Uppdatering

Vi hade en mycket bra helg med middag och övernattning hos våra underbara vänner i Mölnlycke. Förstår inte hur de hinner med allt men de bjöd som vanligt på en superb 3-rätters middag. Carpaccio (stavas det så, en ny upplevelse hur som helst) till förrätt, grekisk potatissallad och marinerade lammspett till huvudrätt och en underbar chokladkaka med apelsinspetsad hallonsås och apelsinspetsad grädde till. Barnen lekte helt fantastiskt bra.

Lillsessan höll dock på att få hjärtinfarkt när O (7,5år) kom in med spindelmannenmask på huvudet. Har aldrig varit med om ett så skräckslaget barn, hon klättrade på mig, skrek i panik och efteråt skakade hon i flera minuter trots att han tog av den och visade att det var han. Bådar gott för kommande julfirande. När jag var 4 år (tror jag) fick de vuxna be tomten komma tillbaka nästa år för jag satt som en spänd fiolsträng i min mosters knä och vågade absolut inte titta på tomten (trots att det var min morbror men det förstod jag väl inte då).

Dessutom konstaterade jag återigen att det måste finnas vissa genetiska skillnader mellan pojkar och flickor... Prinsen hittade två pistoler och fick en cowboyhatt på huvudet. Genast rusar han fram till oss, pekar med båda pistolerna på mig och utbrister: "suta(=skjuta) dig mamma". Jaha, tack för den. Han fortsatte leka med svärd och Emils bysse och annat. Hur kan det bli så här? Här hemma finns inte ett enda vapen (om vi räknar bort makens antika svärd och luftpistol men dem vet inte barnen om, och svärden kommer inte komma upp på någon vägg här iaf...) och inte på dagis heller. Speciellt många andra miljöer rör han sig inte i.

Hur som, det blev sent för såväl barn som vuxna och i går städade vi till sent så det är två trötta föräldrar som ska gå och lägga sig SNART. Ska bara skriva ett inlägg till.

Måttfullhet

Storsessan fortsätter leverera dråpligheter. När vi var på väg i bilen för att fira lilla syster yster för ett par veckor sedan nämnde jag lite fint för maken att "Jag önskar mig en vindoverall som jag kan a när jag springer(händer väldigt sporadiskt men om jag skulle komma på idén får ju inte klädseln stoppa mig...) och dessutom kan jag önska mig en bra löparmössa och löparhandskar". Då hör vi från baksätet: "Mamma, man kan faktiskt inte få allt man önskar sig i julklapp".

Nä du min kära älskade dotter. Något av det jag har försökt trycka in i dina stackars öron har iaf fastnat... Jag får ta det lite lugnt med mina önskningar framöver. Att hennes egen lista är ca 1km lång hör inte riktigt till saken...

Tankeläsare

För ett tag sedan utspelade sig nedanstående episod när jag och barnen kommit hem efter en lång dag på jobb/dagis:

Jag skulle koka mannagrynsgröt (ja, ibland finns det varken tid eller ork för ordentlig matlagning) och hade ställt fram pulvret och en gryta. Lillsessan stod på en stol bredvid spisen för att hjälpa till. Mamma=M, Storsessan=S, Lillsessan=L

M: "Jag ska bara plocka fram kläder till i morgon, du får vänta en stund L så gör vi gröten då."

Jag går ut ur köket en stund men L står kvar. Jag visste att hon inte kunde öppna burken så det kändes relativt lugnt. Ganska snart kommer storsessan rusande och ropar "Mamma, mamma L(fast hon kallar henne naturligtivs vid namn, de är inte medvetna om sina bloggalias) har gjort något förfärligt" (bara det ordet gjorde mig full i skratt).

Nu blev det dock mindre roligt. Jag kommer ut i köket och då har lillsessan försökt koka gröt, fast med kaffepulver... som tur är var det inget vatten i närheten iaf. Hon hade lyckats få i ett 2,5cm högt lager i grytan samt täcka stora delar av köksbänken, spisen (inklusive vreden) och golvet. SUCK. När jag väl hade fått rett ut den röran, gjort gröten och dukat fram det mesta fortsatte kaoset.

Det började med att lillsessan skulle hälla mjölk själv ur en full 1,5l-mjölkpaket. Lite mjölk kom det faktiskt i glaset och jag lyckades stoppa henne innan hela bordet var täckt... Två högljudda minuter senare (måltidskaoset i vår familj är ett kapitel för sig) ska prinsen hälla mjölk på gröten själv, ur samma paket. Han träffade faktiskt tallriken med det mesta av mjölken (bara någon dl bredvid) men gröten gick inte se längre för tallriken var fylld upp till brädden... Då ger jag ifrån mig lite morrliknande, ilskna läten (inga riktiga ord dock). Då utbrister storsessan
S: "Mamma, man får inte säga fan"
M: "Nej det får man inte men det sa jag inte heller"
S: "Nej, men du tänkte!"

Jamen vad ... kan jag inte ens få ha mina tankar ifred längre!

Scrolla neråt

Ser nu att eftersom jag hade gjort utkast till ett par inlägg har de hamnat längre ner på sidan. Om ni vill läsa lite mer nytt får ni alltså scrolla neråt.

Har försökt att lära mig lite mer om bloggande, layout på sidan mm men det går långsamt framåt. Jag vill inte ha den där verktygsikonen liggande på vareviga gadget, är det någon som vet hur man får bort den får ni mer än gärna tipsa mig om det.

I startgroparna

Vill bara meddela att jag inte glömt bort min kära blogg. Det är bara livet som har kommit emellan och månaden november. Det är den i särklass tröttaste månaden på året för min del. Fast nu är det inte långt kvar till december och när adventsljusstakarna kommer fram blir allt bättre, tycker jag.

Har dock mycket att blogga om. Har skapat 7 st utkast för blogginlägg som jag ska skriva, så fort jag hinner. Den som väntar på något gott...

Snart, snart så kommer det mer matnyttigt att läsa. Då ska jag berätta om att storsessan blivit tankeläsare och en del annat. Så, håll ut.

Kram till er alla!

Skön känsla

Ville bara skriva hur glad jag blir när jag får kommentarer - såväl från IRL-vänner och familjemedlemmar. Vet ju inte riktigt hur många som är inne och läser här, kommer liksom inte riktigt ihåg vilka jag överhuvudtaget meddelat att jag bloggar.

Ni ska veta att jag läser ALLA kommentarer även om jag inte alltid kommenterar tillbaka.

Det är dessutom en alldeles speciell känsla när jag får kommentarer från personer vars bloggar jag flitigt läser! När jag kom in häromdagen såg jag att En mammas drömmar, Gunilla och Jonna hade lagt kommentarer till mig. Åh, vad glad jag blev, tack ska ni ha alla tre.

Uppdatering

Eftersom det är en månad sedan jag skrev med någon ordning har det hunnit hända massor men det är ju ingen idé att skriva om allt... Lite om vad som hänt sedan sist:

• Makens hosta är äntligen bättre, men det tog TID
• Nu har han lock för örat i stället, vi behandlar med Revaxör för att se om det är en vaxpropp. Han går omkring och säger att han inte hör vad jag säger hela tiden. Ja du min älskade, tänk dig att ha det så jämt...
• Barnen har klarat av varsin rejäl förkylning, lillsessan och prinsen har hunnit med två eller rentav tre innan det blev bättre. Ett par VAB-dagar blev det men "peppar, peppar" så var det första gången vi VABade sedan de små började på nytt dagis(storasysters)
• Vi har firat lilla syster yster som fyllde hela 22 år

och mycket mycket mer naturligtvis.

Kan väl skriva lite mer om helgen som gick och den som kommer. I fredags skulle Min Vän M och hennes lille J komma hit och pappa J skulle ansluta efter jobbet. Eftersom lillsessan (som är besatt av bäbep =bäbis och inte går att hålla undan) var rejält snorig och pappa J fick åka till huvudstaden med jobbet ställde vi in det.

I lördags skulle vi åka till goda vännerna i Mölnlycke (M, P, O, E) men mamma M hade fått halsfluss så det sköt vi fram en vecka.

Helt plötsligt stod vi med en "bonushelg". På något konstigt märkligt sätt försvann den utan att vi hann med hälften av det vi föresatt oss (som vanligt med andra ord). Vi fick iaf monterat ihop lillsessans nya stora säng (prinsen började sova i sin i torsdags). Det gick otroligt bra att få dem att somna i de nya sängarna, ända till i går kväll... Då kom de plötsligt på att det var möjligt att gå ur sängen, tända lampan, hämta alla tillgängliga plastverktyg, springa in till storasyster och pappa när de läser, titta på varandra och kikna av skratt osv. Jag skulle träna och lämnade maken i detta kaos, han hade fått hålla på till strax innan nio innan de somnade... Ikväll gick det lite bättre men de hann ändå springa upp rätt många ggr. Nåja, det gäller väl att vara konsekvent bara.

Nu ska jag strax gå och packa väskan inför morgondagen, det är innebandy på lunchen och på kvällen ska vi spela bowling och gå ut och äta med jobbet. Eftersom jag tränat 3 dagar i rad innan bowlingen gissar jag att jag kommer ha stora problem att både glida ner graciöst, få klotet att inte hamna i rännan någon enda gång och därefter överhuvudtaget komma upp igen.

På fredag blir det förhoppningsvis en rätt så lugn dag för mig och barnen, känner att vi (läs mamman) kan behöva lite lugn och ro. På lördag börjar vi med fotbollsträning och på em åker vi till Mölnlycke där vi sover över, vi har inte träffat fam W på evigheter så det ska bli kul. Ev tar vi en tur till barnens farmor och farfar på söndag innan vi vänder hemåt. Planen är att hinna med ett träningspass på F&S någon gång under helgen också, men det brukar gå lite si och så med de helgplanerna...

Allt för nu. Kram på er