föll bakåt och hans små fötter satt fast mellan sitsen och stolsryggen. Han blev rejält ledsen och sa att det gjorde ont i foten flera ggr. När jag satte ner honom efter en stund ville han inte gå på foten.

Lilla jag ringde naturligtvis direkt till mamsen för råd. Efter att ha suttit med hårt lindad fot i högläge framför Bolibompa en lång stund blev det lite bättre. Fast han haltade rejält och sa fler ggr beklagansvärt att det gjorde ont, stackars liten. Han somnade dock utan bekymmer och vi trodde att det kanske skulle vara över idag.

När han till slut tjatat upp mig i morse konstaterade jag snabbt att han fortfarande haltar rätt rejält, fast han var rätt glad och nöjd ändå. Han kunde dock inte springa och det är inte riktigt likt honom... Han och mannen fick åka upp till närakuten samtidigt som jag och tjejerna åkte iväg och fixade de svårinköpta dammsugarpåsarna och lite andra småärenden.

Doktorn konstaterade dock att inget var brutet eller behövde åtgärdas vidare. Prinsen har stukat foten och fick en lindad fot. Han har fortsatt att halta hela dagen, stackarn, men det verkar inte bekymra honom så mycket iaf. Det är väl inte sista gången vi har stukade fötter i den här familjen men det gör ändå ont i mammahjärtat när man ser att barnen har ont.

Så gick det med den gemensamma hemmadagen på mycket länge... det blir aldrig som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Misslyckat försök till matro

Sedan vi tvingades ge upp barnmatstolarna för lillsessan och prinsen (de ställde sig upp och var skogstokiga trots att vi försökte sätta fast dem) har måltiderna hos familjen Lindblad varit rena cirkusen.

I vårt minimala kök har vi ett stort köksbord, en kökssoffa och två matstolar tillgängliga för måltiderna. För att kunna sitta mellan lillsessan och prinsen men ändå kunna röra mig hyfsat lätt (minns inte när jag senast lyckades komma ihåg att sätta fram ALLT på bordet och få logistiken att fungera så att jag slipper fara upp och ned som en studsboll) tar jag allt som oftast in en extrastol och sätter mig på kortändan med en småtting i kökssoffan och en på vanlig köksstol. Om de två små sitter tillsammans i soffan är det ett fasligt liv, då bara måste man peta lite i syrrans/brorsans tallrik, springa fram och tillbaka i kökssoffan, tjoa som en tokig och spilla lite av varje... Upptill detta ska man försöka se till att storsessan äter något trots att hon brukar säga till långt innan hon smakat en enda bit att den här maten äter hon minsann inte. När man tjatar kommer det oftast något utbrott och mängder av tårar. Då måste bara lillsessan slänga sig över bordet och måna lite om sin älskade storasyster, ja ni förstår.

Nu till saken. En middag nu i veckan tänkte smarta mamman att om man dukar med servetter och tar in en blomma kanske barnen lugnar sig, lite iaf. Dels av chocken av att det faktiskt är dukat, dels för att det är fint. Jag satte servetter i glasen och skyndade ut för att plocka en utslagen ros att lägga i en skål med vatten. Min idé föll dock inte riktigt väl ut... Storsessan tyckte det var fint men skulle tvunget veta, på direkten, hur jag gjort med servetterna. Prinsen tyckte mest att servetten var i vägen och slängde den genast på golvet. Skålen med rosen var han bara tvungen att sätta fingrarna i hela tiden. Lillsessan gjorde precis som hon gör med alla smörgåsar, dissekerade ena lagret av servetten i smådelar spridda lite varstans. Den andra halvan la hon ideligen över maten. Jaha, bad idea kan man väl säga...

Första lektionen i ironi

Storsessan har (utan att veta om det) gjort sin första upptäckt i ironins värld... Häromdagen när jag konstaterade att jag, som vanligt, hade stora snorfläckar lite varstans på min svarta tröja sa jag: "Åh, så fin min tröja är". Storsessan tittar en stund på mig och tröjan och funderar intensivt innan hon säger: "Ibland säger man att en tröja är fin fastän den inte är det...". Ja, du min älskade dotter, det var en form av ironi, men det blir du nog varse så småningom.

Typiskt

I torsdags stressade jag som bara den för att hinna med ett tidigare tåg hem. Skulle nämligen sticka en supersnabbis till Kungsmässan för att inhandla nya dammsugarpåsar. Det finns typ en miljon olika påsar på Maxi men ingen som passade vår dammsugare, första typiskt.

Hann iaf precis med tåget och vad händer?! Jo, vi blir stillaståendes en bit innan Lindome pga något arbete fraför tåget. Fick stå där ca 20 minuter så i stället för att komma till dagis i tid med inköpta dammsugarpåsar kom jag nästan för sent i stället och utan en enda påse...!!! Dagens andra typiskt!!!

Gymnastik och förkylningar

Idag fick jag gå tidigare från jobbet för att hinna hem i tid för att ta storsessan till första gymnastikpasset. Det har krävt många mail och telefonsamtal för att få in henne i en lämplig grupp. Skam den som ger sig. Hon älskade det, riktig gymnastik med kullerbyttor, hänga i ringar och annat.

Hann dock inte jobba färdigt så jag fick sitta en bra stund nu ikväll i stället... Nu är det hög tid att gå till sängs (hoppas mannen hängde upp tvätten) för att få ett par timmars sömn och vårda ännu en förkylning som flugit över mig. Hinner inte bli helt frisk från den ena innan nästa kommer, bihålorna gör ont och jag är rätt gnällig känner jag. Dags att sluta nu då.

För intresserade släktingar kan jag iaf berätta att storsessan har skrivit LÅNG önskelista till födelsedagen, stor händelse!

Här var det klippt

Hoppsan, har ju glömt nämna en liten detalj som gör att jag inte ligger så väl till hos mannen just nu... I söndags klippte han sig (det gör han själv med trimmern sedan många år tillbaks). Jag skulle hjälpa honom att trimma nacken, först med trimmern och därefter raka till den sista finishen.

När jag precis är färdig med trimmern och fortfarande har den i handen så ringer det. Det var mamma, jag ringer om 10 minuter sa jag. Går tillbaka och ska fortsätta. Problemet är bara att jag inte inser att jag har rakapparaten i handen utan hanterar den precis som jag gör med trimmern... Det blev ett rakat jack upp bakom örat det... Det syns inte framifrån utan bara snett bakifrån men mannen vill helst sjukskriva sig tills håret växt ut igen. Har sagt förlåt tusen gånger om och mycket mer kan jag tyvärr inte göra hur gärna jag än vill.

Vi kommer skratta gott åt det här om ett tag men just nu är jag inte speciellt populär...

Hund eller kalv

I helgen var storsessan bjuden till en dagiskompis på kalas. När jag baxat ut alla tre ur bilen för att lämna av henne går vi mot kompisens hus. När jag närmar mig ser jag att mamman i familjen försöker hålla fast något stort djur, hm är det en kalv tänker jag nästan innan jag inser att det faktist är en hund... Det var nog den största hund jag sett! Har både lillsessan och prinsen i famnen och deras reaktion är helt olika. Lillsessan ropar "und (=hund), vof, vof" och är nästan på väg ner... prinsen klamrar sig vettskrämd fast vid mig och säger inte ett ljud (storsessan noterade nog knappt att hunden var där, hon skulle ju på kalas).

Fast när vi går därifrån får prinsen syn på en grävmaskin och två traktorer - gissa om han vaknade till liv igen.

Mötas i dörren

De senaste dagarna har jag och mannen mest mötts i dörren.

I torsdags var jag som sagt i Sundbyberg (sorry Pia, jobb hela dagen lång), åkte tidigt och kom hem sent (fick handla på vägen hem). I fredags åkte mannen tidigt och kom hem strax innan jag skulle in till jobbet på kräftskiva och storsessan fick skjuts till fotbollsträningen. Jag kom hem vid midnatt och upptäckte att jag glömt nycklarna... Ingen vaknade när jag knackade på ytterdörren, fick springa runt huset och skrämde nästan livet ur mannen när jag knackade på altandörren. Var en ANING trött när han väckte mig kl 08... för att en kvart senare åka iväg på aktivitet med sitt jobb. Han kom hem igen vid halv sex så då fick vi faktiskt träffas ett par timmar. I söndags startade mannen med innebandy, hem för dusch och direkt iväg till sin mamma och pappa för att fixa med bilarna igen. Han var hemma runt fem-tiden.

När jag och barnen gick här hemma i det ljuvliga vädret och försökte börja höststäda lite i trädgården började jag fundera på när vi sist var HEMMA gemensamt större delen av en helgdag. Insåg att det var den 9 augusti... inte konstigt att vi inte kommer någon vart med allt som behöver fixas. Ja, jag vet att vi måste försöka få sålt 2 av 3 bilar men det är tråkigt iaf.

Nu till helgen tror jag att lördag blir en gemensam hemmadag iaf, alltid något.

heja Sverige, och allmän uppdatering

Sverige leder nu VM-kvalmatchen mot Ungern med 2-0, heja Sverige!!!

Idag hämtade jag strax efter fyra och möts då av lillsessan som kommer med världens största leende och ska direkt upp i famnen och där ville hon helst stanna. Prinsen kom springandes och gav mig lyckligt en kram men skulle ner lika fort igen och försvann tillbaka in till leken. Storsessan säger inte hej, blir inte glad, ger mig ingen kram utan skriker "Jag vill inte gå hem", "Varför kommer du alltid så tidigt???". Här kämpar man som en liten blå för att få ihop sina timmar på jobbet men ändå inte ha barnen för mycket på dagis och så möts man av sådana kommentarer... Nåja, det är underbart att veta att de har det bra på dagis!

Sedan var det bad av småttingarna, välling, tandborstning och saga för dem samtidigt som jag försöker tjata på storsessan om att börja plocka i ordning på sitt rum.

Plötsligt blir hon så otroligt trött... efter mycket tjat började hon iaf att städa, även om det allt som oftast kom något emellan. Det tog en stund att få ordning där inne, helt otroligt vad hon lyckas stöka ner på egen hand på ca 30 minuter. Det blev rätt sent innan hon kom i säng och när det blir så sent har hon svårt att komma till ro. Hon låg där inne och krånglade bra länge, dessutom kom hennes älskade pappa hem precis när hon var på väg att somna och då fick hon ny energi, klockan var över 21 innan hon stängde de blå. Hon lyckades riva hål på eksem hon har på armen också och skulle ha ett plåster, vilket hon fick. Då kom nästa bryt, jag skulle inte ha tagit Hello Kitty-plåstret... "Det är så fint och nu måste jag vrida på armen för att kunna se det". Aldrig blir det bra. Nu sover hon iaf, långt om länge.

Nu ska jag gå och plocka fram kläder inför morgondagen innan det är dags för sängen. Flyger till Bromma i morgon bitti, projektmöte i Sundbyberg hela långa dagen. Kommer inte vara hemma förrän närmre kl 21. Känns lite sådär att flyga den 11 september men det går förhoppningsvis bra det med.

God Natt!!!

Snyggaste bruden

I lördags gifte sig C&H på Tosterups slott i Skåne, numera är de herr och fru Hesby. Det var ett underbart härligt och roligt bröllop. Synd för er att jag inte lägger ut bilder i bloggen för C var bara SÅÅÅÅ SNYGG!!! Hennes klänning var något av det läckraste jag sett, kunde inte se mig mätt på den.

Flixen (det är så vårt lilla tjejgäng med rötter i gymnasiet kallas) sjöng traditionsenligt ett egenkomponerat (läs E, för hon skrev hela själv) potpurri som blev mycket uppskattat. Som vanligt smet vi undan lite snabbt mellan vigseln och middagen för att sjunga ihop oss. Det blev därför lite små missöden här och där men ändå helt ok.

Det var supergod mat, gott vin, bra tal, jag hade trevliga bordsgrannar, musiken var bra och vi dansade halva natten och mådde bara allmänt bra. Sömn blev det återigen lite för lite av men det var det värt.

Tack C&H för ett underbart bröllop!!!

Jag och mannen var först ut i gänget med att gifta oss. Vi kan väl bara konstatera att tiden går fort när man har kul. Det har gått dryga 6 år sedan vi sa ja. Älskar dig M.

snabbare än ankan...

Det här med tvättmaskinen går inget vidare. I måndags kom samma kille tillbaks igen, satte i ännu ett kretskort (det tredje), vred vredet åt ena hållet och det gick bra men när han vred åt andra hållet small det till och började ryka igen. Han svor en lång ramsa, ringde sin kollega och sa att de måste hämta vår maskin och skicka in den för felsökning. Han sa också att de måste ställa hit en lånemaskin. Förstod att personen i andra änden frågade hur fort de måste ordna detta, "snabbare än ankan sket" svarade han då. Den var ny för mig iaf...

Tisdag

Idag lämnade jag. Det verkar inte spela någon roll hur tidigt jag går upp eller hur mycket jag förbereder mig, det blir stressigt på slutet ändå. Det slår ju aldrig fel att någon av de små har bajsat precis lagom tills alla skor och ytterkläder är på, bara att gå in och börja om igen.

Storsessan satt framför TVn och hörde inte alls när jag sa till henne att stänga av, fyra ggr. När jag till slut sa att nu går vi fick jag allt höra: "mamma, man får faktiskt inte lämna barn ensamma". Hade i och för sig inte tänkt det men det fick ju henne att komma iaf.

Lämningen gick bra. Fick världens härligaste kramar av alla tre och det värmer lilla mammahjärtat otroligt!

Har varit lite seg ett tag, har haft årets första dagisförkylning som inte riktigt vill ge med sig. Det gör att det är svårt att hålla koncentrationen uppe på jobbet. Hoppas dock att förkylningen är på väg att ge med sig. Till helgen gifter sig C o H och då vill jag vara piggelin. Ser otroligt mycket fram emot bröllopet.

Nu ska jag fila fötterna som varit i blöt en bra stund och snabbt gå upp och fixa fram några kläder tills i morgon (om det finns något rent) och sedan ska jag SOVA. Måste vara tidig på jobbet i morgon eftersom jag ska hämta på dagis.

God Natt!

Livet utan tvättmaskin

Sedan 2 veckor och 5 dagar tillbaka har vi ingen tvättmaskin... Det är verkligen katastrof! Vi har tvättat hos våra föräldrar när vi har kunnat och i söndags fick vännerna i Askims tvättmaskin jobba medans vi var ute på havet i deras båt.

Jag ringde på måndagen och felanmälde den. Första lediga tillfället som fanns att komma och titta på den var i fredags (12 dagar senare)... En trumpen man som totalt hade missuppfattat ordet service minded kom och försökte ta reda på vad felet var. Det ledde till att han pajade ett kretskort till som han tog med sig för att skicka in efter helgen... Frågade honom om jag skulle åka till Elgiganten och lämna in all vr tvätt. Det hjälper nog inte fick jag till svar. Fattar väl jag också men man börjar ju bli lite smått panikslagen nu...

Ska ringa i morgon och jaga vår tvättmaskin. Tänk att man kan sakna en tvättmaskin så... Fast en positiv sak kommer ut av det hela iaf. Mamma har fått hem alla lakan och handdukar (moster och morbror var här och hämtade dem i söndags och lämnar dem) och vi får tillbaka lakanen tvättade och manglade... hur bra som helst, Tack mamma!

Trots tre tvättade maskiner och säkert tre maskiner skickade till Småland är tvättberget nu enormt! En 3-barnsfamilj genererar enormt mycket tvätt.