Skrikte ingenting mamma

I går satt jag med dåligt samvete på jobbet. Att komma iväg med 3 små barn till 2 olika dagis i olika ändar av stan är ett rent... I går var jag till att börja med ute i lite bättre tid än vanligt men när man har en bil som ska skrapas ren på is både på in och ut-sidan försvann snabbt den pyttemarginal jag hade. När vägverket dessutom stängt av en del av den väg jag brukar köra till småttingarnas dagis innebar det att jag och ALLA andra kröp fram på den alternativa vägen. Hallå, kan ni bereda väg för en stressad tvillingmamma som varit igång i 2h och har puls på 180?! Nähä, inte det...

Springer in på dagis med lillprinsessan i famnen och prinsen släpande i handen. När jag tar av lillprinsessan inser jag att hon bara har en sko, den andra har troligtvis stannat kvar i vagnen när vi mellanlandade hemma för att sätta oss i bilen. Vagnen står naturligtvis hemma. Fick säga till personalen att ta på henne dubbla sockar och gummistövlar som hon inte klarar gå i. Kändes inte helt bra.

Nåja, mannen fick hämtat barnen på eftermiddagen utan större knot för en gångs skull. Jag pratade med storprinsessan i telefon på em och fick följande kommentar: "Jag skrikte ingenting mamma"
Ja, det var ju också en bedrift...