GRATTIS

Nu är ju faktiskt födelsedagen över sedan 7 minuter men jag måste ju ändå lägga in ett megastort GRATTIS!!!!!!! till min underbare lillebror A som fyllt 30 år idag. Tänk att den lille retstickan blivit så gammal?! Det värsta är att varje gång jag tänker så kommer automatiskt repliken "du är 4,5 år äldre" upp i mitt huvud...

Eftersom vi nu bytt dag kan jag ju passa på att säga GRATTIS till M i Getared också. Hoppas att du får en bra födelsedag! Får nog ringa till dig lite senare idag för ni lär ändå inte läsa inlägget, det är fullt upp med att få ordning på den uppgrävda och leriga tomten. KRAM iaf.

Stukad

I fredags kväll när storsessan och hennes pappa (som för övrigt höll på att förfrysa enligt egen utsaga) var på fotbollsträning skulle jag försöka få i småttingarna lite mat, vilket gick hyfsat ok. Dock satt prinsen på knä på köksstolen och sköt ifrån med armarna mot bordet hela tiden. Jag sa till honom xx antal ggr och varnade att han kunde trilla... När han väl gjorde det var jag vänd mot lillsessan och hann inte stoppa fallet. Stolen föll bakåt och hans små fötter satt fast mellan sitsen och stolsryggen. Han blev rejält ledsen och sa att det gjorde ont i foten flera ggr. När jag satte ner honom efter en stund ville han inte gå på foten.

Lilla jag ringde naturligtvis direkt till mamsen för råd. Efter att ha suttit med hårt lindad fot i högläge framför Bolibompa en lång stund blev det lite bättre. Fast han haltade rejält och sa fler ggr beklagansvärt att det gjorde ont, stackars liten. Han somnade dock utan bekymmer och vi trodde att det kanske skulle vara över idag.

När han till slut tjatat upp mig i morse konstaterade jag snabbt att han fortfarande haltar rätt rejält, fast han var rätt glad och nöjd ändå. Han kunde dock inte springa och det är inte riktigt likt honom... Han och mannen fick åka upp till närakuten samtidigt som jag och tjejerna åkte iväg och fixade de svårinköpta dammsugarpåsarna och lite andra småärenden.

Doktorn konstaterade dock att inget var brutet eller behövde åtgärdas vidare. Prinsen har stukat foten och fick en lindad fot. Han har fortsatt att halta hela dagen, stackarn, men det verkar inte bekymra honom så mycket iaf. Det är väl inte sista gången vi har stukade fötter i den här familjen men det gör ändå ont i mammahjärtat när man ser att barnen har ont.

Så gick det med den gemensamma hemmadagen på mycket länge... det blir aldrig som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Misslyckat försök till matro

Sedan vi tvingades ge upp barnmatstolarna för lillsessan och prinsen (de ställde sig upp och var skogstokiga trots att vi försökte sätta fast dem) har måltiderna hos familjen Lindblad varit rena cirkusen.

I vårt minimala kök har vi ett stort köksbord, en kökssoffa och två matstolar tillgängliga för måltiderna. För att kunna sitta mellan lillsessan och prinsen men ändå kunna röra mig hyfsat lätt (minns inte när jag senast lyckades komma ihåg att sätta fram ALLT på bordet och få logistiken att fungera så att jag slipper fara upp och ned som en studsboll) tar jag allt som oftast in en extrastol och sätter mig på kortändan med en småtting i kökssoffan och en på vanlig köksstol. Om de två små sitter tillsammans i soffan är det ett fasligt liv, då bara måste man peta lite i syrrans/brorsans tallrik, springa fram och tillbaka i kökssoffan, tjoa som en tokig och spilla lite av varje... Upptill detta ska man försöka se till att storsessan äter något trots att hon brukar säga till långt innan hon smakat en enda bit att den här maten äter hon minsann inte. När man tjatar kommer det oftast något utbrott och mängder av tårar. Då måste bara lillsessan slänga sig över bordet och måna lite om sin älskade storasyster, ja ni förstår.

Nu till saken. En middag nu i veckan tänkte smarta mamman att om man dukar med servetter och tar in en blomma kanske barnen lugnar sig, lite iaf. Dels av chocken av att det faktiskt är dukat, dels för att det är fint. Jag satte servetter i glasen och skyndade ut för att plocka en utslagen ros att lägga i en skål med vatten. Min idé föll dock inte riktigt väl ut... Storsessan tyckte det var fint men skulle tvunget veta, på direkten, hur jag gjort med servetterna. Prinsen tyckte mest att servetten var i vägen och slängde den genast på golvet. Skålen med rosen var han bara tvungen att sätta fingrarna i hela tiden. Lillsessan gjorde precis som hon gör med alla smörgåsar, dissekerade ena lagret av servetten i smådelar spridda lite varstans. Den andra halvan la hon ideligen över maten. Jaha, bad idea kan man väl säga...

Första lektionen i ironi

Storsessan har (utan att veta om det) gjort sin första upptäckt i ironins värld... Häromdagen när jag konstaterade att jag, som vanligt, hade stora snorfläckar lite varstans på min svarta tröja sa jag: "Åh, så fin min tröja är". Storsessan tittar en stund på mig och tröjan och funderar intensivt innan hon säger: "Ibland säger man att en tröja är fin fastän den inte är det...". Ja, du min älskade dotter, det var en form av ironi, men det blir du nog varse så småningom.

Typiskt

I torsdags stressade jag som bara den för att hinna med ett tidigare tåg hem. Skulle nämligen sticka en supersnabbis till Kungsmässan för att inhandla nya dammsugarpåsar. Det finns typ en miljon olika påsar på Maxi men ingen som passade vår dammsugare, första typiskt.

Hann iaf precis med tåget och vad händer?! Jo, vi blir stillaståendes en bit innan Lindome pga något arbete fraför tåget. Fick stå där ca 20 minuter så i stället för att komma till dagis i tid med inköpta dammsugarpåsar kom jag nästan för sent i stället och utan en enda påse...!!! Dagens andra typiskt!!!

Gymnastik och förkylningar

Idag fick jag gå tidigare från jobbet för att hinna hem i tid för att ta storsessan till första gymnastikpasset. Det har krävt många mail och telefonsamtal för att få in henne i en lämplig grupp. Skam den som ger sig. Hon älskade det, riktig gymnastik med kullerbyttor, hänga i ringar och annat.

Hann dock inte jobba färdigt så jag fick sitta en bra stund nu ikväll i stället... Nu är det hög tid att gå till sängs (hoppas mannen hängde upp tvätten) för att få ett par timmars sömn och vårda ännu en förkylning som flugit över mig. Hinner inte bli helt frisk från den ena innan nästa kommer, bihålorna gör ont och jag är rätt gnällig känner jag. Dags att sluta nu då.

För intresserade släktingar kan jag iaf berätta att storsessan har skrivit LÅNG önskelista till födelsedagen, stor händelse!

Här var det klippt

Hoppsan, har ju glömt nämna en liten detalj som gör att jag inte ligger så väl till hos mannen just nu... I söndags klippte han sig (det gör han själv med trimmern sedan många år tillbaks). Jag skulle hjälpa honom att trimma nacken, först med trimmern och därefter raka till den sista finishen.

När jag precis är färdig med trimmern och fortfarande har den i handen så ringer det. Det var mamma, jag ringer om 10 minuter sa jag. Går tillbaka och ska fortsätta. Problemet är bara att jag inte inser att jag har rakapparaten i handen utan hanterar den precis som jag gör med trimmern... Det blev ett rakat jack upp bakom örat det... Det syns inte framifrån utan bara snett bakifrån men mannen vill helst sjukskriva sig tills håret växt ut igen. Har sagt förlåt tusen gånger om och mycket mer kan jag tyvärr inte göra hur gärna jag än vill.

Vi kommer skratta gott åt det här om ett tag men just nu är jag inte speciellt populär...