Livets förgänglighet

När maken kom till jobbet i morse stod en av ledarna inom regionen och väntade med besked om att makens chef gått bort i helgen. Snacka om chock! Han var extremt vältränad och levde väldigt sunt, 46 el 47 år gammal. Han föll ihop i löparspåret och dog. Sånt händer bara inte! Det har varit väldigt kaotiskt på makens jobb idag och lär väl vara så ett tag framöver. De var bara 12 st på kontoret vilket gör att arbetskamraterna kommer nära varandra.

Maken tyckte att han var en otroligt bra chef och det har varit hans ledarskap och stora kunskap som har gjort att maken velat vara kvar ett tag till på kontoret. Tomheten blir stor och det är mycket tankar som snurrar. Chefen var ju makens referens när han skulle söka andra tjänster och de hade en otroligt bra dialog kring hans planer för framtiden. Vi får hoppas att det kommer en ny bra chef till kontoret snart, tror alla behöver det.

Det händer så mycket otäcka och tankeväckande saker. Det som hänt makens chef och den tragik som drabbat Lotta (en bloggvän) väcker många funderingar. Helt klart ska jag nu definitivt prioritera att gå och krama om min älskade make, kika in på mina älskade barn som nästan är som sötast när de sover och gå och få ett par timmars välbehövlig sömn.

Kan ju tillägga att när min chef (som jag också tycker är en suveränt bra chef) idag (efter beskedet från maken) meddelade att hon tackat ja till en annan tjänst inom företaget(vet inte vad ännu för det var inte förhandlat med facket ännu) och ska sluta som vår chef till årsskiftet, kände jag bara att NÄÄ, inte mer nu. När jag sansat mig lite förstår jag ju att det är otroligt spännande för henne med nya utmaningar men det är tråkigt för oss i gruppen.