Olika personligheter

Man kan tycka att tvillingar borde bli rätt lika med tanke på att de uppfostras samtidigt och likvärdigt. Vi har förvisso säkert varit lite olika mot dem eftersom de visat sina olikheter från början och eftersom de är olika kön, men så värst mycket skiljer det inte iaf.

Ändå får vi ideligen bevis för hur olika lillsessan och prinsen är. I dag på morgonen körde prinsen någon form av springtävling med ljudeffekter hemma. Han tog sats långt ute i hallen, utanför sitt rum, höll ut armarna och sprang i full fart (tjoande på hög ljudnivå) in i vardagsrummet och slängde sig hejdlöst i saccosäcken (skrattet bubblade ur honom). När lillsessan fått i sig vällingen och sett brorsan ta ett par varv vill hon också testa på. Men när hon kör rundan börjar den inte lika långt bort och låter inte fullt lika högt. Hon springer i full fart fram mot vardagsrummet men i öppningen mellan rummen (där är en minimal tröskel för ca 1 cm höjdskillnad) stannar hon plötsligt upp, tar ett försiktigt kliv ner och fortsätter i full fart. Färden går vidare men när hon kommer fram till saccosäcken stannar hon upp innan hon lite halvförsiktigt lägger sig ned med utsträckta armar. Hon skrattar dock lika hjärtligt som brorsan.

Lillsessan är överhuvudtaget väldigt försiktig när det gäller att gå nedför. På dagis (har kanske skrivit detta förut, kommer inte ihåg) har de en liten kant precis i dörren. In går bra att gå men ut är helt omöjligt, får alltid lyfta ut henne. I trappor går prinsen glatt nedåt när man håller honom i handen medans lillsessan blir stående kvar tills vi bär eller vänder henne om så att hon kan krypa baklänges. Uppför är det däremot inga problem, hon klättrar glatt på stolar, bord och i trappor - bara hon inte behöver ta sig ned igen.