Första lektionen i ironi

Storsessan har (utan att veta om det) gjort sin första upptäckt i ironins värld... Häromdagen när jag konstaterade att jag, som vanligt, hade stora snorfläckar lite varstans på min svarta tröja sa jag: "Åh, så fin min tröja är". Storsessan tittar en stund på mig och tröjan och funderar intensivt innan hon säger: "Ibland säger man att en tröja är fin fastän den inte är det...". Ja, du min älskade dotter, det var en form av ironi, men det blir du nog varse så småningom.

Typiskt

I torsdags stressade jag som bara den för att hinna med ett tidigare tåg hem. Skulle nämligen sticka en supersnabbis till Kungsmässan för att inhandla nya dammsugarpåsar. Det finns typ en miljon olika påsar på Maxi men ingen som passade vår dammsugare, första typiskt.

Hann iaf precis med tåget och vad händer?! Jo, vi blir stillaståendes en bit innan Lindome pga något arbete fraför tåget. Fick stå där ca 20 minuter så i stället för att komma till dagis i tid med inköpta dammsugarpåsar kom jag nästan för sent i stället och utan en enda påse...!!! Dagens andra typiskt!!!

Gymnastik och förkylningar

Idag fick jag gå tidigare från jobbet för att hinna hem i tid för att ta storsessan till första gymnastikpasset. Det har krävt många mail och telefonsamtal för att få in henne i en lämplig grupp. Skam den som ger sig. Hon älskade det, riktig gymnastik med kullerbyttor, hänga i ringar och annat.

Hann dock inte jobba färdigt så jag fick sitta en bra stund nu ikväll i stället... Nu är det hög tid att gå till sängs (hoppas mannen hängde upp tvätten) för att få ett par timmars sömn och vårda ännu en förkylning som flugit över mig. Hinner inte bli helt frisk från den ena innan nästa kommer, bihålorna gör ont och jag är rätt gnällig känner jag. Dags att sluta nu då.

För intresserade släktingar kan jag iaf berätta att storsessan har skrivit LÅNG önskelista till födelsedagen, stor händelse!

Här var det klippt

Hoppsan, har ju glömt nämna en liten detalj som gör att jag inte ligger så väl till hos mannen just nu... I söndags klippte han sig (det gör han själv med trimmern sedan många år tillbaks). Jag skulle hjälpa honom att trimma nacken, först med trimmern och därefter raka till den sista finishen.

När jag precis är färdig med trimmern och fortfarande har den i handen så ringer det. Det var mamma, jag ringer om 10 minuter sa jag. Går tillbaka och ska fortsätta. Problemet är bara att jag inte inser att jag har rakapparaten i handen utan hanterar den precis som jag gör med trimmern... Det blev ett rakat jack upp bakom örat det... Det syns inte framifrån utan bara snett bakifrån men mannen vill helst sjukskriva sig tills håret växt ut igen. Har sagt förlåt tusen gånger om och mycket mer kan jag tyvärr inte göra hur gärna jag än vill.

Vi kommer skratta gott åt det här om ett tag men just nu är jag inte speciellt populär...

Hund eller kalv

I helgen var storsessan bjuden till en dagiskompis på kalas. När jag baxat ut alla tre ur bilen för att lämna av henne går vi mot kompisens hus. När jag närmar mig ser jag att mamman i familjen försöker hålla fast något stort djur, hm är det en kalv tänker jag nästan innan jag inser att det faktist är en hund... Det var nog den största hund jag sett! Har både lillsessan och prinsen i famnen och deras reaktion är helt olika. Lillsessan ropar "und (=hund), vof, vof" och är nästan på väg ner... prinsen klamrar sig vettskrämd fast vid mig och säger inte ett ljud (storsessan noterade nog knappt att hunden var där, hon skulle ju på kalas).

Fast när vi går därifrån får prinsen syn på en grävmaskin och två traktorer - gissa om han vaknade till liv igen.

Mötas i dörren

De senaste dagarna har jag och mannen mest mötts i dörren.

I torsdags var jag som sagt i Sundbyberg (sorry Pia, jobb hela dagen lång), åkte tidigt och kom hem sent (fick handla på vägen hem). I fredags åkte mannen tidigt och kom hem strax innan jag skulle in till jobbet på kräftskiva och storsessan fick skjuts till fotbollsträningen. Jag kom hem vid midnatt och upptäckte att jag glömt nycklarna... Ingen vaknade när jag knackade på ytterdörren, fick springa runt huset och skrämde nästan livet ur mannen när jag knackade på altandörren. Var en ANING trött när han väckte mig kl 08... för att en kvart senare åka iväg på aktivitet med sitt jobb. Han kom hem igen vid halv sex så då fick vi faktiskt träffas ett par timmar. I söndags startade mannen med innebandy, hem för dusch och direkt iväg till sin mamma och pappa för att fixa med bilarna igen. Han var hemma runt fem-tiden.

När jag och barnen gick här hemma i det ljuvliga vädret och försökte börja höststäda lite i trädgården började jag fundera på när vi sist var HEMMA gemensamt större delen av en helgdag. Insåg att det var den 9 augusti... inte konstigt att vi inte kommer någon vart med allt som behöver fixas. Ja, jag vet att vi måste försöka få sålt 2 av 3 bilar men det är tråkigt iaf.

Nu till helgen tror jag att lördag blir en gemensam hemmadag iaf, alltid något.

heja Sverige, och allmän uppdatering

Sverige leder nu VM-kvalmatchen mot Ungern med 2-0, heja Sverige!!!

Idag hämtade jag strax efter fyra och möts då av lillsessan som kommer med världens största leende och ska direkt upp i famnen och där ville hon helst stanna. Prinsen kom springandes och gav mig lyckligt en kram men skulle ner lika fort igen och försvann tillbaka in till leken. Storsessan säger inte hej, blir inte glad, ger mig ingen kram utan skriker "Jag vill inte gå hem", "Varför kommer du alltid så tidigt???". Här kämpar man som en liten blå för att få ihop sina timmar på jobbet men ändå inte ha barnen för mycket på dagis och så möts man av sådana kommentarer... Nåja, det är underbart att veta att de har det bra på dagis!

Sedan var det bad av småttingarna, välling, tandborstning och saga för dem samtidigt som jag försöker tjata på storsessan om att börja plocka i ordning på sitt rum.

Plötsligt blir hon så otroligt trött... efter mycket tjat började hon iaf att städa, även om det allt som oftast kom något emellan. Det tog en stund att få ordning där inne, helt otroligt vad hon lyckas stöka ner på egen hand på ca 30 minuter. Det blev rätt sent innan hon kom i säng och när det blir så sent har hon svårt att komma till ro. Hon låg där inne och krånglade bra länge, dessutom kom hennes älskade pappa hem precis när hon var på väg att somna och då fick hon ny energi, klockan var över 21 innan hon stängde de blå. Hon lyckades riva hål på eksem hon har på armen också och skulle ha ett plåster, vilket hon fick. Då kom nästa bryt, jag skulle inte ha tagit Hello Kitty-plåstret... "Det är så fint och nu måste jag vrida på armen för att kunna se det". Aldrig blir det bra. Nu sover hon iaf, långt om länge.

Nu ska jag gå och plocka fram kläder inför morgondagen innan det är dags för sängen. Flyger till Bromma i morgon bitti, projektmöte i Sundbyberg hela långa dagen. Kommer inte vara hemma förrän närmre kl 21. Känns lite sådär att flyga den 11 september men det går förhoppningsvis bra det med.

God Natt!!!