Moderlig idioti

Innan jag visste att storsessan skulle få två syskon på en gång började jag göra en adventskalender till henne. Tyckte att det var en hel del jobb med 24 paket som skulle slås in och hållas koll på så att rätt paket kom på rätt dag... Men som den julälskare jag är ville jag ju föra denna tradition vidare till våra barn också (jag minns fortfarande hur jag försökte hålla mig vaken för att avslöja att det var mamma och inte tomten som la dit de små paketen).

Fast 24 * 3 = 72. Det är många paket det... Fast nu är jag äntligen klar, alla 72 är inslagna, numrerade och organiserade någorlunda i ordning på hemligt ställe. Nu ska vi bara få storsessan att dela med sig av den fina (inte den på bilden ovan) adventskalender min faster K (som gick bort tidigare i år) broderade till henne (åtminstone tycker storsessan att den är bara hennes).

Nu gäller det att börja få koll på, inhandla och slå in alla övriga paket. Känns nästan som en heltidssyssla bara det.

För övrigt har lillsessan blivit sjuk. Förkyld igen och jag tyckte hon var lite väl gnällig och rödögd när jag på 10 minuter putsade insidan på fönsterna i vardagsrummet. Tog febern, stackars liten hade 39,6 i temp. Efter panodil blev det dock aningen bättre.

Nu blir det väl antagligen inte så mycket med middagen vi skulle ha här hemma med goda vännerna A, K, A och lilla E i Askim. Tanken var att vi skulle träffas på Jul på Tjolöholm och fortsätta hem till oss för att fira lilla E och storsessan. Gissningsvis stannar maken (som inte är lika barnsligt förtjust i jul och tomtar som mig) hemma med prinsen och lillsessan medan jag och storsessan åker till Tjolöholm och möter upp de andra. Därefter åker vi väl var och en hem till sitt i stället. Storsessan sa idag att "Jag älskar A, vi bråkar bara ibland men vi blir vänner igen". Det är längesedan flickorna fick leka men det är väl så här det är med tre små barn.

Nu ska jag gå och SOVA. Det har varit ett par nätter med riktigt dålig och ryckig sömn. Skulle gissa att någon av de små snart vaknar och ska ligga hos oss, i natt var vi fyra i sängen större delen av tiden.

God Natt alla!
Kram

Storsessan har lyckats igen

Storsessan fortsätter komma med dråpliga kommentarer och ge svar på tal. I fredags när jag hade min föräldralediga (avslutningen på det ordet är förresten helt felaktig, vem sa något om ledigt) dag blev det efter frukost ett oändligt liv. Det gnälldes, bråkades, slogs, nöps i ett... Jag höll på att bli helt tokig. Tills slut rann bägaren över och jag gick in i sovrummet samtidigt som jag ilsket sa: "Just nu vill jag inte vara mamma, ni bråkar ju hela tiden" och stängde dörren efter mig (inte så genomtänkt kommentar, jag vet. Ibland blir det bara FÖR mycket och då pratar munnen innan hjärnan hunnit göra sitt.)

Det blev tyst och efter ca 5 sekunder kommer storsessan in och säger bestämt: "Mamma, när jag säger att du eller pappa ska flytta och att jag inte vill att ni ska vara min mamma och pappa. Då säger du att det inte går för det är ni alltid och det går inte nu heller. Så det så!"

Gissa om jag kände mig skamsen?! De är helt underbara, våra barn. Fast de tycks veta exakt hur de ska få oss föräldrar skogstokiga... Jag skyndade mig att be om förlåtelse och sa att ibland säger man saker som man inte menar och att barnen är det absolut bästa som hänt mig!

Livets förgänglighet

När maken kom till jobbet i morse stod en av ledarna inom regionen och väntade med besked om att makens chef gått bort i helgen. Snacka om chock! Han var extremt vältränad och levde väldigt sunt, 46 el 47 år gammal. Han föll ihop i löparspåret och dog. Sånt händer bara inte! Det har varit väldigt kaotiskt på makens jobb idag och lär väl vara så ett tag framöver. De var bara 12 st på kontoret vilket gör att arbetskamraterna kommer nära varandra.

Maken tyckte att han var en otroligt bra chef och det har varit hans ledarskap och stora kunskap som har gjort att maken velat vara kvar ett tag till på kontoret. Tomheten blir stor och det är mycket tankar som snurrar. Chefen var ju makens referens när han skulle söka andra tjänster och de hade en otroligt bra dialog kring hans planer för framtiden. Vi får hoppas att det kommer en ny bra chef till kontoret snart, tror alla behöver det.

Det händer så mycket otäcka och tankeväckande saker. Det som hänt makens chef och den tragik som drabbat Lotta (en bloggvän) väcker många funderingar. Helt klart ska jag nu definitivt prioritera att gå och krama om min älskade make, kika in på mina älskade barn som nästan är som sötast när de sover och gå och få ett par timmars välbehövlig sömn.

Kan ju tillägga att när min chef (som jag också tycker är en suveränt bra chef) idag (efter beskedet från maken) meddelade att hon tackat ja till en annan tjänst inom företaget(vet inte vad ännu för det var inte förhandlat med facket ännu) och ska sluta som vår chef till årsskiftet, kände jag bara att NÄÄ, inte mer nu. När jag sansat mig lite förstår jag ju att det är otroligt spännande för henne med nya utmaningar men det är tråkigt för oss i gruppen.

Uppdatering

Vi hade en mycket bra helg med middag och övernattning hos våra underbara vänner i Mölnlycke. Förstår inte hur de hinner med allt men de bjöd som vanligt på en superb 3-rätters middag. Carpaccio (stavas det så, en ny upplevelse hur som helst) till förrätt, grekisk potatissallad och marinerade lammspett till huvudrätt och en underbar chokladkaka med apelsinspetsad hallonsås och apelsinspetsad grädde till. Barnen lekte helt fantastiskt bra.

Lillsessan höll dock på att få hjärtinfarkt när O (7,5år) kom in med spindelmannenmask på huvudet. Har aldrig varit med om ett så skräckslaget barn, hon klättrade på mig, skrek i panik och efteråt skakade hon i flera minuter trots att han tog av den och visade att det var han. Bådar gott för kommande julfirande. När jag var 4 år (tror jag) fick de vuxna be tomten komma tillbaka nästa år för jag satt som en spänd fiolsträng i min mosters knä och vågade absolut inte titta på tomten (trots att det var min morbror men det förstod jag väl inte då).

Dessutom konstaterade jag återigen att det måste finnas vissa genetiska skillnader mellan pojkar och flickor... Prinsen hittade två pistoler och fick en cowboyhatt på huvudet. Genast rusar han fram till oss, pekar med båda pistolerna på mig och utbrister: "suta(=skjuta) dig mamma". Jaha, tack för den. Han fortsatte leka med svärd och Emils bysse och annat. Hur kan det bli så här? Här hemma finns inte ett enda vapen (om vi räknar bort makens antika svärd och luftpistol men dem vet inte barnen om, och svärden kommer inte komma upp på någon vägg här iaf...) och inte på dagis heller. Speciellt många andra miljöer rör han sig inte i.

Hur som, det blev sent för såväl barn som vuxna och i går städade vi till sent så det är två trötta föräldrar som ska gå och lägga sig SNART. Ska bara skriva ett inlägg till.

Måttfullhet

Storsessan fortsätter leverera dråpligheter. När vi var på väg i bilen för att fira lilla syster yster för ett par veckor sedan nämnde jag lite fint för maken att "Jag önskar mig en vindoverall som jag kan a när jag springer(händer väldigt sporadiskt men om jag skulle komma på idén får ju inte klädseln stoppa mig...) och dessutom kan jag önska mig en bra löparmössa och löparhandskar". Då hör vi från baksätet: "Mamma, man kan faktiskt inte få allt man önskar sig i julklapp".

Nä du min kära älskade dotter. Något av det jag har försökt trycka in i dina stackars öron har iaf fastnat... Jag får ta det lite lugnt med mina önskningar framöver. Att hennes egen lista är ca 1km lång hör inte riktigt till saken...

Tankeläsare

För ett tag sedan utspelade sig nedanstående episod när jag och barnen kommit hem efter en lång dag på jobb/dagis:

Jag skulle koka mannagrynsgröt (ja, ibland finns det varken tid eller ork för ordentlig matlagning) och hade ställt fram pulvret och en gryta. Lillsessan stod på en stol bredvid spisen för att hjälpa till. Mamma=M, Storsessan=S, Lillsessan=L

M: "Jag ska bara plocka fram kläder till i morgon, du får vänta en stund L så gör vi gröten då."

Jag går ut ur köket en stund men L står kvar. Jag visste att hon inte kunde öppna burken så det kändes relativt lugnt. Ganska snart kommer storsessan rusande och ropar "Mamma, mamma L(fast hon kallar henne naturligtivs vid namn, de är inte medvetna om sina bloggalias) har gjort något förfärligt" (bara det ordet gjorde mig full i skratt).

Nu blev det dock mindre roligt. Jag kommer ut i köket och då har lillsessan försökt koka gröt, fast med kaffepulver... som tur är var det inget vatten i närheten iaf. Hon hade lyckats få i ett 2,5cm högt lager i grytan samt täcka stora delar av köksbänken, spisen (inklusive vreden) och golvet. SUCK. När jag väl hade fått rett ut den röran, gjort gröten och dukat fram det mesta fortsatte kaoset.

Det började med att lillsessan skulle hälla mjölk själv ur en full 1,5l-mjölkpaket. Lite mjölk kom det faktiskt i glaset och jag lyckades stoppa henne innan hela bordet var täckt... Två högljudda minuter senare (måltidskaoset i vår familj är ett kapitel för sig) ska prinsen hälla mjölk på gröten själv, ur samma paket. Han träffade faktiskt tallriken med det mesta av mjölken (bara någon dl bredvid) men gröten gick inte se längre för tallriken var fylld upp till brädden... Då ger jag ifrån mig lite morrliknande, ilskna läten (inga riktiga ord dock). Då utbrister storsessan
S: "Mamma, man får inte säga fan"
M: "Nej det får man inte men det sa jag inte heller"
S: "Nej, men du tänkte!"

Jamen vad ... kan jag inte ens få ha mina tankar ifred längre!

Scrolla neråt

Ser nu att eftersom jag hade gjort utkast till ett par inlägg har de hamnat längre ner på sidan. Om ni vill läsa lite mer nytt får ni alltså scrolla neråt.

Har försökt att lära mig lite mer om bloggande, layout på sidan mm men det går långsamt framåt. Jag vill inte ha den där verktygsikonen liggande på vareviga gadget, är det någon som vet hur man får bort den får ni mer än gärna tipsa mig om det.