torsdag 29 januari 2009

Underbar familj

Det var inte bara förkylningar och läkarbesök under helgen som gick. Underbara moster J tog med storsessan till simhallen och sedan fortsatte de till Göstas (ett äkta kondis) och avslutade med att köpa lördagsgodis tillsammans - en riktig myslördag! Maken tog prinsen med sig efter hans sovstund och mötte upp tjejerna i simhallen, gissa om han hade kul?!

Lillsessan njöt av egen tid tillsammans med morbror M och hans sambo N, något av det bästa hon vet! Lite senare på eftermiddagen anslöt även morbror A, hans sambo K var inte med eftersom hon jobbade. Även Js sambo R kom på kvällen. Lyckan var fullständig. Våra barn njuter verkligen av uppmärksamheten från morbröderna, moster och deras respektive. De är så fina mina syskon, har så otroligt bra hand med barnen! Det är helt underbart att se hur barnen njuter tillsammans med dem. De kommer bli underbara föräldrar en dag, det är jag helt övertygad om.

I söndags fick prinsen hjälpa till att tvätta bilen med pappa och morfar(favoriten framför alla andra) och hjälpa morbror A att fixa i ordning längdskidorna (han och K o några andra åker på skidresa idag för att träna inför Vasaloppet). Han orkade knappt stå upprätt när vi skulle gå in, han älskar att få vara med när det gäller städning eller verktyg mm. Lillsessan hjälpte också till att tvätta bilen men det bästa var när grannen kom förbi med sin hund. Lillsessan blev heltokig. Hon är verkligen besatt av djur, hon kramade och klappade ivrigt. Mest gissar jag(var inte ute själv just då) att hon studsade omkring och gav ifrån sig glädjetjut, ser helmysigt ut. Jag är bara rädd att hon ska råka illa ut någon gång. Hon rusar rätt fram till alla djur oavsett, art eller storlek... Försöker lära henne att man måste fråga om man får klappa först när det gäller djur i koppel, det går sådär...

Det hände en massa annat roligt under helgen också men jag kan inte gå in på allt här. Efter obligatoriskt bad i det härliga badkaret och lika obligatoriska pannkakorna vände vi hemåt. Glada och trötta. "Jag önskar att mormor och morfar alltid bodde med oss" sa storsessan när vi åkte hemåt. Mormor och morfar är verkligen bara bäst!

Sova

Tänk, om man bara kunde få en enda natt av oavbruten sömn, ensam i min egen säng, som fick vara åtminstone 7h!!! Vilken utopi!


Förra veckan vaknade jag faktiskt tidigt en morgon och prinsen låg inte i vår säng... tittade på klockan 05:30... Helt otroligt. Fast jag konstaterade snart att storsessan låg bredvid far sin så helt ensamma var vi inte ändå...

Nu ska jag bara sätta på en maskin tvätt och fixa lite annat inför morgondagen, sen ska jag SOVA, kanske kan få någon timma utan sparkar från en liten helikopter...

Helgen som gick

I fredags kväll åkte vi till Småland för att fira lilla lillebror som ju fyllde år igår. Barnen var hur pigga som helst. Trots att vi inte kom iväg förrän en stund efter läggdags så höll de sig vakna bra länge alla tre. Vi hann knappt ut på motorvägen innan prinsen frågar: "famme snart?", han hann väl med den frågan ca 30 ggr till innan vi fick honom att slappna av tillräckligt för att försöka sova...


Det går faktiskt otroligt bra att bära in dem hos mormor o morfar eller hemma när de har somnat i bilen. De tittar upp lite och noterar var de är någonstans sedan lägger vi dem i sängarna och de vänder sig om o sover vidare...



När jag själv skulle gå och lägga mig i fredags kväll märkte jag att lillsessan var väsig i andningen. Innan jag la mig hade jag börjat läsa i boken Därifrån och hit om tjejen vars mamma bloggar här. Tuva är också en riktig kämpe med en obotlig sjukdom. Kan säga att det var inte rätt uppladdning inför en natt bredvid en väsande, pipig lillsessa med skällande hosta(inte så mycket hosta dock, men det räckte ändå). Jag sov inte många långa stunder... Varje andetag kändes i hjärtat. Men hon sov ju ändå och jag ville inte väcka henne.

På morgonen gick vi direkt in till mamma och vi bestämde oss för att åka till läkarmottagningen där hon arbetar(fast tanken var ju inte att hon skulle vara där i lördags). Väl där konstaterade läkaren falsk krupp och en rosslig lillsessa fick Betapred (kortison) och vi fick vänta en bra stund för att se om det verkade. Tyckte inte det gjorde någon skillnad först men det kom så småningom. Då sprang hon omkring som en tok inne på mottagningen. "Hon är nog lite speedad" konstaterade de. Det kan man väl lugnt säga. Skönt att hon fick hjälp iaf. Vi fick också Bricanyl utskrivet samt Desentol. Jag hade inte en tanke på att ta med mig den medicin vi har hemma, hade inte märkt någonting. Ska inte göra om det dock, hädanefter ska diverse hostmediciner och annat ALLTID åka med när vi lämnar huset för övernattningsturer. Lillsessan och storsessan har en tendens att få elak hosta som låter som lungorna är på väg ut när de är förkylda, deras pappa också. Jag och prinsen har inte alls samma tendenser.

Denna gången var krupp-anfallet inledningen till en rejäl förkylning som hela familjen drabbats av. I måndags var jag hemma med alla tre - lillsessan och storsessan hostade som tokar - prinsen var egentligen inte dålig men det var smidigare att ha honom hemma också. I tisdags var det makens lediga tisdag(han är f-ledig varannan tisdag) men då hade han själv börjat bli dålig. Det var en hängig syn jag mötte när jag kom hem i tisdags kväll. Då var iaf alla barnen feberfria så i onsdags fick de gå till dagis igen och maken stannade hemma i sängen, vilket jag skrivit om tidigare.

Nu är jag också snorig som en tok och har ont i halsen. Hoppas det vänder i morgon för jag vill inte behöva ställa in våffelfikan tillsammans med fam P på lördag. Det är en mindre evighet sedan vi träffade dem sist.

Kram och god natt! Detta inlägg kanske får lite konstig tidsättning men i vilket fall så är kl nu 22:33 och jag ska börja förbereda inför morgondagen. Jag är ledig på fredagar, en ynnest att få en extra egen dag tillsammans med barnen, men jeesus så intensiva de dagarna kan vara.

onsdag 28 januari 2009

Glömde

GRATTIS till min lilla lillebror som fyller 27 år idag(en kvart kvar att fira...)!!! Hua, jag är 8 år äldre, inte lika kul...

Ha en fortsatt bra födelsedag. Vi tänker på dig mest hela tiden!

Kram och God natt!

Glasögon

Vid storsessans fyraårskontroll på BVC gjordes en notering om att synen inte verkade helt ok. De ville dock avvakta ett år eftersom synen fortfarande utvecklas så mycket. Vi har under året som gått reagerat över att hon alltid sätter sig så otroligt nära TV:n. Ville inte gå in i för mycket diskussion med henne eftersom vi misstänkt att hon inte ser ordentligt.

När vi strax innan jul var på femårskontroll konstaterade de att synen inte var bättre och hon fick en remiss till ögonmottagningen på Sjukhuset. För ett par veckor sedan var hon där och de konstaterade att hon är både närsynt och har ett brytningsfel, precis som sin pappa.

Först ville hon inte alls ha glasögon men om det fanns lila eller rosa och kanske med glitter skulle det kanske gå bra... För en dryg vecka sedan var hon och pappan hos optikern för att titta på olika bågar. Pappan, som är färgblind, ville inte ha valet på sitt samvete så de lånade hem fem olika bågar. Det var fyra olika rosa bågar och ett par blåa. Hallå, varför kom de blå med hem??? De var aldrig aktuella... Ett par av bågarna hade Hello Kitty på bågen, gissa vilka hon valde?? Det var avgjort redan innan hon kom hem. Ett jättebra val tycker jag också, de är väldigt fina.

I fredags hämtade vi ut dem och under helgen var det en kamp att få henne att använda dem. När jag ser hur tjocka glasen är(framför allt det ena) inser jag ju att stackarn har sett riktigt dåligt. Hennes ögon måste ha kompenserat otroligt för att hon ska kunna se. Därför hade hon väldigt svårt att se med dem på först. Hon satte ned dem på nästippen och såg ut som en liten tant. Nu har det dock vänt och idag var första dagen på dagis(de har varit sjuka innan, återkommer till det en annan dag) och det gick jättebra.

Jag hoppas att utbrotten kanske blir LITE färre nu. Den dåliga synen måste ha gjort henne både trött givit huvudvärk.

Jag ska INTE klaga igen...

Nu när jag läst igenom alla inlägg på denna blogg känner jag mig otroligt fånig som klagar över att jag är trött ibland, att det är intensivt eller att jag inte räcker till. Vilken kvinna! Dessutom är det en otroligt viktig påminnelse om att vara rädda om varandra, varje dag!

Kram

Bloggtips

Jag har upptäckt en ny blogg. Det är Heja Abbe. En pappa som skriver om livet i en alldeles vanlig men ändå så ovanlig familj. Abbe är en helt unik liten kämpe och hans pappa är en otroligt bra skribent.

Detta inlägget kan bara beskrivas med ett ord: KÄRLEK.

Jag har läst igenom väldigt många av inläggen, det är svårt att slita sig.

Heja Abbe och heja Abbes familj!

Lindblads femma

Vad har då hänt mer i Lindblads femma? Ja, här händer MASSOR, precis hela tiden!!!

Lillsessan har tagit ett rejält kliv framåt när det gäller pratet. Ja, hon har pratat länge men nu sätter hon ihop flera ord och vi förstår mestadelen av det hela iaf. Hon är en otroligt solig och härlig liten tjej men med den starkaste vilja jag stött på. Hon är mer envis än de andra två tillsammans och det vill inte säga LITE. När hon blir arg så blir hon det rejält och hon kan tjura länge när hon sätter den sidan till. Fast när det arga gått över är hon lika go och glad igen. Hon är så otroligt omtänksam och kramig. Om hon märker att någon är lite ledsen kommer hon direkt och kramas, klappar och pussas, helt underbart. Dockor av olika slag står högt på leksakslistan just nu. Om de bara får blir både hon och prinsen helt överlyckliga om de får klippa papper i mikroskopiska bitar. Lillsessan och prinsen har världens fighter om vems mamma och pappa vi är: ”MIN MAMMA” säger de båda två och ingen vill ge sig, tuff kamp säger jag.

Prinsen han får ett allt större ordförråd fast han har stora problem med bokstäverna J och R. Det lät rätt kul när mormor försökte lära honom att säga J. M: ”Kan du säga J?”, P: [i], M:”J”, P:”[ii), M:”Kan du säga mjöl?”, P:”Ja, möl”… Han säger inget annat ljud i stället för J utan utelämnar det bara. Kan säga att det är svårt att hålla sig för skratt när han kommer och berättar att han har bajsat… Han har verkligen glimten i ögat och hittar på nya upptåg ideligen. Hans verktyg, motorsågar och verktygsbänken är de stora favoriterna. Han kan skruva ihop och isär saker hur länge som helst. Som tur är har han än så länge bara tillgång till plastverktyg, annars hade vi inte haft en hel pinal i huset. När han inte skruvar eller snickrar tar han gärna dammsugaren eller skurmoppen och städar, lite udda intresse men om det håller i sig bådar det gott... Bråttom har han hela tiden. Dagispersonalen säger att de aldrig har sett någon som springer så fort med armarna rakt ner efter sidorna. Klättrar gör han också, förra veckan hade en av fröknarna plockat ner honom från något rangligt plastkök på dagis…

Storsessan har fått glasögon, men det ska jag skriva om i ett alldeles eget inlägg. Dessutom våndas jag och hennes far just nu för hur vi ska fylla i anmälan till skolan, men mer om det i ett eget inlägg också. För övrigt börjar vår storsessa verkligen att bli stor. Hon funderar mycket och lär sig mycket nytt hela tiden. Det är underbart att följa hennes tankar och funderingar men också otroligt frustrerande att hänga med i de tvära svängarna ibland. Det är rätt mycket utbrott, hon blir så otroligt arg när något går snett eller hon inte får som hon vill. Hon blir så arg att hon inte riktigt vet själv hur hon ska reda ut situationen ibland. Tyvärr måste jag väl säga att dessa arga och tjuriga utbrott kan vara ett arv från min sida… känns inte bra men vad gör man? Den biten har väl blivit LITE bättre hos mig med åren så den blir väl förhoppningsvis det hos henne också. Mellan utbrotten är hon världens mest underbara, kramiga och gosiga 5-åring man kan tänka sig. När vi pratade i telefon igår sa hon plötsligt ”Jag älskar min mamma”. Gissa om mammahjärtat smälter ihop i en blöt pöl då?!

Syskonen bråkar en del och tjuvnypen blir många vissa dagar. Dock måste jag säga att de leker otroligt bra tillsammans ofta. Ofta duger bara storasyster till att trösta en ledsen bror eller lillasyster. Att få leka tillsammans med storasyster är verkligen det ultimata enligt småsyskonen, det lyser i ögonen på dem. När de inte får vara med, för det händer också titt som tätt, är förtvivlan avgrundsdjup. Prinsen och lillsessan kan också leka bra tillsammans utan storasyster, de kan busa med varandra så skrattet bara studsar mellan väggarna här hemma. Fast det gäller att hänga med, det kan gå fort från skratt till förtvivlan.

Livet snurrar på i 300 knyck mest hela tiden. Emellanåt blir både jag och maken grymt frustrerade av att vi inte hinner med något utöver det mest nödvändiga för att hålla vardagen flytande, ja ibland hinner vi inte ens det. Känner mig SÅ otillräcklig allt som oftast. Fast det är väl lika bra att vänja sig för även om livet är intensivt på sitt sätt nu när barnen är små lär det inte bli mindre intensivt för att de blir större och klarar mer själva. Då är det annat som blir intensivt i stället, med aktiviteter och annat.

Vi försöker båda komma igång med lite mer regelbunden träning. Har haft två riktigt bra veckor ur träningssynpunkt men nu är vi båda däckade av rejäla förkylningar igen. Typiskt, när man känner att man börjar komma igång så blir man sjuk… Min älskade make, som tycker att jag ska tycka lite mer synd om honom, har legat helt däckad här hemma idag. Har nog åkt på en riktig dunderförkylning, stackarn… Jag tycker faktiskt lite synd om honom men diskussionen om sjuka män tänker jag inte ge mig in i här…

Det blev ett LÅNGT inlägg. Om du har orkat läsa ända hit vill jag bara säga KRAM och god natt!

Still alive

Ja, vad ska jag skriva. De flesta av er tror kanske att jag lagt ner bloggen och det hade kanske varit lika bra. Men nu är det ju så att i mitt huvud skrivs det en massa inlägg och arbetas massor med bloggen, det är bara det att jag har så svårt att finna tiden att starta datorn och få
ned det på pränt.

Även om jag inte har skrivit några egna inlägg så har jag läst massor av inlägg på alla bloggar jag följer och det börjar bli rätt många, tur att jag har min blogguppdateringslista som gör att jag snabbt hittar alla nya inlägg. Har även upptäckt nya intressanta bloggar, kommer säkert tipsa er om en och annan också.

Håller också på att bearbeta maken gällande att visa bilder på familjen men han är lite trögövertalad där. Vi får väl se hur det går.

Hur som. Var ska jag börja? Julen och jullovet var bra. Mycket stress i några dagar men ändå mycket tid till umgänge med familj, släkt och vänner. Det går inte att skriva om allt som hände här, då kommer jag aldrig ikapp mig tidsmässigt. Det fanns dock MÅNGA höjdpunkter och härliga episoder. Att se lillsessan hemma hos mormor och morfar när tomten kom för tredje dagen i rad(ja, det blir så ibland när det är stor familj och släkt) var en höjdare. Hon dansade runt, runt samtidigt som hon gång på gång sa: ”Gilla det, loligt” (=Gillar detta, roligt), såg så härligt ut! Eller prinsens först VÄLDIGT trumpna min när alla andra fick paket och han inte hade en enda, han gick undan och satte sig i ett hörn… När tomten sedan läste ”God Jul ”Prinsen”…” hann vi inte höra mer för prinsen flög upp med armarna i luften och tjöt ”Jaaaaaa”, hur lycklig som helst. Högen hann för övrigt bli ganska stor innan det blev tomt i säcken och under granen.

En annan höjdare var när lillsessan plockade upp paket till tomten i ett rasande tempo men ändå tog sig tid att titta en stund på varje paket och puta lite med läppen samtidigt som hon säger ”God lul” (=God jul) innan hon räckte över det. Hon hade hört tomten säga ”God Jul” rätt många ggr vid det laget och hade fått kläm på det där med tomtesysslan…

Storsessan bjöd på många ljuvliga kommentarer. Den största grejen för henne var nog dock att hon började komma på det här med att tomten har klätt ut sig. Fast riktigt säker är hon inte. På julafton var det farfar som klätt ut sig, det avslöjade hon högt och ljudligt inför småsyskon och kusiner… ”Jag ser att det är farfar, det ser jag på händerna och skägget”. Sedan gick hon fram och visade ”Mamma, han har grått skägg här och vitt skägg här, det är farfar det ser jag”. När jag sa ”Men farfar har ju inte så tjock mage som tomten” avfärdade hon det snabbt med ”han har satt en kudde där, det är alldeles mjukt”. På juldagens morgon satt hon vid frukosten och utbrast i sitt förtret över att det var farfar och ingen riktig tomte ”Jag vet att det var farfar, den riktiga tomten har väl inte jeans heller”. Värsta tonårssnacket… På juldagen var det min morbror som klätt ut sig och där var hon också övertygad om att det var han som klätt ut sig, men hon spelade glatt med ändå. Lyckan över alla fina julklappar var ju inte mindre för det…

Vi lyckades dock rädda julen ett år till. På annandagen hade vi julklappsutdelning med min familj, det hade inte stämt innan. Då var det en kompis lillebror som var utklädd till tomte men riktig mask, tomtebyxor, stor mage, tomterock och allt. Storsessan smög fram till mig och viskade upphetsat ”Mamma, det ÄR den riktiga tomten, det vet jag, för morfar står där där”! Hon kan få leva i den tron lite till. Det finns en riktig tomte medans de utklädda är tomtens medhjälpare…

Nyårsafton firades hemma hos oss tillsammans med goda vänner. Vi blev 6 vuxna och 7 barn och vi hade det otroligt trevligt. Synd bara att tröttheten sitter i flera dagar efteråt…

Det och mycket annat hann vi med under vårt LÅNGA jullov. Härligt. Ingen idé dock att skriva om allt det här. Får försöka ta nya tag nu och skriva mer löpande inlägg samt lägga in en bild då och då…
Allt för stunden. Kram från mig.