Stukad

I fredags kväll när storsessan och hennes pappa (som för övrigt höll på att förfrysa enligt egen utsaga) var på fotbollsträning skulle jag försöka få i småttingarna lite mat, vilket gick hyfsat ok. Dock satt prinsen på knä på köksstolen och sköt ifrån med armarna mot bordet hela tiden. Jag sa till honom xx antal ggr och varnade att han kunde trilla... När han väl gjorde det var jag vänd mot lillsessan och hann inte stoppa fallet. Stolen föll bakåt och hans små fötter satt fast mellan sitsen och stolsryggen. Han blev rejält ledsen och sa att det gjorde ont i foten flera ggr. När jag satte ner honom efter en stund ville han inte gå på foten.

Lilla jag ringde naturligtvis direkt till mamsen för råd. Efter att ha suttit med hårt lindad fot i högläge framför Bolibompa en lång stund blev det lite bättre. Fast han haltade rejält och sa fler ggr beklagansvärt att det gjorde ont, stackars liten. Han somnade dock utan bekymmer och vi trodde att det kanske skulle vara över idag.

När han till slut tjatat upp mig i morse konstaterade jag snabbt att han fortfarande haltar rätt rejält, fast han var rätt glad och nöjd ändå. Han kunde dock inte springa och det är inte riktigt likt honom... Han och mannen fick åka upp till närakuten samtidigt som jag och tjejerna åkte iväg och fixade de svårinköpta dammsugarpåsarna och lite andra småärenden.

Doktorn konstaterade dock att inget var brutet eller behövde åtgärdas vidare. Prinsen har stukat foten och fick en lindad fot. Han har fortsatt att halta hela dagen, stackarn, men det verkar inte bekymra honom så mycket iaf. Det är väl inte sista gången vi har stukade fötter i den här familjen men det gör ändå ont i mammahjärtat när man ser att barnen har ont.

Så gick det med den gemensamma hemmadagen på mycket länge... det blir aldrig som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.