Storsessans roliga uttryck

Storsessan fick hjälpa mig att torka av plastdetaljerna i bilen(allt som återstod efter att mor o far hade städat och tvättat den).



När vi är nästan färdiga säger hon: "Vad bra att jag hjälpte dig att torka bilen mamma. Nu har vi gjort det så då behöver du inte orola dig".



Orola dig - det låter för häftigt när hon säger det.

Maken och jag hade en härlig helg. Vet inte om ni kan förstå njutningen av att under korta tillfällen få vara själva i huset och det är alldeles tyst? Ingen som gapar, skriker, härjar eller stökar ner det du precis har städat upp. Ljuvligt att få sova tills vi vaknade av oss själva och bara få umgås med varandra.

I lördags var vi iväg och inhandlade färg till storsessans skrivbord och utemöblerna som nu ska bli vita. Mannen fick även köpt en slipmaskin vilket var till mycket god hjälp vid arbetet med både skrivbord och utemöbler. Att han tycker det är löjligt kul med verktyg gör ju sitt till i att arbetet blev gjort med en gång. Storsessans skrivbord blir vitt med mörkt rosa lådor. Helst vill hon ha det helt rosa men vi har försökt att stoppa den idén, det blir nog lite VÄL bra.

När mormor och morfar kom hem till oss med barnen i söndags em i våran numer nytvättade och dammsugade bil (underbart) hade vi allt börjat sakna dem rätt rejält. De hade naturligtvis haft det hur bra som helst. Enda missödet var väl att storsessan glömde sin sovdocka hemma och att småttingarnas sovdockor inte kom med tillbaka. När storsessan upptäckte att dockan inte var med blev förtvivlan stor, det gick dock relativt bra till slut.

Denna veckan är det däckbyte på schemat. Som tur är gör svärfar grovgörat. Igår var maken iväg med den stora bilen och idag åker jag dit med skrotbilen. Ska försöka dammsuga ur bilen när jag ändå är där för det känns som om vi har en halv sandlåda inne i den.

I morgon är det halvdag för min del och ledig dag för maken. På em ska hela familjen och några till hem till J som fyller år. Undrar om hon inser vad hon har givit sig in på när hon bjuder hem oss till lägenheten?!

På torsdag kommer några barndomskamrater med barn hem till oss. Det ska bli jättekul att träffa dem, det är ett tag sedan sist. På fredag är jag hemma med barnen, antagligen hittar vi på något tillsammans med kompisarna i Askim som också är lediga. Resten av helgen är inte planerad ännu men det blir nog en del målning på schemat iaf.

Allt för detta inlägg.

Back in business

Nu kommer vi ut på nätet igen hemma, vi använder Mozilla firefox i stället men det spelar ju ingen roll. Mammas visit i Kungsbacka var som en skänk från ovan. Hela huset blev städat, fönster putsade, mattor piskade, barnen har fått nya skor och vårens trädgårdsarbete är påbörjat. Dessutom hann vi grädda våfflor till barnens förtjusning (de åt upp dem snabbare än mormor hann grädda dem). Mor lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen!!!

Barnen körde ordentligt med sin äldsta morbror, det finns nog chefsämnen i dem alla tre. Det var kul att få umgås med bara A och K en gång. I vanliga fall är större delen av familjen samlad och det blir några stycken... Prinsen och lillsessan fick en ny badpool och varsin gräsklippare, gissar att grannarna inte är lika nöjda som de eftersom de är ruskigt högljudda. Fast barnen älskar dem.

Idag var jag snortidigt på jobbet för att hinna arbeta ett par timmar innan jag åkte till Mölndal och mötte upp mannen och småttingarna. De skulle göra hörseltest. Lillsessan hann göra alla sina tester och det gick jättebra. När prinsen skulle göra ljudtestet gav tekniken upp, det gick inte att få ljud i högtalarna. Eftersom han har börjat prata såpass mycket och de testerna de kunde genomföra var bra behöver vi iaf inte åka tillbaka. Skönt! De blir kallade igen vid 3 - 3,5 års ålder.

För övrigt har barnen varit ute i stort sett konstant sedan i fredags eftermiddag, vilket otroligt härligt väder! Rena friskluftschocken!

Ska hoppa in i duschen nu. I morgon är det heldagsmöte med kvällsaktivitet igen (andra gången den här veckan, annars händer det nästan aldrig något).

Mamma och pappa har erbjudit sig att passa barnen i helgen. Det innebär att jag och mannen har en hel helg att sova ut och rå om varandra. Härligt! Kommer sakna barnen något tokigt men det ska bli otroligt skönt. Det blir nog en hel del fixande med diverse målningsarbeten och annat men inte bara måsten. Vi möter mamma i Ullared där vi byter bil och hon far till Småland med barnen, vi sticker in en sväng på den stora butiken och fortsätter hemåt framåt kvällen (rätt många kronor fattigare gissar jag).

Nu gäspar jag snart mellan varje mening jag skriver. Så god natt gott folk!

Ingen uppkoppling

Nu har jag inte skrivit på länge. Det beror till största delen på att vår Internet-uppkoppling vägrar fungera hemma sedan en vecka tillbaks. Dessutom är det ganska stressigt på jobbet just nu så jag får fatta mig kort. Ville bara meddela mig lite med omvärlden iaf.

Barnen är äntligen friska, första dagen på dagis igår. När mannen lämnat ringer han och säger: "Jag säger bara ett ord: Vattenkoppor". Det går tydligen på småttingarnas dagis. Inget av barnen har haft det så det kan bli några riktigt intressanta veckor. Hörde dock på em när jag hämtade att det bara var ett eller två barn som fått det än så länge och de hade inte varit på dagis så mycket runt tiden då det bröt ut. Förvisso är det väl bra att gå igenom den pärsen, hellre när de är små än när de går i skolan. Det är bara det att både jag och mannen har några tuffa arbetsveckor framför oss och det är inte läge med mer sjukdomar just nu.

Ska som sagt fatta mig kort. Mamma kom i går kväll. Hon är vår räddande ängel! Efter maginfluensapärsen går hela vårt hem på knäna. Det är stökigt och dammigt överallt. För att inte prata om trädgården... De buskar och annat som man kanske skulle klippt ned redan i höstas är fortfarande inte nedklippta. Ja, det såg lite pinnigt ut därute sa mamma...

I morgon är det min lediga dag. Tänkte ta med mamma och barnen för att köpa skor, de kan inte gärna gå i vinterskorna längre. Mannen är inte kul att ha med på sådana prövningar, han tappar tålamodet efter fem minuter... För övrigt blir det förhoppningsvis lite annan shopping och en del trädgårdsarbete.

På lördag kommer lillebror från Växjö med sin nyblivna sambo. Hon ska på någon konferens el dyl för massörer lördag-söndag. Ska bli kul att få rå om dem lite. Mamma åker på lördag någon gång.

Förhoppningsvis får vi Internet tillbaka i helgen. Jösses vad beroende man är av det mediet numera.

Allt för mig, måste jobba nu. Vi höres. Kram

Otursförföljda resenärer och sjuklingar

Jag och kollegan L ska nog helt enkelt inte resa ihop... eller så ska vi det för nu kan det inte hända mycket mer. Idag blev vi sittandes på planet på Landvetter i nästan 1,5h i väntan på att någon skulle ha tid att avisa planet(ja, det snöade idag igen...).

Mötet fick börja 1h senare men det gick rätt bra ändå.

Hon har dock lämnat en sjuk sambo hemma med sina två tjejer. Jag trodde att allt var frid och fröjd hemma men kunde inte ha mer fel. Mannen lämnade alla tre på dagis och åkte till jobbet, frid och fröjd. Han hann dock bara jobba en timme innan de ringer från småttingarnas dagis, prinsen hade kräkt ner hela sig. Mannen fick åka dit och hämta hem prinsen och lillsessan. De hann inte mer än innanför dörren innan det var dags för lillsessan... När jag pratade med honom för en stund sedan hade han blivit totalt nedkräkt 3 ggr och tvättmaskinen går för högtryck. Tycker faktiskt synd om både honom och småttingarna. Hoppas bara att mannen och storsessan får vara friska. Typiskt att sådant ska hända när jag är på resande fot, fast ganska skönt för mig...

Känner mig mer än nådigt mör just nu, det har varit en lång dag. Vi får väl se om vi orkar med någon film ikväll eller om det blir mat och bingen direkt? Det blir inte bättre av att jag har en mördande träningsvärk i hela kroppen efter ett tufft medelpass i lördags morse... träning har lite för låg frekvens i mitt liv för att träningsvärken ska hålla sig borta.

Uppdatering

Jaha, då har det dragit ut på tiden igen... Förra veckan var det begravning för faster K. Otroligt jobbigt faktiskt. Så länge jag var hemma i Kba höll jag det ifrån mig men när jag fick se min farbror, mina kusiner och kusinbarnen brast det. Det var en fin begravning i alla fall och nu är nog K den envetnaste av änglarna. Farmor och farfar hade haft fullt upp men allt hade gått bra.


Helgen som gick innehöll lite blandad kompott men fullt upp hela tiden. Tycker inte jag hinner tänka en tanke till slut utan att bli avbruten... I lördags em skulle vi åka till fam L i Askim. När vi äntligen fått packat in hela packningen och nästan alla i bilen (jag skulle bara låsa och gå ut) kommer mannen och storsessan tillbaka. Hon störtblöder näsblod... På något vis lyckades hon halka ner från stolen och slå näsan i instrumentpanelen. Hår, jacka och kläder är nedblodade och hon tjuter: "Jag vill ha jeanskjolen i stället mamma". Det var bara att försöka få stopp på blödandet, tvätta av henne så gott det gick och byta kläder. Väl framme i Askim hade vi iaf mycket trevligt.

I går var det gymnastik, tur på stan och lite annat. En stor del av helgen har gått åt till att fundera över dagisalternativ. I förra veckan fick vi reda på att småttingarna kommit in på samma dagis som storsessan. Lätt val tycker säkert de flesta men det är inte så enkelt. Den 2 juni flyttar småttingarna till nybyggt dagis precis intill storsessans nuvarande så det blir två flyttar för deras del och en ny inskolning. Dessutom är det bara ett år det handlar om innan storsessan börjar skolan (otroligt men sant). Till slut övervägde ändå fördelarna med att ha alla tre på samma ställe under ett år och bara behöva ha kontakt med personal på ett ställe, personal som vi byggt upp en mycket bra relation till. Nu är alla papper inlämnade, hoppas bara det blir bra nu.

I går kväll var det bara att börja packa för en ny jobbresa, Uppsala i 3 dagar. Skriver mer i nästa inlägg.

En saknad faster

Har inte riktigt tagit till mig att K inte finns hos oss längre, det blir mer avlägset när vi inte träffat någon hemifrån ännu. När jag läste lillasysters blogg tårades dock ögonen rejält.

K har mött många motgångar men har mött dem alla med en helt otroligt positiv livsinställning. Hon var en av de mest envetna människor jag träffat men utan den envetenheten hade hon inte klarat sig så bra som hon gjorde.

Jag minns så väl när jag var liten (innan K satt i rullstol) och sov hos mina kusiner. Jag var rädd för den tickande klockan som slog varje timme men jag fick vara hos K så det löste sig.

Vet inte hur många gånger mamma och pappa har berättat om när vi var i fjällen tillsammans och skulle åka längdskidor. Jag var väl ca 4 år och hade det antagligen lite jobbigt med koordinationen. Hann inte mer än utanför huset innan jag la mig ner med skidorna i kors och tjurigt sa "Jag stannar hos K".

Minnena är många. När K sydde min balklänning (hon har sytt mycket till oss genom åren) och fick stå ut med alla mina idéer och ändringar. När jag skulle ha den igen strax efter balen för att vara tärna fick hon sy in hela klänningen igen. Visst suckade hon lite åt mig men hon fixade allt jag bad och drömde om!

Jag hade en dröm om att själv brodera en julkalender till storsessan (innan jag visste att jag skulle vara trebarnsmor redan nu). Fast innan jag hade blivit färdig med en sådan hade nog storsessan flyttat hemifrån... Gissa om jag sa tack och amen när faster K ringde och frågade om hon fick brodera en julkalender efter ett mönster hon hade?! Det gick hur fort som helst för K att få den färdig och den är så fin!!!

Kan, som sagt, inte riktigt förstå att K inte kommer vara med på nästa släktkalas. Att jag aldrig får äta hennes goda julmat igen. Tänker massor på mina kusiner och deras barn. Lilla M kommer inte ens ha några egna minnen av K, kanske inte E heller och det känns orättvist.

Vi får dock försöka gå vidare och ta detta som en påminnelse om att vara rädda om varandra. Sänder därför en extra kram till er alla som läser detta.

Sköt om er!