Misslyckat försök till matro

Sedan vi tvingades ge upp barnmatstolarna för lillsessan och prinsen (de ställde sig upp och var skogstokiga trots att vi försökte sätta fast dem) har måltiderna hos familjen Lindblad varit rena cirkusen.

I vårt minimala kök har vi ett stort köksbord, en kökssoffa och två matstolar tillgängliga för måltiderna. För att kunna sitta mellan lillsessan och prinsen men ändå kunna röra mig hyfsat lätt (minns inte när jag senast lyckades komma ihåg att sätta fram ALLT på bordet och få logistiken att fungera så att jag slipper fara upp och ned som en studsboll) tar jag allt som oftast in en extrastol och sätter mig på kortändan med en småtting i kökssoffan och en på vanlig köksstol. Om de två små sitter tillsammans i soffan är det ett fasligt liv, då bara måste man peta lite i syrrans/brorsans tallrik, springa fram och tillbaka i kökssoffan, tjoa som en tokig och spilla lite av varje... Upptill detta ska man försöka se till att storsessan äter något trots att hon brukar säga till långt innan hon smakat en enda bit att den här maten äter hon minsann inte. När man tjatar kommer det oftast något utbrott och mängder av tårar. Då måste bara lillsessan slänga sig över bordet och måna lite om sin älskade storasyster, ja ni förstår.

Nu till saken. En middag nu i veckan tänkte smarta mamman att om man dukar med servetter och tar in en blomma kanske barnen lugnar sig, lite iaf. Dels av chocken av att det faktiskt är dukat, dels för att det är fint. Jag satte servetter i glasen och skyndade ut för att plocka en utslagen ros att lägga i en skål med vatten. Min idé föll dock inte riktigt väl ut... Storsessan tyckte det var fint men skulle tvunget veta, på direkten, hur jag gjort med servetterna. Prinsen tyckte mest att servetten var i vägen och slängde den genast på golvet. Skålen med rosen var han bara tvungen att sätta fingrarna i hela tiden. Lillsessan gjorde precis som hon gör med alla smörgåsar, dissekerade ena lagret av servetten i smådelar spridda lite varstans. Den andra halvan la hon ideligen över maten. Jaha, bad idea kan man väl säga...