Åh nej, det är mitt barn

I går när jag skulle hämta på tvillingarnas dagis hör jag ljudet av ett barn ut i kapprummet. Åh nej, det är prinsen som låter förbannad. Han har förvisso ljudeffekter på allt han gör men nu låter han arg och förtvivlad på samma gång. Skyndar mig in för att hitta honom förtvivlat kämpande för att kunna dra med sig en filt på golvet. Problemet är bara att A och M lagt sig på filten och så stark är inte prinsen att han klarar rubba filten. När man inte kan förklara vad man vill får det bli skrikvarianten. Till slut får han hjälp att få bort dem och lyckan är total. Tänk så jobbigt livet kan bli när alla andra inte gör som jag vill hela tiden...

Vid samma hämtningstillfälle fick jag höra ett barns benämning på fröken Catarina - "Papparina". Huvudsaken är att man blir förstådd...