Ofrivillig bloggpaus och God Jul

Hej alla

Jag har varit sjukt dålig på att uppdatera på bloggen under en tid nu. Sjukdomarna, influensa, har fastnat i väggarna här hemma och vandrar runt mellan oss. Mest barnen men det får till följd att det blir MYCKET VAB-dagar, som leder till ännu mer stress på jobbet. Både jag och maken har det intensivt på jobbet i december (som så många andra), det blir dåligt samvete på alla håll och kanter.

När man dessutom är jultokig som jag och vill så mycket till jul blir det sena kvällar(har slutat titta på klockan idag). Har ju dessutom blivit lite bloggtokig men den senaste veckan har jag inte ens hunnit kolla min bloggkoll-lista vilket känns lite jobbigt...

I morgon kommer svärföräldrarna, min ena svåger med sambo och två kusiner till våra barn. Barnen är otroligt spända inför julafton, särskilt storsessan som förstår lite mer än de andra två. Fast de måste kommentera varenda tomte och känna på ALLT som jag plockar fram, och det är ju en del.

Det ska bli härligt och skönt att fira jul! Nu har jag bara LITE jobb kvar innan jag ska gå och lägga mig... Hoppas få mycket tid i mellandagarna att bara läsa ikapp mig på bloggkoll och skriva riktigt mycket själv.

Tills dess vill jag önska er alla en RIKTIGT GOD JUL och be om ursäkt för min frånvaro både med inlägg och kommentarer. Kram till er alla, vi ses snart hoppas jag.

Uppdatering utan efterlysning

Nu blev det ett långt blogguppehåll... Har bara orkat läsa alla andras bloggar, inte skriva något själv...

Förra helgen hann vi med en hel del. I lördags var det stressigt värre. Jag började tidigt med att förbereda maten inför kvällens middag medans maken badade tre barn, försökte röja i kaoset och därefter åka och handla lite som saknades(bl a malda nejlikor till pepparkaksdegen). Direkt efter lunchen medans småttingarna sov fick han åka till systembolaget också(jag fick inte använda den lyxiga konjaken i pepparkaksdegen, det behövdes 1 dl och det var i mesta laget). När han kom hem skulle jag och storsessan slänga ihop degen och få in den i kylskåpet. Efter en massa omgångar med extramjöl utöver receptets angivning fick vi in degen i kylen i sista stund. Emellan varven försökte jag även hinna adventspynta det som kvarstod.

Vi väckte småttingarna, tog på kläder och stressade som galningar in till Liseberg. Där var det REGNIGT värre. Det värsta var att när vi kom ut ur bilen upptäcker jag att storsessan har alldeles för tunn mössa, inga vantar och finstövlarna som inte tål vatten något vidare ("pappa sa att jag fick ha dem"..., kan säga att det var inte jag som satte ut henne i bilen...). Så kan det gå när det blir FÖR stressigt i familjen Lindblad, tror både mamman och pappan hade ruskigt dåligt samvete hela besöket. Vi mötte iaf upp med våra härliga vänner V o M och deras söta pojkar V o G. Började em med våfflor innan regnet tilltog, mysigt. På tre timmar hann vi krama kaninen (tjejerna i fam iaf, prinsen stod på avstånd och var ruskigt nyfiken men vågade absolut inte gå för nära), titta på delar av teaterföreställningen, åka farfars bilar/kaffekoppen (efter att mamman tappat bort 3 biljetter, haft en förtvivlad storsessa som stortjöt bredvid mig när jag letade, köpt nya biljetter och stått i kö igen) och kaninresan. Vi hann inte titta in i en endaste julbod... fast vid det laget var vi så genomfrusna att vi bara ville hem. Storsessan frös och hade så ont i de kalla fötterna att hon grät när vi försökte få henne att gå lite själv. Visst var det otroligt vackert med alla ljusen men med tre barn, regn och blåst och för lite kläder hann vi inte riktigt njuta av det... Kul att träffa vännerna en stund iaf.

Sedan for vi hem, rusade in och tog på alla VARMA kläder och försökte fixa i ordning det sista innan M, J och lille J kom på middag. Efter att vi ätit och fått alla trötta barn i säng hann även vi vuxna få en egen stund då vi hann prata, härligt!

På söndagen blev det pepparkaksbak, i dryga fyra timmar. Nästa år ska jag bara göra halv sats... Goda blev det men jösses vilken tid det tar, tog en bild på högen men den ligger kvar i kameran tror jag. Alla barnen hjälpte till, storsessan var riktigt duktig på att kavla och få fina kakor. Jag fick springa till julkalendergömman och leta reda på paketet med en kavel i, det gick inte vänta. Som tur var ville prinsen ha en STO (=stor) kael (=kavel) så vi slapp strid om de små. Prinsen kavlade och kavlade men degen fastnade mest på både bord och kavel, fast några hammare-pepparkakor blev det allt (vi andra tycker formen liknar en svamp men han äter numera bara hammare...). Lillsessan åt MÄNGDER med deg, men det hamnade inte så många kakor på plåten. De orkade bara med en stund, sedan gick de och maken till källaren och tittade på våra inspelade videosnuttar. Vi hann väl med en liten ute-stund, röj och annat också.

Nej, nu är klockan tok-mycket igen... fortsätter med uppdatering och lite annat nästa gång jag hinner sitta vid datorn förutom på jobbet.

Kram och God Natt alla.

Skulle precis

Lägga ett inlägg om mina gardiner som jag faktiskt fått upp med hjälp av en hel del dubbelhäftande tejp. Kom dock på att jag sitter vid fel dator. När jag ska fixa med bilderna så de inte tynger ner hela bloggen är det bäst att låna jobbdatorn en stund. Får försöka fixa med det i morgon i stället. Då ska jag dessutom lägga ut en efterlysning...


Vi mår sakta men säkert bättre. Själv går jag på nezeril men känner mig mycket piggare. Barnen hostar fortfarande en hel del men de geggiga ögonen är borta och näsorna torkas inte fullt lika ofta längre.


Kan dock säga att en arbetsvecka med två arbetsdagar för min del leder till STOR stress... får nog försöka ta igen lite på söndag. Om jag hinner för då har vi tänkt baka pepparkakor.


Håll tummarna för att alla är friska för på lördag är det tänkt att vi ska gå på Jul på Liseberg och därefter ska de bästa av vänner fam J och fam M-S komma hem till oss på middag. Att få umgås med V och M och deras familjer är något av det bästa jag vet. M har jag känt (även om vi stött på varandra redan tidigare) sedan vi började i samma klass i 7:an (det är bara 21 år sedan...) och V har jag känt sedan vi började i samma klass på gymnasiet (vilket, hemska tanke, är 18 år sedan). De är även 2 av flixen i Tjejgänget som är världens bästa flix.

Yes yes yes och Morr

Yes yes yes. Bilen är såld och maken kan äntligen börja lägga energi på andra viktiga saker (för jag måste erkänna att det är han som fått dra det tunga lasset när det gäller bilarna). Det blev mycket riktigt en otroligt dyr bilhistoria för vår del men det är inget vi kan påverka så nu lägger vi det bakom oss och fokuserar på annat.

För övrigt är det en mindre bra dag. Jag är riktigt dunderförkyld och mår KASS! Lillsessan är geggig i ögonen och den numera röda näsan rinner fortfarande som ett grönt såll. Storsessan har fått sin elaka hosta som gör så ont i mammahjärtat att höra. Hon hade även feber här ikväll. Hör just nu hur hon hostar så det låter som om lungorna är på väg ut, stackars liten. Dessutom är hon helt förtvivlad för hon missade näst sista gången inför gymnastikuppvisningen idag och hon missar julpyssel (drop in med föräldrar) på dagis i morgon. Har lovat henne att vi ska julpyssla lite här hemma i stället, vad vi nu ska hitta på som även småttingarna kan vara med på.

Något positivt iaf, prinsen är bättre.

Morret i rubriken kommer sig av min, inte så kära längre, symaskin. Fick för mig att jag skulle sy nya julgardiner till vårt sovrum (de nuvarande är inga riktiga julgardiner och vi är båda riktigt less på dem). Dessutom skulle jag klippa till tyg till nya kuddar till sängen. Hade ett jättebra tyg liggandes som kommer passa perfekt. Ni kan förstå hur ilsken jag blir när jag har klippt gardinerna, vikt och pressat kanter och sätter mig för att sy 7 enkla raksömmar och maskinen INTE FUNGERAR!!! Hittar inte bruksanvisningen heller så jag kan felsöka... det är något med undertråden, så långt har jag förstått. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det, har provat allt, tycker jag iaf. Hoppas kära mamma kan lösa det nästa vecka när hon kommer (hon har en likadan maskin). MORR * massor!!!

Nu funderar jag på om jag kan nåla, tråckla lite för hand och tejpa lite... allt för att få julfint i fönstret till helgen...??? Ska nog försöka fixa det i morgon, om jag mår lite bättre.

Har ett par kommentarer att svara på men det orkar jag bara inte nu, får se om energin har återvänt i morgon.

Nu ska jag SOVA!!! God natt alla och KRAM.

Finn felet

Hittar ni felet? Dessa två krukor står i vårt köksfönster. Båda såg ungefär likadana ut, till i lördags då lillsessan och prinsen stod på stol och tittade ut genom fönstret där de trodde att jag och storsessan snart skulle komma. När det dröjde blev de ju TVUNGNA att sysselsätta sig med något. Innan pappa upptäckte vad de höll på med hann de rätt mycket, ni vet allt går snabbare och smidigare om man samarbetar. Att jag har försökt lära dem att blommor är något man bara får lukta på hade de förträngt...

Önskelista

Måste bara visa önskelistan storsessan lämnade till tomten på Tjolöholm i lördags, årets händelse om du frågar henne... Mamma är naturligtvis superstolt över sin supersessa!

För den som har svårt att tyda står det: Tatueringspenna, Lego Solskenshus, Gosedjur (att hon har en miljon hör inte hit...), dataspel, Spel Vem där, Maträtter (i plast, svårt att slå in annars), Lera tandläkare (finns något som heter Drill'n'fill för PlayDoh), Stickmaskin, Barbiehus, Bratz, Megamall (polly pocket) samt Mathilda (här får jag göra ett undantag med namnet) själv har skrivit.

Uppdatering

Har varit hemma idag med alla tre barnen. Lillsessan hade 38,8 igår kväll men idag verkar febern vara borta. Hon och prinsen är dock snorigare än snorigast. Storsessan hostade idag på morgonen, sa hon hade ont i halsen och ville vara hemma. Tror dock mest det berodde på att hon var trött... hon har inte visat några symptom under dagen. Skönt med en extra hemmadag dock.

Däremot har jag själv blivit dunderförkyld och sitter här och snorar kraftigt när jag borde sova. Snart, jag lovar!

Hur som. Det har varit en bra dag. Jag blir alldeles varm i kroppen när storsessan engagerar sig i de små och verkligen leker med dem. Deras ögon lyser av beundran - storasyster är bara bäst. Men åh, så ledsna de blir när de får bannor... fast idag har varit en rätt bra dag på det sättet.

I morgon ska maken vara hemma med de två små. Storsessan vill gå till dagis och det är som sagt inga problem med henne så det får hon. Då får hon "leka av" sig där.

Jag ska dock arbeta hemifrån någon timme på morgonen. Vi har en ev. köpare till den stora bilen i morgon fm som vi ska träffa en bit hemifrån (maken är lite paranoid och skulle aldrig låta någon komma hit och titta). För att få ihop logistiken får vi lösa det så här, jag räknar med att vara på jobbet runt 11. Håll nu alla tummar ni har för att vi får sålt bilen. Det slukar så mycket oro och energi att inte få den såld. Det kommer bli dyraste bilen i mannaminne (känns som om jag skrivit det tidigare men ja, ja) men det får vi helt enkelt leva med. Vi hade inte förutsett en finanskris när vi planerade detta...

Nu ska jag bara skriva ett eller kanske två inlägg till, sedan ska jag sova. Nu skriker någon där uppe, dags att avlasta maken!

Kram och god natt

Slavdrivare

Jag och maken betecknas numera som slavdrivare också. Förra helgen bad vi henne att städa undan på sitt rum innan vi skulle åka till vännerna i Mölnlycke (hela huset var plötsligt upp och nedvänt, det är så tråkigt att komma hem till röra).

Helt plötsligt blev hon så otroligt trött och det är ju SÅ hemskt att behöva städa. Hon grät och gnällde inne i sitt rum och vi tjatade en del och blev till slut rätt irriterade och sa till lite mer på skarpen. Efter att ha skrikigt och gapat en stund till kommer hon ut HELT FÖRTVIVLAD. Tårarna sprutar och hon skriker gravallvarligt till mig och maken: "Ni behandlar mig som en TJÄNSTEFLICKA".

Jag fick gå in och gömma mig i badrummet där jag bröt ihop av tyst skratt en stund. Det gällde ju att ta henne på allvar. Både jag och maken hade lite svårt att finna oss och komma med rätt svar till den kommentaren. Var får den underbara tjejen med den enorma egensinnigheten allt ifrån??? Det enda jag kan komma på är att hon läst Askungen någon gång för mycket...

Moderlig idioti

Innan jag visste att storsessan skulle få två syskon på en gång började jag göra en adventskalender till henne. Tyckte att det var en hel del jobb med 24 paket som skulle slås in och hållas koll på så att rätt paket kom på rätt dag... Men som den julälskare jag är ville jag ju föra denna tradition vidare till våra barn också (jag minns fortfarande hur jag försökte hålla mig vaken för att avslöja att det var mamma och inte tomten som la dit de små paketen).

Fast 24 * 3 = 72. Det är många paket det... Fast nu är jag äntligen klar, alla 72 är inslagna, numrerade och organiserade någorlunda i ordning på hemligt ställe. Nu ska vi bara få storsessan att dela med sig av den fina (inte den på bilden ovan) adventskalender min faster K (som gick bort tidigare i år) broderade till henne (åtminstone tycker storsessan att den är bara hennes).

Nu gäller det att börja få koll på, inhandla och slå in alla övriga paket. Känns nästan som en heltidssyssla bara det.

För övrigt har lillsessan blivit sjuk. Förkyld igen och jag tyckte hon var lite väl gnällig och rödögd när jag på 10 minuter putsade insidan på fönsterna i vardagsrummet. Tog febern, stackars liten hade 39,6 i temp. Efter panodil blev det dock aningen bättre.

Nu blir det väl antagligen inte så mycket med middagen vi skulle ha här hemma med goda vännerna A, K, A och lilla E i Askim. Tanken var att vi skulle träffas på Jul på Tjolöholm och fortsätta hem till oss för att fira lilla E och storsessan. Gissningsvis stannar maken (som inte är lika barnsligt förtjust i jul och tomtar som mig) hemma med prinsen och lillsessan medan jag och storsessan åker till Tjolöholm och möter upp de andra. Därefter åker vi väl var och en hem till sitt i stället. Storsessan sa idag att "Jag älskar A, vi bråkar bara ibland men vi blir vänner igen". Det är längesedan flickorna fick leka men det är väl så här det är med tre små barn.

Nu ska jag gå och SOVA. Det har varit ett par nätter med riktigt dålig och ryckig sömn. Skulle gissa att någon av de små snart vaknar och ska ligga hos oss, i natt var vi fyra i sängen större delen av tiden.

God Natt alla!
Kram

Storsessan har lyckats igen

Storsessan fortsätter komma med dråpliga kommentarer och ge svar på tal. I fredags när jag hade min föräldralediga (avslutningen på det ordet är förresten helt felaktig, vem sa något om ledigt) dag blev det efter frukost ett oändligt liv. Det gnälldes, bråkades, slogs, nöps i ett... Jag höll på att bli helt tokig. Tills slut rann bägaren över och jag gick in i sovrummet samtidigt som jag ilsket sa: "Just nu vill jag inte vara mamma, ni bråkar ju hela tiden" och stängde dörren efter mig (inte så genomtänkt kommentar, jag vet. Ibland blir det bara FÖR mycket och då pratar munnen innan hjärnan hunnit göra sitt.)

Det blev tyst och efter ca 5 sekunder kommer storsessan in och säger bestämt: "Mamma, när jag säger att du eller pappa ska flytta och att jag inte vill att ni ska vara min mamma och pappa. Då säger du att det inte går för det är ni alltid och det går inte nu heller. Så det så!"

Gissa om jag kände mig skamsen?! De är helt underbara, våra barn. Fast de tycks veta exakt hur de ska få oss föräldrar skogstokiga... Jag skyndade mig att be om förlåtelse och sa att ibland säger man saker som man inte menar och att barnen är det absolut bästa som hänt mig!

Livets förgänglighet

När maken kom till jobbet i morse stod en av ledarna inom regionen och väntade med besked om att makens chef gått bort i helgen. Snacka om chock! Han var extremt vältränad och levde väldigt sunt, 46 el 47 år gammal. Han föll ihop i löparspåret och dog. Sånt händer bara inte! Det har varit väldigt kaotiskt på makens jobb idag och lär väl vara så ett tag framöver. De var bara 12 st på kontoret vilket gör att arbetskamraterna kommer nära varandra.

Maken tyckte att han var en otroligt bra chef och det har varit hans ledarskap och stora kunskap som har gjort att maken velat vara kvar ett tag till på kontoret. Tomheten blir stor och det är mycket tankar som snurrar. Chefen var ju makens referens när han skulle söka andra tjänster och de hade en otroligt bra dialog kring hans planer för framtiden. Vi får hoppas att det kommer en ny bra chef till kontoret snart, tror alla behöver det.

Det händer så mycket otäcka och tankeväckande saker. Det som hänt makens chef och den tragik som drabbat Lotta (en bloggvän) väcker många funderingar. Helt klart ska jag nu definitivt prioritera att gå och krama om min älskade make, kika in på mina älskade barn som nästan är som sötast när de sover och gå och få ett par timmars välbehövlig sömn.

Kan ju tillägga att när min chef (som jag också tycker är en suveränt bra chef) idag (efter beskedet från maken) meddelade att hon tackat ja till en annan tjänst inom företaget(vet inte vad ännu för det var inte förhandlat med facket ännu) och ska sluta som vår chef till årsskiftet, kände jag bara att NÄÄ, inte mer nu. När jag sansat mig lite förstår jag ju att det är otroligt spännande för henne med nya utmaningar men det är tråkigt för oss i gruppen.

Uppdatering

Vi hade en mycket bra helg med middag och övernattning hos våra underbara vänner i Mölnlycke. Förstår inte hur de hinner med allt men de bjöd som vanligt på en superb 3-rätters middag. Carpaccio (stavas det så, en ny upplevelse hur som helst) till förrätt, grekisk potatissallad och marinerade lammspett till huvudrätt och en underbar chokladkaka med apelsinspetsad hallonsås och apelsinspetsad grädde till. Barnen lekte helt fantastiskt bra.

Lillsessan höll dock på att få hjärtinfarkt när O (7,5år) kom in med spindelmannenmask på huvudet. Har aldrig varit med om ett så skräckslaget barn, hon klättrade på mig, skrek i panik och efteråt skakade hon i flera minuter trots att han tog av den och visade att det var han. Bådar gott för kommande julfirande. När jag var 4 år (tror jag) fick de vuxna be tomten komma tillbaka nästa år för jag satt som en spänd fiolsträng i min mosters knä och vågade absolut inte titta på tomten (trots att det var min morbror men det förstod jag väl inte då).

Dessutom konstaterade jag återigen att det måste finnas vissa genetiska skillnader mellan pojkar och flickor... Prinsen hittade två pistoler och fick en cowboyhatt på huvudet. Genast rusar han fram till oss, pekar med båda pistolerna på mig och utbrister: "suta(=skjuta) dig mamma". Jaha, tack för den. Han fortsatte leka med svärd och Emils bysse och annat. Hur kan det bli så här? Här hemma finns inte ett enda vapen (om vi räknar bort makens antika svärd och luftpistol men dem vet inte barnen om, och svärden kommer inte komma upp på någon vägg här iaf...) och inte på dagis heller. Speciellt många andra miljöer rör han sig inte i.

Hur som, det blev sent för såväl barn som vuxna och i går städade vi till sent så det är två trötta föräldrar som ska gå och lägga sig SNART. Ska bara skriva ett inlägg till.

Måttfullhet

Storsessan fortsätter leverera dråpligheter. När vi var på väg i bilen för att fira lilla syster yster för ett par veckor sedan nämnde jag lite fint för maken att "Jag önskar mig en vindoverall som jag kan a när jag springer(händer väldigt sporadiskt men om jag skulle komma på idén får ju inte klädseln stoppa mig...) och dessutom kan jag önska mig en bra löparmössa och löparhandskar". Då hör vi från baksätet: "Mamma, man kan faktiskt inte få allt man önskar sig i julklapp".

Nä du min kära älskade dotter. Något av det jag har försökt trycka in i dina stackars öron har iaf fastnat... Jag får ta det lite lugnt med mina önskningar framöver. Att hennes egen lista är ca 1km lång hör inte riktigt till saken...

Tankeläsare

För ett tag sedan utspelade sig nedanstående episod när jag och barnen kommit hem efter en lång dag på jobb/dagis:

Jag skulle koka mannagrynsgröt (ja, ibland finns det varken tid eller ork för ordentlig matlagning) och hade ställt fram pulvret och en gryta. Lillsessan stod på en stol bredvid spisen för att hjälpa till. Mamma=M, Storsessan=S, Lillsessan=L

M: "Jag ska bara plocka fram kläder till i morgon, du får vänta en stund L så gör vi gröten då."

Jag går ut ur köket en stund men L står kvar. Jag visste att hon inte kunde öppna burken så det kändes relativt lugnt. Ganska snart kommer storsessan rusande och ropar "Mamma, mamma L(fast hon kallar henne naturligtivs vid namn, de är inte medvetna om sina bloggalias) har gjort något förfärligt" (bara det ordet gjorde mig full i skratt).

Nu blev det dock mindre roligt. Jag kommer ut i köket och då har lillsessan försökt koka gröt, fast med kaffepulver... som tur är var det inget vatten i närheten iaf. Hon hade lyckats få i ett 2,5cm högt lager i grytan samt täcka stora delar av köksbänken, spisen (inklusive vreden) och golvet. SUCK. När jag väl hade fått rett ut den röran, gjort gröten och dukat fram det mesta fortsatte kaoset.

Det började med att lillsessan skulle hälla mjölk själv ur en full 1,5l-mjölkpaket. Lite mjölk kom det faktiskt i glaset och jag lyckades stoppa henne innan hela bordet var täckt... Två högljudda minuter senare (måltidskaoset i vår familj är ett kapitel för sig) ska prinsen hälla mjölk på gröten själv, ur samma paket. Han träffade faktiskt tallriken med det mesta av mjölken (bara någon dl bredvid) men gröten gick inte se längre för tallriken var fylld upp till brädden... Då ger jag ifrån mig lite morrliknande, ilskna läten (inga riktiga ord dock). Då utbrister storsessan
S: "Mamma, man får inte säga fan"
M: "Nej det får man inte men det sa jag inte heller"
S: "Nej, men du tänkte!"

Jamen vad ... kan jag inte ens få ha mina tankar ifred längre!

Scrolla neråt

Ser nu att eftersom jag hade gjort utkast till ett par inlägg har de hamnat längre ner på sidan. Om ni vill läsa lite mer nytt får ni alltså scrolla neråt.

Har försökt att lära mig lite mer om bloggande, layout på sidan mm men det går långsamt framåt. Jag vill inte ha den där verktygsikonen liggande på vareviga gadget, är det någon som vet hur man får bort den får ni mer än gärna tipsa mig om det.

I startgroparna

Vill bara meddela att jag inte glömt bort min kära blogg. Det är bara livet som har kommit emellan och månaden november. Det är den i särklass tröttaste månaden på året för min del. Fast nu är det inte långt kvar till december och när adventsljusstakarna kommer fram blir allt bättre, tycker jag.

Har dock mycket att blogga om. Har skapat 7 st utkast för blogginlägg som jag ska skriva, så fort jag hinner. Den som väntar på något gott...

Snart, snart så kommer det mer matnyttigt att läsa. Då ska jag berätta om att storsessan blivit tankeläsare och en del annat. Så, håll ut.

Kram till er alla!

Skön känsla

Ville bara skriva hur glad jag blir när jag får kommentarer - såväl från IRL-vänner och familjemedlemmar. Vet ju inte riktigt hur många som är inne och läser här, kommer liksom inte riktigt ihåg vilka jag överhuvudtaget meddelat att jag bloggar.

Ni ska veta att jag läser ALLA kommentarer även om jag inte alltid kommenterar tillbaka.

Det är dessutom en alldeles speciell känsla när jag får kommentarer från personer vars bloggar jag flitigt läser! När jag kom in häromdagen såg jag att En mammas drömmar, Gunilla och Jonna hade lagt kommentarer till mig. Åh, vad glad jag blev, tack ska ni ha alla tre.

Uppdatering

Eftersom det är en månad sedan jag skrev med någon ordning har det hunnit hända massor men det är ju ingen idé att skriva om allt... Lite om vad som hänt sedan sist:

• Makens hosta är äntligen bättre, men det tog TID
• Nu har han lock för örat i stället, vi behandlar med Revaxör för att se om det är en vaxpropp. Han går omkring och säger att han inte hör vad jag säger hela tiden. Ja du min älskade, tänk dig att ha det så jämt...
• Barnen har klarat av varsin rejäl förkylning, lillsessan och prinsen har hunnit med två eller rentav tre innan det blev bättre. Ett par VAB-dagar blev det men "peppar, peppar" så var det första gången vi VABade sedan de små började på nytt dagis(storasysters)
• Vi har firat lilla syster yster som fyllde hela 22 år

och mycket mycket mer naturligtvis.

Kan väl skriva lite mer om helgen som gick och den som kommer. I fredags skulle Min Vän M och hennes lille J komma hit och pappa J skulle ansluta efter jobbet. Eftersom lillsessan (som är besatt av bäbep =bäbis och inte går att hålla undan) var rejält snorig och pappa J fick åka till huvudstaden med jobbet ställde vi in det.

I lördags skulle vi åka till goda vännerna i Mölnlycke (M, P, O, E) men mamma M hade fått halsfluss så det sköt vi fram en vecka.

Helt plötsligt stod vi med en "bonushelg". På något konstigt märkligt sätt försvann den utan att vi hann med hälften av det vi föresatt oss (som vanligt med andra ord). Vi fick iaf monterat ihop lillsessans nya stora säng (prinsen började sova i sin i torsdags). Det gick otroligt bra att få dem att somna i de nya sängarna, ända till i går kväll... Då kom de plötsligt på att det var möjligt att gå ur sängen, tända lampan, hämta alla tillgängliga plastverktyg, springa in till storasyster och pappa när de läser, titta på varandra och kikna av skratt osv. Jag skulle träna och lämnade maken i detta kaos, han hade fått hålla på till strax innan nio innan de somnade... Ikväll gick det lite bättre men de hann ändå springa upp rätt många ggr. Nåja, det gäller väl att vara konsekvent bara.

Nu ska jag strax gå och packa väskan inför morgondagen, det är innebandy på lunchen och på kvällen ska vi spela bowling och gå ut och äta med jobbet. Eftersom jag tränat 3 dagar i rad innan bowlingen gissar jag att jag kommer ha stora problem att både glida ner graciöst, få klotet att inte hamna i rännan någon enda gång och därefter överhuvudtaget komma upp igen.

På fredag blir det förhoppningsvis en rätt så lugn dag för mig och barnen, känner att vi (läs mamman) kan behöva lite lugn och ro. På lördag börjar vi med fotbollsträning och på em åker vi till Mölnlycke där vi sover över, vi har inte träffat fam W på evigheter så det ska bli kul. Ev tar vi en tur till barnens farmor och farfar på söndag innan vi vänder hemåt. Planen är att hinna med ett träningspass på F&S någon gång under helgen också, men det brukar gå lite si och så med de helgplanerna...

Allt för nu. Kram på er

Hosta och sömnbrist

I natt var det cirkus igen... Vid kvart i fyra hade vi två småttingar inne hos oss och mannen hostade så att jag trodde lungorna skulle hoppa ut. Vi pratade lite och jag sa att i morgon bitti(i dag alltså) åker du till vårdcentralen, punkt slut. Det är ju hopplöst, ingen i familjen kan sova som han håller på och förutom att han inte kan sova själv gör ju den här erbarmliga hostan sååå ont.

För att jag själv skulle klara göra en lång dag på jobbet tänkte jag att jag bara måste få sova någon timme iaf. Jag tog med mig kudden och gick ner och la mig i gästrummet i källaren... Somnade gott och fick iaf drygt 2 timmars sömn. När jag kom upp låg alla fyra i våra sängar... Stackars min älskade man, inte lätt att sova där...

Mannen åkte till närakuten här i Kungsbacka där han direkt fick gå in i ett rum men väl där fick han vänta 45 min på läkaren som undersökte honom på 2 minuter. Det var ingen fara med hans lungor och sådan hosta kan han ha i 5-6 veckor. Han fick ett nytt recept på samma hostmedicin som han haft tidigare(den har han tagit varje kväll men det verkar ju inte hjälpa speciellt mycket). 5-6 veckor!!! Om det här håller i sig så länge har jag nog flyttat.

När han kom hem åkte jag in till jobbet och mannen fick vara hemma med tre snoriga barn. Storsessan är dock rätt pigg och ska till dagis i morgon igen, hon behövde nog bara en lite lugnare dag. Jag är hemma med prinsen och lillsessan i morgon. Vi ska försöka läka ut den här dunderförkylningen innan vi skickar tillbaks dem till dagis.

Att mötas av 3 underbara barn som kommer springandes och ger världens mysigaste kramar när man kommer hem är värt ALLT! Att lillsessan och prinsen dessutom tog en sväng till idag och lekte hundar förgyllde ytterligare, hur söta som helst. Hann inte var med på hela läggningen idag för jag var på Friskis och tränade vilket var TUNGT men skönt. Kan konstatera att mina kejsarsnittade magmuskler inte är vad de var innan jag blev gravid... vissa rörelser känns helt omöjliga. Känner dock att träningsvärken i ryggmusklerna redan börjar smyga sig på. Ska gå och duscha nu och SOVA!!!

5 år

Idag har storsessan fyllt fem år och vi har firat hela helgen. Mormor o morfar kom redan i fredags, morbror A med sambo K kom någon timme innan kalaset började i lördags och då kom även farmor o farfar och de två kusinerna med sina föräldrar. Farbror D var tyvärr sjuk så han och T kom inte. Storsessan har fått så otroligt mycket fina och roliga saker o kläder och hon blir faktiskt otroligt glad för allting. Det känns helt otroligt att vår lilla tjej blivit fem år gammal. Hon är en helt underbar liten människa - klok, söt, omtänksam och fin på alla sätt och vis. Visst har hon en vilja av stål och vi ryker ihop OFTA, men hon är bara bäst ändå. Jag är otroligt stolt över våran stora lilla tjej!

Idag väckte vi och småsyskonen henne med sång, ljus, juice och kex (precis som hon hade beställt, "som ni gjorde förra gången när jag fyllde fyra år") och en hög paket. "Kan ni hjälpa mig lite, jag drunknar nästan under alla paket". Tyvärr var vi alla rätt trötta, storsessan och lillsessan hade en riktigt orolig natt... För en gångs skull sov prinsen bra och det var väl tur det, vid kvart över fem ville han att jag skulle sova i sängen bredvid hans. Jag skulle bara ligga där i en kvart innan jag gick in i duschen - vaknade 06:25 med ett ryck... Blev lite bråttom men det löste sig på sätt och vis ändå. Vi fick skynda oss att få barnen färdiga till dagis, det var fotografering idag.

Jag jobbade hemma ett par timmar och efter fotograferingen hämtade jag hem lillsessan och prinsen. Lillsessan hade krupphosta i natt och var "väsig" i andningen, hon låg precis på gränsen till att ha feber. Personalen tyckte hon var hängig. Prinsen är piggare men är rejält förkyld så han fick följa med hem. Storsessan ville vara kvar eftersom hon skulle bjuda på glass idag. Småttingarna fick sova extra länge på dagen och mannen stannar hemma med dem i morgon, han får faktiskt alla tre hemma eftersom storsessan ville vara hemma och spela spel med pappa när småsyskonen sover. Hon var helt slut ikväll efter en intensiv helg med sena kvällar, en orolig natt och mycket spänning idag på födelsedagen. Tror hon behöver en dag i lugn och ro hon också. På onsdag hoppas jag att de är ok igen, annars blir jag hemma då.

Maken är faktiskt fortfarande inte bra. Han hostar så det låter som om lungorna är på väg ut. Om det inte minskar de närmsta dagarna får han söka hjälp. Jag är rädd att han får lunginflammation.

Prinsen har för övrigt pratat om mormor o morfar och morbror A mest hela dagen. Han är verkligen så kär i sin morfar... Han hjälpte morfar att spika och såga hela dagen igår. Förutom kalas hanns det med en del annat också, taknocken kom på lekstugan, det gamla fönstret blev kört till tippen tillsammans med en massa annat skräp, samtliga bräder till verandan är sågade, det mest akuta i trädgården är avklarat, de nya sängarna till lillsessan och prinsen blev inköpta och hemfraktade tillsammans med en ny resårbotten och en av dem är dessutom ihopskruvad (vi ska bara köpa en ny bäddmadrass, två täcken och två kuddar också sedan blir det operation sängbyte). Dessutom fick jag och maken njuta av ännu en julklapp, en helkroppsmassage från As sambo K som är massör (eller säger man massös?) - otroligt skönt efteråt men jag var nära att flyga upp och klappa till henne när hon hittade en hel rad ömma punkter - jösses vad ont det gjorde. Mamma har som vanligt skött barnpassning, matlagning, städning mm, allt med bravur. Det hon gör syns inte lika mycket som det pappa gör men det är så otroligt värdefullt det också. Utan henne skulle ingenting flyta. Jag begriper bara inte hur hon klarar och orkar hålla det tempot hon har hela tiden och dessutom oftast med två eller tre barn runtikring...

Lördagens klokinlägg från storsessan måste jag också bjuda på. När vi körde hem från fotbollsträningen i lördags frågade hon om vad en ställning på ett bygge var för något. Jag svarade: "Jag vet faktiskt inte, jag är inte så bra på att bygga hus". Då säger hon: "Mamma, man kan faktiskt inte vara bra på allt. Alla är bra på olika saker"... så sant min underbara storsessa!

Allt för idag. God Natt och sov gott allihop!

fortsatt uppdatering

Arbetslägerhelgen avslutades med att mannen satt och jobbade till sent på söndag kväll. Bankvärlden är inte världens roligaste dessa tider...

Veckan som följde jobbade han till SENT varje kväll så jag och barnen tillbringade mycket tid på egen hand men det gick bra. Visst är det otroligt intensivt här hemma mellan varven och vissa dagar undrar jag fortfarande om någon satt hit en dold kamera. Men jag tycker ändå att det går otroligt mycket smidigare att vara själv med alla tre nu än tidigare. Vi vuxna har väl börjat få lite koll på rutinerna och lillsessan och prinsen är relativt enkla att lägga och få att somna. Vi får väl se hur det går när vi inom kort ska byta till vanliga sängar... Storsessan kan ha lite svårt att komma till ro ibland men för det mesta är de rejält trötta efter en dag på dagis och somnar snabbt.

Helgen som gick fick jag och maken njuta av en julklapp från förra året. I fredags kom syster J med sin sambo R och yngsta broder M med sin sambo N. De firade storsessan med en hel massa paket och ALLA var otroligt uppskattade, hon jublade hela tiden. I lördags fm anslöt min kusin A och hennes sambo L samtidigt som vi körde storsessan och J till första fotbollsträningen inomhus. Sedan for jag och maken in till Gbg för drygt ett dygn utan barn. Vi älskar verkligen våra barn över allt annat men att få en liten paus så här är så mycket värt. Vi åt god lunch, gick på NK och i andra roliga affärer i lugn och ro. På kvällen var vi på en nyöppnad restaurang och åt o drack mycket gott. Vi sov i A och Ls lägenhet. Tänk att få sova ensamma i sängen en hel natt! Naturligtvis vaknade vi tidigt men då kunde vi vända oss om och somna om, underbart.

Maken blev tyvärr dunderförkyld när han väl slappnade av, vilket gjorde att han var liiite gnällig i söndags... Vi hann ändå åka till Jysk och Mio för att titta på olika alternativ till sängar till prinsen och lillsessan. Nu har vi väl till 95% bestämt oss, ska bara beställa dem också. Vi hann även med att äta en god lunch i lugn och ro innan vi återvände hem.

Här hemma hade barnen haft det underbart roligt. Det fanns ju gott om vuxna att ty sig till. I lördags bakades det bullar, lillsessan var väldigt ivrig att lägga på strösocker(hon var ivrig att stoppa in i munnen också), åktes sparkcykel (present i fredags), lektes på lekplatsen, snickrades med plasthammare m.m. I söndags tog J, A och L med sig alla tre till simhallen medans de andra fixade mat. Prinsen beskrev väldigt bildligt hur han hade åkt rutschkana och fått vatten i öron, ögon, näsa och mun. Han hade visst åkt minst 40 ggr... Efter den helgen var de rejält trötta i söndags kväll...

Denna veckan snurrar på liksom alla andra. Ikväll var jag faktiskt och tränade för första gången på en hel evighet, gissar att jag kommer ha ont i hela kroppen i morgon... I morgon ska jag klippa mig så då får maken hämta på dagis och jag lämnar. Därför ska jag duscha och gå och lägga mig nu (blir alldeles för sent som vanligt) så jag orkar upp.

God Natt

Ny uppdatering

Förstår inte hur alla andra får ihop livet med träning, vardag, bloggande och annat. Nu har det gått en evighet IGEN.

Ska försöka mig på en uppdatering av de senaste veckorna.

För två helger sedan hade vi arbetsläger här hemma. Det började med att min älskade mamma kom på onsdag kväll. På torsdagen var barnen på dagis och kära mamma inledde operation storstädning, och det var välbehövligt. Hon putsade fönster, hade ute mattor, dammade, torkade golv mm. På em hämtade hon barnen och tog hand om dem hela kvällen. Jag och maken drog till Ullared... vi brukar göra en eller två sådana turer om året och bunkra upp ordentligt här hemma. Kvittot blev som vanligt gigantiskt, shoppingen var lyckad.

På fredagen tog jag och mamma med oss tre busungar till Skopunkten och det är en prövning vill jag lova! Där finns stegar att klättra på, massor av skor att riva ner, ställningar som går att gömma sig bakom och skjutdörrar utan barnsäkerhet och direkt utanför dörrarna kör bilarna som ska ut från parkeringen... pust. 4 par skor senare (t o m jag fick ett par) var vi färdiga med shopping och återvände hem. Hemma fortsatte operation storstädning. Jag ägnade mig åt ENORMA högar av kläder som skulle fördelas på en mängd olika sätt. Undrar hur mycket tid jag egentligen lägger på kläder som är för små, för stora, fel säsong, ev ska köpas m.m? Hur som, underbart att få tid att vara vid, men det tog i stort sett hela helgen att bli klar.

På fredag kväll var det avslutning på sommarsäsongen av fotbollsträningen för storsessan och under tiden vi var där så anslöt min kära pappa till arbetslägret. Städningen fortsatte i stort sett hela helgen, vårt köksfönster som inte har gått att se ut genom på ca 2 år blev bytt, taket på lekstugan blev bytt och ny plåt kom på(fattas bara en taknock), storsessans fönsterbänk rätades upp(någon har hängt lite i den...), den dåliga stolpen på verandan blev bytt och stommen till räcket på densamma blev klart mm. Dessutom hann jag umgås några korta stunder med goda vännen A och hennes nya kärlek R. Prinsen var helnöjd med att vara med morfar och pappa när de sågade, snickrade mm. Han hjälpte till hela tiden, morfar är verkligen hans idol. Lillsessan och storsessan var ute och hjälpte till en del men helst var de inne och hjälpte mormor med mat, äppelpajer, kladdkakor och annat.

Resten kommer i nytt inlägg...

GRATTIS

Nu är ju faktiskt födelsedagen över sedan 7 minuter men jag måste ju ändå lägga in ett megastort GRATTIS!!!!!!! till min underbare lillebror A som fyllt 30 år idag. Tänk att den lille retstickan blivit så gammal?! Det värsta är att varje gång jag tänker så kommer automatiskt repliken "du är 4,5 år äldre" upp i mitt huvud...

Eftersom vi nu bytt dag kan jag ju passa på att säga GRATTIS till M i Getared också. Hoppas att du får en bra födelsedag! Får nog ringa till dig lite senare idag för ni lär ändå inte läsa inlägget, det är fullt upp med att få ordning på den uppgrävda och leriga tomten. KRAM iaf.

Stukad

I fredags kväll när storsessan och hennes pappa (som för övrigt höll på att förfrysa enligt egen utsaga) var på fotbollsträning skulle jag försöka få i småttingarna lite mat, vilket gick hyfsat ok. Dock satt prinsen på knä på köksstolen och sköt ifrån med armarna mot bordet hela tiden. Jag sa till honom xx antal ggr och varnade att han kunde trilla... När han väl gjorde det var jag vänd mot lillsessan och hann inte stoppa fallet. Stolen föll bakåt och hans små fötter satt fast mellan sitsen och stolsryggen. Han blev rejält ledsen och sa att det gjorde ont i foten flera ggr. När jag satte ner honom efter en stund ville han inte gå på foten.

Lilla jag ringde naturligtvis direkt till mamsen för råd. Efter att ha suttit med hårt lindad fot i högläge framför Bolibompa en lång stund blev det lite bättre. Fast han haltade rejält och sa fler ggr beklagansvärt att det gjorde ont, stackars liten. Han somnade dock utan bekymmer och vi trodde att det kanske skulle vara över idag.

När han till slut tjatat upp mig i morse konstaterade jag snabbt att han fortfarande haltar rätt rejält, fast han var rätt glad och nöjd ändå. Han kunde dock inte springa och det är inte riktigt likt honom... Han och mannen fick åka upp till närakuten samtidigt som jag och tjejerna åkte iväg och fixade de svårinköpta dammsugarpåsarna och lite andra småärenden.

Doktorn konstaterade dock att inget var brutet eller behövde åtgärdas vidare. Prinsen har stukat foten och fick en lindad fot. Han har fortsatt att halta hela dagen, stackarn, men det verkar inte bekymra honom så mycket iaf. Det är väl inte sista gången vi har stukade fötter i den här familjen men det gör ändå ont i mammahjärtat när man ser att barnen har ont.

Så gick det med den gemensamma hemmadagen på mycket länge... det blir aldrig som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Misslyckat försök till matro

Sedan vi tvingades ge upp barnmatstolarna för lillsessan och prinsen (de ställde sig upp och var skogstokiga trots att vi försökte sätta fast dem) har måltiderna hos familjen Lindblad varit rena cirkusen.

I vårt minimala kök har vi ett stort köksbord, en kökssoffa och två matstolar tillgängliga för måltiderna. För att kunna sitta mellan lillsessan och prinsen men ändå kunna röra mig hyfsat lätt (minns inte när jag senast lyckades komma ihåg att sätta fram ALLT på bordet och få logistiken att fungera så att jag slipper fara upp och ned som en studsboll) tar jag allt som oftast in en extrastol och sätter mig på kortändan med en småtting i kökssoffan och en på vanlig köksstol. Om de två små sitter tillsammans i soffan är det ett fasligt liv, då bara måste man peta lite i syrrans/brorsans tallrik, springa fram och tillbaka i kökssoffan, tjoa som en tokig och spilla lite av varje... Upptill detta ska man försöka se till att storsessan äter något trots att hon brukar säga till långt innan hon smakat en enda bit att den här maten äter hon minsann inte. När man tjatar kommer det oftast något utbrott och mängder av tårar. Då måste bara lillsessan slänga sig över bordet och måna lite om sin älskade storasyster, ja ni förstår.

Nu till saken. En middag nu i veckan tänkte smarta mamman att om man dukar med servetter och tar in en blomma kanske barnen lugnar sig, lite iaf. Dels av chocken av att det faktiskt är dukat, dels för att det är fint. Jag satte servetter i glasen och skyndade ut för att plocka en utslagen ros att lägga i en skål med vatten. Min idé föll dock inte riktigt väl ut... Storsessan tyckte det var fint men skulle tvunget veta, på direkten, hur jag gjort med servetterna. Prinsen tyckte mest att servetten var i vägen och slängde den genast på golvet. Skålen med rosen var han bara tvungen att sätta fingrarna i hela tiden. Lillsessan gjorde precis som hon gör med alla smörgåsar, dissekerade ena lagret av servetten i smådelar spridda lite varstans. Den andra halvan la hon ideligen över maten. Jaha, bad idea kan man väl säga...

Första lektionen i ironi

Storsessan har (utan att veta om det) gjort sin första upptäckt i ironins värld... Häromdagen när jag konstaterade att jag, som vanligt, hade stora snorfläckar lite varstans på min svarta tröja sa jag: "Åh, så fin min tröja är". Storsessan tittar en stund på mig och tröjan och funderar intensivt innan hon säger: "Ibland säger man att en tröja är fin fastän den inte är det...". Ja, du min älskade dotter, det var en form av ironi, men det blir du nog varse så småningom.

Typiskt

I torsdags stressade jag som bara den för att hinna med ett tidigare tåg hem. Skulle nämligen sticka en supersnabbis till Kungsmässan för att inhandla nya dammsugarpåsar. Det finns typ en miljon olika påsar på Maxi men ingen som passade vår dammsugare, första typiskt.

Hann iaf precis med tåget och vad händer?! Jo, vi blir stillaståendes en bit innan Lindome pga något arbete fraför tåget. Fick stå där ca 20 minuter så i stället för att komma till dagis i tid med inköpta dammsugarpåsar kom jag nästan för sent i stället och utan en enda påse...!!! Dagens andra typiskt!!!

Gymnastik och förkylningar

Idag fick jag gå tidigare från jobbet för att hinna hem i tid för att ta storsessan till första gymnastikpasset. Det har krävt många mail och telefonsamtal för att få in henne i en lämplig grupp. Skam den som ger sig. Hon älskade det, riktig gymnastik med kullerbyttor, hänga i ringar och annat.

Hann dock inte jobba färdigt så jag fick sitta en bra stund nu ikväll i stället... Nu är det hög tid att gå till sängs (hoppas mannen hängde upp tvätten) för att få ett par timmars sömn och vårda ännu en förkylning som flugit över mig. Hinner inte bli helt frisk från den ena innan nästa kommer, bihålorna gör ont och jag är rätt gnällig känner jag. Dags att sluta nu då.

För intresserade släktingar kan jag iaf berätta att storsessan har skrivit LÅNG önskelista till födelsedagen, stor händelse!

Här var det klippt

Hoppsan, har ju glömt nämna en liten detalj som gör att jag inte ligger så väl till hos mannen just nu... I söndags klippte han sig (det gör han själv med trimmern sedan många år tillbaks). Jag skulle hjälpa honom att trimma nacken, först med trimmern och därefter raka till den sista finishen.

När jag precis är färdig med trimmern och fortfarande har den i handen så ringer det. Det var mamma, jag ringer om 10 minuter sa jag. Går tillbaka och ska fortsätta. Problemet är bara att jag inte inser att jag har rakapparaten i handen utan hanterar den precis som jag gör med trimmern... Det blev ett rakat jack upp bakom örat det... Det syns inte framifrån utan bara snett bakifrån men mannen vill helst sjukskriva sig tills håret växt ut igen. Har sagt förlåt tusen gånger om och mycket mer kan jag tyvärr inte göra hur gärna jag än vill.

Vi kommer skratta gott åt det här om ett tag men just nu är jag inte speciellt populär...

Hund eller kalv

I helgen var storsessan bjuden till en dagiskompis på kalas. När jag baxat ut alla tre ur bilen för att lämna av henne går vi mot kompisens hus. När jag närmar mig ser jag att mamman i familjen försöker hålla fast något stort djur, hm är det en kalv tänker jag nästan innan jag inser att det faktist är en hund... Det var nog den största hund jag sett! Har både lillsessan och prinsen i famnen och deras reaktion är helt olika. Lillsessan ropar "und (=hund), vof, vof" och är nästan på väg ner... prinsen klamrar sig vettskrämd fast vid mig och säger inte ett ljud (storsessan noterade nog knappt att hunden var där, hon skulle ju på kalas).

Fast när vi går därifrån får prinsen syn på en grävmaskin och två traktorer - gissa om han vaknade till liv igen.

Mötas i dörren

De senaste dagarna har jag och mannen mest mötts i dörren.

I torsdags var jag som sagt i Sundbyberg (sorry Pia, jobb hela dagen lång), åkte tidigt och kom hem sent (fick handla på vägen hem). I fredags åkte mannen tidigt och kom hem strax innan jag skulle in till jobbet på kräftskiva och storsessan fick skjuts till fotbollsträningen. Jag kom hem vid midnatt och upptäckte att jag glömt nycklarna... Ingen vaknade när jag knackade på ytterdörren, fick springa runt huset och skrämde nästan livet ur mannen när jag knackade på altandörren. Var en ANING trött när han väckte mig kl 08... för att en kvart senare åka iväg på aktivitet med sitt jobb. Han kom hem igen vid halv sex så då fick vi faktiskt träffas ett par timmar. I söndags startade mannen med innebandy, hem för dusch och direkt iväg till sin mamma och pappa för att fixa med bilarna igen. Han var hemma runt fem-tiden.

När jag och barnen gick här hemma i det ljuvliga vädret och försökte börja höststäda lite i trädgården började jag fundera på när vi sist var HEMMA gemensamt större delen av en helgdag. Insåg att det var den 9 augusti... inte konstigt att vi inte kommer någon vart med allt som behöver fixas. Ja, jag vet att vi måste försöka få sålt 2 av 3 bilar men det är tråkigt iaf.

Nu till helgen tror jag att lördag blir en gemensam hemmadag iaf, alltid något.

heja Sverige, och allmän uppdatering

Sverige leder nu VM-kvalmatchen mot Ungern med 2-0, heja Sverige!!!

Idag hämtade jag strax efter fyra och möts då av lillsessan som kommer med världens största leende och ska direkt upp i famnen och där ville hon helst stanna. Prinsen kom springandes och gav mig lyckligt en kram men skulle ner lika fort igen och försvann tillbaka in till leken. Storsessan säger inte hej, blir inte glad, ger mig ingen kram utan skriker "Jag vill inte gå hem", "Varför kommer du alltid så tidigt???". Här kämpar man som en liten blå för att få ihop sina timmar på jobbet men ändå inte ha barnen för mycket på dagis och så möts man av sådana kommentarer... Nåja, det är underbart att veta att de har det bra på dagis!

Sedan var det bad av småttingarna, välling, tandborstning och saga för dem samtidigt som jag försöker tjata på storsessan om att börja plocka i ordning på sitt rum.

Plötsligt blir hon så otroligt trött... efter mycket tjat började hon iaf att städa, även om det allt som oftast kom något emellan. Det tog en stund att få ordning där inne, helt otroligt vad hon lyckas stöka ner på egen hand på ca 30 minuter. Det blev rätt sent innan hon kom i säng och när det blir så sent har hon svårt att komma till ro. Hon låg där inne och krånglade bra länge, dessutom kom hennes älskade pappa hem precis när hon var på väg att somna och då fick hon ny energi, klockan var över 21 innan hon stängde de blå. Hon lyckades riva hål på eksem hon har på armen också och skulle ha ett plåster, vilket hon fick. Då kom nästa bryt, jag skulle inte ha tagit Hello Kitty-plåstret... "Det är så fint och nu måste jag vrida på armen för att kunna se det". Aldrig blir det bra. Nu sover hon iaf, långt om länge.

Nu ska jag gå och plocka fram kläder inför morgondagen innan det är dags för sängen. Flyger till Bromma i morgon bitti, projektmöte i Sundbyberg hela långa dagen. Kommer inte vara hemma förrän närmre kl 21. Känns lite sådär att flyga den 11 september men det går förhoppningsvis bra det med.

God Natt!!!

Snyggaste bruden

I lördags gifte sig C&H på Tosterups slott i Skåne, numera är de herr och fru Hesby. Det var ett underbart härligt och roligt bröllop. Synd för er att jag inte lägger ut bilder i bloggen för C var bara SÅÅÅÅ SNYGG!!! Hennes klänning var något av det läckraste jag sett, kunde inte se mig mätt på den.

Flixen (det är så vårt lilla tjejgäng med rötter i gymnasiet kallas) sjöng traditionsenligt ett egenkomponerat (läs E, för hon skrev hela själv) potpurri som blev mycket uppskattat. Som vanligt smet vi undan lite snabbt mellan vigseln och middagen för att sjunga ihop oss. Det blev därför lite små missöden här och där men ändå helt ok.

Det var supergod mat, gott vin, bra tal, jag hade trevliga bordsgrannar, musiken var bra och vi dansade halva natten och mådde bara allmänt bra. Sömn blev det återigen lite för lite av men det var det värt.

Tack C&H för ett underbart bröllop!!!

Jag och mannen var först ut i gänget med att gifta oss. Vi kan väl bara konstatera att tiden går fort när man har kul. Det har gått dryga 6 år sedan vi sa ja. Älskar dig M.

snabbare än ankan...

Det här med tvättmaskinen går inget vidare. I måndags kom samma kille tillbaks igen, satte i ännu ett kretskort (det tredje), vred vredet åt ena hållet och det gick bra men när han vred åt andra hållet small det till och började ryka igen. Han svor en lång ramsa, ringde sin kollega och sa att de måste hämta vår maskin och skicka in den för felsökning. Han sa också att de måste ställa hit en lånemaskin. Förstod att personen i andra änden frågade hur fort de måste ordna detta, "snabbare än ankan sket" svarade han då. Den var ny för mig iaf...

Tisdag

Idag lämnade jag. Det verkar inte spela någon roll hur tidigt jag går upp eller hur mycket jag förbereder mig, det blir stressigt på slutet ändå. Det slår ju aldrig fel att någon av de små har bajsat precis lagom tills alla skor och ytterkläder är på, bara att gå in och börja om igen.

Storsessan satt framför TVn och hörde inte alls när jag sa till henne att stänga av, fyra ggr. När jag till slut sa att nu går vi fick jag allt höra: "mamma, man får faktiskt inte lämna barn ensamma". Hade i och för sig inte tänkt det men det fick ju henne att komma iaf.

Lämningen gick bra. Fick världens härligaste kramar av alla tre och det värmer lilla mammahjärtat otroligt!

Har varit lite seg ett tag, har haft årets första dagisförkylning som inte riktigt vill ge med sig. Det gör att det är svårt att hålla koncentrationen uppe på jobbet. Hoppas dock att förkylningen är på väg att ge med sig. Till helgen gifter sig C o H och då vill jag vara piggelin. Ser otroligt mycket fram emot bröllopet.

Nu ska jag fila fötterna som varit i blöt en bra stund och snabbt gå upp och fixa fram några kläder tills i morgon (om det finns något rent) och sedan ska jag SOVA. Måste vara tidig på jobbet i morgon eftersom jag ska hämta på dagis.

God Natt!

Livet utan tvättmaskin

Sedan 2 veckor och 5 dagar tillbaka har vi ingen tvättmaskin... Det är verkligen katastrof! Vi har tvättat hos våra föräldrar när vi har kunnat och i söndags fick vännerna i Askims tvättmaskin jobba medans vi var ute på havet i deras båt.

Jag ringde på måndagen och felanmälde den. Första lediga tillfället som fanns att komma och titta på den var i fredags (12 dagar senare)... En trumpen man som totalt hade missuppfattat ordet service minded kom och försökte ta reda på vad felet var. Det ledde till att han pajade ett kretskort till som han tog med sig för att skicka in efter helgen... Frågade honom om jag skulle åka till Elgiganten och lämna in all vr tvätt. Det hjälper nog inte fick jag till svar. Fattar väl jag också men man börjar ju bli lite smått panikslagen nu...

Ska ringa i morgon och jaga vår tvättmaskin. Tänk att man kan sakna en tvättmaskin så... Fast en positiv sak kommer ut av det hela iaf. Mamma har fått hem alla lakan och handdukar (moster och morbror var här och hämtade dem i söndags och lämnar dem) och vi får tillbaka lakanen tvättade och manglade... hur bra som helst, Tack mamma!

Trots tre tvättade maskiner och säkert tre maskiner skickade till Småland är tvättberget nu enormt! En 3-barnsfamilj genererar enormt mycket tvätt.

Long time, no seen

Jaha, då har en hel sommar gått utan att jag skrivit en enda rad... jag är hopplös, jag vet. Under de fem veckornas semester jag hade var jag i stort sett inte i närheten av en dator. Får liksom nog på jobbet.


Nåja får väl försöka uppdatera er på lite stort och smått. Semestern började för min och barnens del i Småland hos mina föräldrar. Skönt med extra support. Lillasyster yster kom och hjälpte till ett par dagar och lilla lillebror var också hemma hos mamma och pappa så det fanns gott om händer. Träffade kompisar och släktingar nästan varje dag och barnen njöt för fullt av all uppmärksamhet.


Första veckan på min och makens gemensamma semester arbetade vi med altanen som nu är färdigbyggd, verandan är dock inte klar. I den takten vi arbetar med den lär den inte bli klar förrän nästa sommar...

Andra veckans semester tillbringades i stuga i Danmark tillsammans med barnens mormor o morfar samt moster och hennes sambo. Gott om extra händer och extra uppmärksamhet till barnen, underbart. Det var en härlig vecka med besök på nordsjömuseet, Aalborg zoo, sol, bad, glass m.m. Stora och små njöt för fullt.

Väl hemma igen fortsatte det underbara vädret en vecka till. Det blev bad vid havet varenda dag och umgänge med lillebror A o sambo, barnens kusiner och supergoda vännerna V o M och deras två härliga pojkar.

Sista veckan var det lite sämre väder. Den ägnades åt blandad renovering, lite shopping, trädgårdsarbete m.m.

Första arbetsveckan varvade jag och maken jobb och inskolning av lillsessan och prinsen på samma dagis som storsessan går på. Det har gått hur bra som helst, de ropar hej då och springer in glada i hågen. Det är så skönt att bara ha ett ställe att lämna och hämta på och veta att de går dit med glädje.

Nu har vi börjat komma in i rutinerna igen och veckorna snurrar på i rasande tempo som vanligt.

Härligt midsommarfirande

Tråkigt att det alltid ska vara en evighet mellan mina inlägg... vet inte riktigt hur jag ska få ordning på den biten. Problemet när man skriver så sällan som jag gör nu är att det blir alldeles för mycket att skriva om när jag väl skriver och då blir det för tungt.

Nu är vattenkopporna över och prinsen och lillsessan är tillbaka på dagis sedan en knapp vecka. Nu har de flyttat in och kommit i ordning i de nya lokalerna som är väldigt fina. Tyvärr är gården väldigt liten och tråkig. Tyvärr är de inte riktigt med på noterna någon av dem, de gallskriker och kramphåller i den av oss som lämnar. Det går över efter bara ett par minuter men det är jobbigt och känns i hjärtat. Som tur är har de bara 5 dagar kvar innan det är sommarlov och efter semestern börjar de på samma dagis som storsessan, hoppas det går bättre där.

Midsommar har vi firat, på landet, med hela stora härliga tjejgänget med familjer (tack underbara vänner för att ni förgyllde vår midsommar!). Vi var 12 vuxna och 8 barn mellan 4 månader och 6 år. Helt underbart att alla var med och vi hade fantastiskt roligt. Vi åt gott, klädde midsommarstång och dansade kring den (alla barn, stora som små, älskade det) och tävlade i 5-kamp som M o J hade ordnat helt suveränt (tillsammans med allt annat de också hade fixelidonat med inför firandet), åt gott igen, la barn och satt och pratade/skrattade till sent. 10 vuxna och 6 barn sov över och vi fick även en lång härlig frukost tillsammans. Helt underbart och en riktig laddning av "må väl"-batterierna.

Storsessan kläckte en kul kommentar i fredags fm också. Jag höll som bäst på att göra mig i ordning för att vi skulle komma iväg. Då kommer storsessan rusande: mamma, mamma ska vi åka till H på TOM MAGE??? Det uttrycket har hon aldrig använt förut. Hon skyndade sig ut till morfar och förklarade inlevelserikt att hon måste åka på tom mage. Hon fick ett par köttbullar och några jordgubbar och bilturen var räddad.

Vi åkte till mamma och pappa redan i torsdags och stannade även där ett par timmar i lördags. Barnen tycker det är så roligt att vara hos mormor och morfar. Prinsen började prata om moffa redan i tisdags förra veckan... När vi stannade till på vägen ner vaknade han med ett ryck och sa direkt: moffa. När vi åkte ut på landet på midsommarafton ropade han efter moffa hela tiden, i lördags innan vi åkte dit gick han och berättade för ALLA, tusen ggr om, att han skulle till: moffa. I söndags morse hann han knappt öppna ögonen innan han sa: moffa. Det är ingen tvekan om vem som är största idolen.

I går var mannen ute och byggde altan i ösregnet, han kom riktigt långt. På em åkte vi till kompisar i Anneberg på en fika, jättekul att träffas. När vi kom hem stack mannen ut igen och klippte en bit av häcken i ösregn igen (börjar bli otäckt likt förra sommaren nu...). Jag försökte hålla ställningarna inne och fixa mat flera ggr om. Har fortfarande inte packat upp alla väskor...

Lillsessan och prinsen börjar prata allt mer. Lillsessan har inte lika många ord och säger än så länge bara ett ord i taget men det kommer mer och mer. Dessutom är hon fantastiskt duktig på att visa vad hon vill med kroppen, lika enveten som storasyster... (undrar var de fått det envetet ifrån???). Prinsen börjar sätta ihop ord till tvåordsmeningar som: "pika där" (spika där), "sitta här", "nä ova" (vill inte sova), "nä guut" (nä, vill inte gå ut) m.m. Väldigt kul.

Nu får det vara nog för denna gången. Nu ska jag sortera smutstvätt och sätta igång en maskin, plocka fram kläderna till i morgon och ev packa väskan för en simtur i morgon bitti (har inte bestämt mig riktigt ännu), fixa matlåda och försöka komma i säng innan midnatt.

Kram på er!

Mer vattenkoppor

Återigen har jag inte skrivit på en evighet. Vi har försökt njuta av värmen så gott det går och kämpar på med altanbygge (eller mest rivning av altan hittills...). Samtidigt har både jag och maken rätt hektiska tider på jobbet och då blir det inte så mycket tid över till bloggande.

Hur som så har småttingarna fått vattenkoppor nu. Lillsessan ligger en dag före tvillingbrorsan men de har det iaf samtidigt. Det innebär att vi sparar in en hel del VAB-dagar och det behövs. Stackars lillsessan, hennes koppor är otroligt koncentrerade till ansiktet, hon ser helkonstig ut. Prinsen har inte fått så många koppor alls än. Det är dock fler än 10 vilket det sägs ska räcka för att bli immun. Vi får väl se hur han ser ut i morgon bitti.

Just nu är inte kreativiteten på topp, är alldeles för trött. Ska gå och lägga mig nu så det får bli mer en annan gång.

Må så gott allihop. Kramar till er

Vattenkoppor

I morse tyckte jag att storsessan var lite hängig så jag tog febern men hon hade normaltemperatur. Hon tog på sig och vi stressade iväg till dagis (jag hade bråttom eftersom jag skulle på engelskakursen). Jag lämnade henne och kom för en gångs skull i tid till småttingarnas dagis. När jag var på väg till tåget ringde dock maken och sa att de ringt honom från dagis. Storsessan har fått vattenkoppor, hon hann bara vara där i en knapp timme totalt... Han har fått vara hemma båda de fredagar jag gått på kursen.

Jag känner mig lite dum som lämnade henne när det visade sig att hon redan var sjuk. De första kopporna kom på ryggen och eftersom hon tar på sig själv hade jag inte sett dem.

När jag kom hem ikväll (efter en stunds shopping) hade prinsen fått hög feber. Skulle inte bli förvånad om han också är prickig i morgon... Fast jag tycker det är bra att de får det samtidigt, det kommer bli stressigt nog att vara hemma ändå. Lillsessan är fortfarande pigg, gissar dock att hon får det inom 2-3 veckor.

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar upp till medelpasset på Friskis i morgon kl09. Fast det är min dag att gå upp tidigt, prinsen brukar vakna strax efter kl 06.

God Natt!

Prinsens hysstisdag

Maken hade det lite svettigt igår på sin lediga dag. Det började redan innan jag hunnit åka till jobbet. Då fick prinsen tag i min kam med spetsig pinne på. Han rusar till soffan(jag var i källaren) och drar upp tre öglor... Vi var rejält arga på honom men när han springer emot en med vidöppen famn för att kramas är det svårt att hålla allvaret...

Senare under dagen lyckades han hälla kaffepulver både i melittafiltret, vattenbehållaren och på bänken. Samtidigt som han gör detta har lillsessan fått tag i saltkaret och vänt upp och ned på det över köksbordet och på golvet... läget blir lite lätt hysteriskt ibland.

Ännu lite senare på dagen när maken håller på med middagen är det oroväckande tyst. Han går då in i storsessans rum och får syn på en garderobsdörr med stora (och många) krumelurer av illgul tuschpenna, det är även målat på bokyllan (senare upptäcker vi att han varit på sängen också) men var är prinsen? Han öppnar garderobsdörren och därinne sitter han - ivrigt målande på sista väggen... Han hade väl bråttom att hinna färdigt innan pappa hittade honom. Det är väldigt gult där inne nu. Så om ni har något tips för hur man får bort tuschpenna på målade ytor (såväl blanka som matta) tas de tacksamt emot!

Vi behöver inte oroa oss för att bli uttråkade i alla fall.

Storsessans kommentarer

Efter första fotbollsträningen skulle jag och storsessan hämta lillebror M med flickvän på vägen hem. Innan vi hann fram till stationen där de skulle hämtas säger hon att hon är kissenödig. Jag undrar om hon kan hålla sig en stund tills vi kommer hem. Till svar får jag: "Det är ingen fara mamma, jag kan hålla mig" (vilket det senare visade sig att hon inte kunde...). Är det säkert undrar jag, det är en stund kvar?

"Jadå mamma, jag stänger rumpan"... Hon är rätt rolig!

Sminkade prinsessor

För ett par veckor sedan var kompisarna från Askim hos oss. Deras A och storsessan leker väldigt bra nu.

Denna gång försvann de snabbt in i storsessans rum. När de hade varit där inne en bra stund gick jag in för att kolla vad som stod på. Det fullkomligen stinker nagellack i rummet... Det var svårt att bli arg när de vänder sig mot mig i varsin prinsessklänning, neonrosa barbiesmink i pannan mellan ögonbrynen, diadem i håret och glittrigt nagellack mestadels på naglarna men även lite på bordet. "Vi är prinsessor" säger de unisont. Ja, vad säger man?!

Lääääännnngggge sedan

Nu har jag verkligen tappat takten i bloggandet... ingen ordning. Nu ska här bloggas.


Födelsedagarna är firade flera ggr om, både prinsens och lillsessans samt makens. De fick otroligt mycket fina paket, tack alla. De fattade grejen med paket väldigt snabbt och bokstavligen talat slet av pappret illa kvickt. Prinsens absolut bästa present (bland många) var nog den rosa skurmoppen, han flög in i lekstugan och började moppa - helt överlycklig. Lillsessans bästa (bland många favoriter) var dockan som farmor stickat kläder till - hon satte igång att mata med vällingflaska och trösta med nappen ögonblickligen.


Vädret var helt otroligt hela födelsedagshelgen, vi försökte vara ute så mycket som möjligt. Barnen njöt av uppmärksamhet från alla släktingar.


Storsessan har klarat av två fotbollsträningar. Första träningen gick bra ända tills bollarna kom fram... då ville hon gå och ställa sig vid sidan av. Andra gången gick det dock bättre.


Helgen som gick var rätt fulltecknad. Maken skulle sprungit Göteborgsvarvet men har inte kunnat träna ordentligt och knäna sa ifrån på senaste långpasset. Storsessan var på kalas i lördags hos dagiskompis, jättekul. På em/kvällen var vi hos vänner i Kullavik. De har byggt ut sitt hus och det har blivit otroligt bra. M har en otrolig känsla för inredning. Supertrevligt att träffas, vi konstaterade att det var ett halvår sedan sist vilket är alldeles för länge. I söndags var storsessan och maken i Slottsskogen där hon och kompis E sprang lilla göteborgsvarvet. De tokrusade hand i hand i 300 meter. Jag är alldeles genomsvettig sa hon när hon kom hem. Fam W kom med hem till oss efteråt och vi grillade och åt marängsviss. Deras lilla E, vårt fadderbarn, har fyllt år så vi firade 3 st. Också jättekul.

Veckorna rusar iväg hela tiden. Denna veckan är det väl inget speciellt mer än att jag fortsätter min engelskakurs på Folkuniversitetet på fredag och barnen är på dagis en extradag. Nu till helgen ska vi riva altan och maken har för sig att han ska på SM i kickboxning på lördag.

Har ett par uppslag till för bloggar, de kanske kommer under dagen, om jag hinner pausa.

2 år

Ska skriva lite längre uppdatering på söndag kväll om jag hinner. Ville bara säga att det är helt otroligt men lillsessan och prinsen fyllde 2 år igår! Tiden går otroligt fort!!! De slet upp paketen och bråkade om allt som de bara fick 1 av, åt marängtårta med glass med hela ansiktet och hade en helt underbar dag i sommarvärmen.

Nu ska jag hem, ta med storsessan på första fotbollsträningen(hela fam följer med), tillbaka hem och ta emot de två yngsta syskonen med respektive, grilla och förbereda för morgondagen (fast mamma har gjort massor IGEN...). I morgon är det släktkalas, blir spännande. Skriver mer senare, måste rusa till tåget nu!

Olika personligheter

Man kan tycka att tvillingar borde bli rätt lika med tanke på att de uppfostras samtidigt och likvärdigt. Vi har förvisso säkert varit lite olika mot dem eftersom de visat sina olikheter från början och eftersom de är olika kön, men så värst mycket skiljer det inte iaf.

Ändå får vi ideligen bevis för hur olika lillsessan och prinsen är. I dag på morgonen körde prinsen någon form av springtävling med ljudeffekter hemma. Han tog sats långt ute i hallen, utanför sitt rum, höll ut armarna och sprang i full fart (tjoande på hög ljudnivå) in i vardagsrummet och slängde sig hejdlöst i saccosäcken (skrattet bubblade ur honom). När lillsessan fått i sig vällingen och sett brorsan ta ett par varv vill hon också testa på. Men när hon kör rundan börjar den inte lika långt bort och låter inte fullt lika högt. Hon springer i full fart fram mot vardagsrummet men i öppningen mellan rummen (där är en minimal tröskel för ca 1 cm höjdskillnad) stannar hon plötsligt upp, tar ett försiktigt kliv ner och fortsätter i full fart. Färden går vidare men när hon kommer fram till saccosäcken stannar hon upp innan hon lite halvförsiktigt lägger sig ned med utsträckta armar. Hon skrattar dock lika hjärtligt som brorsan.

Lillsessan är överhuvudtaget väldigt försiktig när det gäller att gå nedför. På dagis (har kanske skrivit detta förut, kommer inte ihåg) har de en liten kant precis i dörren. In går bra att gå men ut är helt omöjligt, får alltid lyfta ut henne. I trappor går prinsen glatt nedåt när man håller honom i handen medans lillsessan blir stående kvar tills vi bär eller vänder henne om så att hon kan krypa baklänges. Uppför är det däremot inga problem, hon klättrar glatt på stolar, bord och i trappor - bara hon inte behöver ta sig ned igen.

Storsessans roliga uttryck

Storsessan fick hjälpa mig att torka av plastdetaljerna i bilen(allt som återstod efter att mor o far hade städat och tvättat den).



När vi är nästan färdiga säger hon: "Vad bra att jag hjälpte dig att torka bilen mamma. Nu har vi gjort det så då behöver du inte orola dig".



Orola dig - det låter för häftigt när hon säger det.

Maken och jag hade en härlig helg. Vet inte om ni kan förstå njutningen av att under korta tillfällen få vara själva i huset och det är alldeles tyst? Ingen som gapar, skriker, härjar eller stökar ner det du precis har städat upp. Ljuvligt att få sova tills vi vaknade av oss själva och bara få umgås med varandra.

I lördags var vi iväg och inhandlade färg till storsessans skrivbord och utemöblerna som nu ska bli vita. Mannen fick även köpt en slipmaskin vilket var till mycket god hjälp vid arbetet med både skrivbord och utemöbler. Att han tycker det är löjligt kul med verktyg gör ju sitt till i att arbetet blev gjort med en gång. Storsessans skrivbord blir vitt med mörkt rosa lådor. Helst vill hon ha det helt rosa men vi har försökt att stoppa den idén, det blir nog lite VÄL bra.

När mormor och morfar kom hem till oss med barnen i söndags em i våran numer nytvättade och dammsugade bil (underbart) hade vi allt börjat sakna dem rätt rejält. De hade naturligtvis haft det hur bra som helst. Enda missödet var väl att storsessan glömde sin sovdocka hemma och att småttingarnas sovdockor inte kom med tillbaka. När storsessan upptäckte att dockan inte var med blev förtvivlan stor, det gick dock relativt bra till slut.

Denna veckan är det däckbyte på schemat. Som tur är gör svärfar grovgörat. Igår var maken iväg med den stora bilen och idag åker jag dit med skrotbilen. Ska försöka dammsuga ur bilen när jag ändå är där för det känns som om vi har en halv sandlåda inne i den.

I morgon är det halvdag för min del och ledig dag för maken. På em ska hela familjen och några till hem till J som fyller år. Undrar om hon inser vad hon har givit sig in på när hon bjuder hem oss till lägenheten?!

På torsdag kommer några barndomskamrater med barn hem till oss. Det ska bli jättekul att träffa dem, det är ett tag sedan sist. På fredag är jag hemma med barnen, antagligen hittar vi på något tillsammans med kompisarna i Askim som också är lediga. Resten av helgen är inte planerad ännu men det blir nog en del målning på schemat iaf.

Allt för detta inlägg.

Back in business

Nu kommer vi ut på nätet igen hemma, vi använder Mozilla firefox i stället men det spelar ju ingen roll. Mammas visit i Kungsbacka var som en skänk från ovan. Hela huset blev städat, fönster putsade, mattor piskade, barnen har fått nya skor och vårens trädgårdsarbete är påbörjat. Dessutom hann vi grädda våfflor till barnens förtjusning (de åt upp dem snabbare än mormor hann grädda dem). Mor lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen!!!

Barnen körde ordentligt med sin äldsta morbror, det finns nog chefsämnen i dem alla tre. Det var kul att få umgås med bara A och K en gång. I vanliga fall är större delen av familjen samlad och det blir några stycken... Prinsen och lillsessan fick en ny badpool och varsin gräsklippare, gissar att grannarna inte är lika nöjda som de eftersom de är ruskigt högljudda. Fast barnen älskar dem.

Idag var jag snortidigt på jobbet för att hinna arbeta ett par timmar innan jag åkte till Mölndal och mötte upp mannen och småttingarna. De skulle göra hörseltest. Lillsessan hann göra alla sina tester och det gick jättebra. När prinsen skulle göra ljudtestet gav tekniken upp, det gick inte att få ljud i högtalarna. Eftersom han har börjat prata såpass mycket och de testerna de kunde genomföra var bra behöver vi iaf inte åka tillbaka. Skönt! De blir kallade igen vid 3 - 3,5 års ålder.

För övrigt har barnen varit ute i stort sett konstant sedan i fredags eftermiddag, vilket otroligt härligt väder! Rena friskluftschocken!

Ska hoppa in i duschen nu. I morgon är det heldagsmöte med kvällsaktivitet igen (andra gången den här veckan, annars händer det nästan aldrig något).

Mamma och pappa har erbjudit sig att passa barnen i helgen. Det innebär att jag och mannen har en hel helg att sova ut och rå om varandra. Härligt! Kommer sakna barnen något tokigt men det ska bli otroligt skönt. Det blir nog en hel del fixande med diverse målningsarbeten och annat men inte bara måsten. Vi möter mamma i Ullared där vi byter bil och hon far till Småland med barnen, vi sticker in en sväng på den stora butiken och fortsätter hemåt framåt kvällen (rätt många kronor fattigare gissar jag).

Nu gäspar jag snart mellan varje mening jag skriver. Så god natt gott folk!

Ingen uppkoppling

Nu har jag inte skrivit på länge. Det beror till största delen på att vår Internet-uppkoppling vägrar fungera hemma sedan en vecka tillbaks. Dessutom är det ganska stressigt på jobbet just nu så jag får fatta mig kort. Ville bara meddela mig lite med omvärlden iaf.

Barnen är äntligen friska, första dagen på dagis igår. När mannen lämnat ringer han och säger: "Jag säger bara ett ord: Vattenkoppor". Det går tydligen på småttingarnas dagis. Inget av barnen har haft det så det kan bli några riktigt intressanta veckor. Hörde dock på em när jag hämtade att det bara var ett eller två barn som fått det än så länge och de hade inte varit på dagis så mycket runt tiden då det bröt ut. Förvisso är det väl bra att gå igenom den pärsen, hellre när de är små än när de går i skolan. Det är bara det att både jag och mannen har några tuffa arbetsveckor framför oss och det är inte läge med mer sjukdomar just nu.

Ska som sagt fatta mig kort. Mamma kom i går kväll. Hon är vår räddande ängel! Efter maginfluensapärsen går hela vårt hem på knäna. Det är stökigt och dammigt överallt. För att inte prata om trädgården... De buskar och annat som man kanske skulle klippt ned redan i höstas är fortfarande inte nedklippta. Ja, det såg lite pinnigt ut därute sa mamma...

I morgon är det min lediga dag. Tänkte ta med mamma och barnen för att köpa skor, de kan inte gärna gå i vinterskorna längre. Mannen är inte kul att ha med på sådana prövningar, han tappar tålamodet efter fem minuter... För övrigt blir det förhoppningsvis lite annan shopping och en del trädgårdsarbete.

På lördag kommer lillebror från Växjö med sin nyblivna sambo. Hon ska på någon konferens el dyl för massörer lördag-söndag. Ska bli kul att få rå om dem lite. Mamma åker på lördag någon gång.

Förhoppningsvis får vi Internet tillbaka i helgen. Jösses vad beroende man är av det mediet numera.

Allt för mig, måste jobba nu. Vi höres. Kram

Otursförföljda resenärer och sjuklingar

Jag och kollegan L ska nog helt enkelt inte resa ihop... eller så ska vi det för nu kan det inte hända mycket mer. Idag blev vi sittandes på planet på Landvetter i nästan 1,5h i väntan på att någon skulle ha tid att avisa planet(ja, det snöade idag igen...).

Mötet fick börja 1h senare men det gick rätt bra ändå.

Hon har dock lämnat en sjuk sambo hemma med sina två tjejer. Jag trodde att allt var frid och fröjd hemma men kunde inte ha mer fel. Mannen lämnade alla tre på dagis och åkte till jobbet, frid och fröjd. Han hann dock bara jobba en timme innan de ringer från småttingarnas dagis, prinsen hade kräkt ner hela sig. Mannen fick åka dit och hämta hem prinsen och lillsessan. De hann inte mer än innanför dörren innan det var dags för lillsessan... När jag pratade med honom för en stund sedan hade han blivit totalt nedkräkt 3 ggr och tvättmaskinen går för högtryck. Tycker faktiskt synd om både honom och småttingarna. Hoppas bara att mannen och storsessan får vara friska. Typiskt att sådant ska hända när jag är på resande fot, fast ganska skönt för mig...

Känner mig mer än nådigt mör just nu, det har varit en lång dag. Vi får väl se om vi orkar med någon film ikväll eller om det blir mat och bingen direkt? Det blir inte bättre av att jag har en mördande träningsvärk i hela kroppen efter ett tufft medelpass i lördags morse... träning har lite för låg frekvens i mitt liv för att träningsvärken ska hålla sig borta.

Uppdatering

Jaha, då har det dragit ut på tiden igen... Förra veckan var det begravning för faster K. Otroligt jobbigt faktiskt. Så länge jag var hemma i Kba höll jag det ifrån mig men när jag fick se min farbror, mina kusiner och kusinbarnen brast det. Det var en fin begravning i alla fall och nu är nog K den envetnaste av änglarna. Farmor och farfar hade haft fullt upp men allt hade gått bra.


Helgen som gick innehöll lite blandad kompott men fullt upp hela tiden. Tycker inte jag hinner tänka en tanke till slut utan att bli avbruten... I lördags em skulle vi åka till fam L i Askim. När vi äntligen fått packat in hela packningen och nästan alla i bilen (jag skulle bara låsa och gå ut) kommer mannen och storsessan tillbaka. Hon störtblöder näsblod... På något vis lyckades hon halka ner från stolen och slå näsan i instrumentpanelen. Hår, jacka och kläder är nedblodade och hon tjuter: "Jag vill ha jeanskjolen i stället mamma". Det var bara att försöka få stopp på blödandet, tvätta av henne så gott det gick och byta kläder. Väl framme i Askim hade vi iaf mycket trevligt.

I går var det gymnastik, tur på stan och lite annat. En stor del av helgen har gått åt till att fundera över dagisalternativ. I förra veckan fick vi reda på att småttingarna kommit in på samma dagis som storsessan. Lätt val tycker säkert de flesta men det är inte så enkelt. Den 2 juni flyttar småttingarna till nybyggt dagis precis intill storsessans nuvarande så det blir två flyttar för deras del och en ny inskolning. Dessutom är det bara ett år det handlar om innan storsessan börjar skolan (otroligt men sant). Till slut övervägde ändå fördelarna med att ha alla tre på samma ställe under ett år och bara behöva ha kontakt med personal på ett ställe, personal som vi byggt upp en mycket bra relation till. Nu är alla papper inlämnade, hoppas bara det blir bra nu.

I går kväll var det bara att börja packa för en ny jobbresa, Uppsala i 3 dagar. Skriver mer i nästa inlägg.