Finn felet

Hittar ni felet? Dessa två krukor står i vårt köksfönster. Båda såg ungefär likadana ut, till i lördags då lillsessan och prinsen stod på stol och tittade ut genom fönstret där de trodde att jag och storsessan snart skulle komma. När det dröjde blev de ju TVUNGNA att sysselsätta sig med något. Innan pappa upptäckte vad de höll på med hann de rätt mycket, ni vet allt går snabbare och smidigare om man samarbetar. Att jag har försökt lära dem att blommor är något man bara får lukta på hade de förträngt...

Önskelista

Måste bara visa önskelistan storsessan lämnade till tomten på Tjolöholm i lördags, årets händelse om du frågar henne... Mamma är naturligtvis superstolt över sin supersessa!

För den som har svårt att tyda står det: Tatueringspenna, Lego Solskenshus, Gosedjur (att hon har en miljon hör inte hit...), dataspel, Spel Vem där, Maträtter (i plast, svårt att slå in annars), Lera tandläkare (finns något som heter Drill'n'fill för PlayDoh), Stickmaskin, Barbiehus, Bratz, Megamall (polly pocket) samt Mathilda (här får jag göra ett undantag med namnet) själv har skrivit.

Uppdatering

Har varit hemma idag med alla tre barnen. Lillsessan hade 38,8 igår kväll men idag verkar febern vara borta. Hon och prinsen är dock snorigare än snorigast. Storsessan hostade idag på morgonen, sa hon hade ont i halsen och ville vara hemma. Tror dock mest det berodde på att hon var trött... hon har inte visat några symptom under dagen. Skönt med en extra hemmadag dock.

Däremot har jag själv blivit dunderförkyld och sitter här och snorar kraftigt när jag borde sova. Snart, jag lovar!

Hur som. Det har varit en bra dag. Jag blir alldeles varm i kroppen när storsessan engagerar sig i de små och verkligen leker med dem. Deras ögon lyser av beundran - storasyster är bara bäst. Men åh, så ledsna de blir när de får bannor... fast idag har varit en rätt bra dag på det sättet.

I morgon ska maken vara hemma med de två små. Storsessan vill gå till dagis och det är som sagt inga problem med henne så det får hon. Då får hon "leka av" sig där.

Jag ska dock arbeta hemifrån någon timme på morgonen. Vi har en ev. köpare till den stora bilen i morgon fm som vi ska träffa en bit hemifrån (maken är lite paranoid och skulle aldrig låta någon komma hit och titta). För att få ihop logistiken får vi lösa det så här, jag räknar med att vara på jobbet runt 11. Håll nu alla tummar ni har för att vi får sålt bilen. Det slukar så mycket oro och energi att inte få den såld. Det kommer bli dyraste bilen i mannaminne (känns som om jag skrivit det tidigare men ja, ja) men det får vi helt enkelt leva med. Vi hade inte förutsett en finanskris när vi planerade detta...

Nu ska jag bara skriva ett eller kanske två inlägg till, sedan ska jag sova. Nu skriker någon där uppe, dags att avlasta maken!

Kram och god natt

Slavdrivare

Jag och maken betecknas numera som slavdrivare också. Förra helgen bad vi henne att städa undan på sitt rum innan vi skulle åka till vännerna i Mölnlycke (hela huset var plötsligt upp och nedvänt, det är så tråkigt att komma hem till röra).

Helt plötsligt blev hon så otroligt trött och det är ju SÅ hemskt att behöva städa. Hon grät och gnällde inne i sitt rum och vi tjatade en del och blev till slut rätt irriterade och sa till lite mer på skarpen. Efter att ha skrikigt och gapat en stund till kommer hon ut HELT FÖRTVIVLAD. Tårarna sprutar och hon skriker gravallvarligt till mig och maken: "Ni behandlar mig som en TJÄNSTEFLICKA".

Jag fick gå in och gömma mig i badrummet där jag bröt ihop av tyst skratt en stund. Det gällde ju att ta henne på allvar. Både jag och maken hade lite svårt att finna oss och komma med rätt svar till den kommentaren. Var får den underbara tjejen med den enorma egensinnigheten allt ifrån??? Det enda jag kan komma på är att hon läst Askungen någon gång för mycket...

Moderlig idioti

Innan jag visste att storsessan skulle få två syskon på en gång började jag göra en adventskalender till henne. Tyckte att det var en hel del jobb med 24 paket som skulle slås in och hållas koll på så att rätt paket kom på rätt dag... Men som den julälskare jag är ville jag ju föra denna tradition vidare till våra barn också (jag minns fortfarande hur jag försökte hålla mig vaken för att avslöja att det var mamma och inte tomten som la dit de små paketen).

Fast 24 * 3 = 72. Det är många paket det... Fast nu är jag äntligen klar, alla 72 är inslagna, numrerade och organiserade någorlunda i ordning på hemligt ställe. Nu ska vi bara få storsessan att dela med sig av den fina (inte den på bilden ovan) adventskalender min faster K (som gick bort tidigare i år) broderade till henne (åtminstone tycker storsessan att den är bara hennes).

Nu gäller det att börja få koll på, inhandla och slå in alla övriga paket. Känns nästan som en heltidssyssla bara det.

För övrigt har lillsessan blivit sjuk. Förkyld igen och jag tyckte hon var lite väl gnällig och rödögd när jag på 10 minuter putsade insidan på fönsterna i vardagsrummet. Tog febern, stackars liten hade 39,6 i temp. Efter panodil blev det dock aningen bättre.

Nu blir det väl antagligen inte så mycket med middagen vi skulle ha här hemma med goda vännerna A, K, A och lilla E i Askim. Tanken var att vi skulle träffas på Jul på Tjolöholm och fortsätta hem till oss för att fira lilla E och storsessan. Gissningsvis stannar maken (som inte är lika barnsligt förtjust i jul och tomtar som mig) hemma med prinsen och lillsessan medan jag och storsessan åker till Tjolöholm och möter upp de andra. Därefter åker vi väl var och en hem till sitt i stället. Storsessan sa idag att "Jag älskar A, vi bråkar bara ibland men vi blir vänner igen". Det är längesedan flickorna fick leka men det är väl så här det är med tre små barn.

Nu ska jag gå och SOVA. Det har varit ett par nätter med riktigt dålig och ryckig sömn. Skulle gissa att någon av de små snart vaknar och ska ligga hos oss, i natt var vi fyra i sängen större delen av tiden.

God Natt alla!
Kram

Storsessan har lyckats igen

Storsessan fortsätter komma med dråpliga kommentarer och ge svar på tal. I fredags när jag hade min föräldralediga (avslutningen på det ordet är förresten helt felaktig, vem sa något om ledigt) dag blev det efter frukost ett oändligt liv. Det gnälldes, bråkades, slogs, nöps i ett... Jag höll på att bli helt tokig. Tills slut rann bägaren över och jag gick in i sovrummet samtidigt som jag ilsket sa: "Just nu vill jag inte vara mamma, ni bråkar ju hela tiden" och stängde dörren efter mig (inte så genomtänkt kommentar, jag vet. Ibland blir det bara FÖR mycket och då pratar munnen innan hjärnan hunnit göra sitt.)

Det blev tyst och efter ca 5 sekunder kommer storsessan in och säger bestämt: "Mamma, när jag säger att du eller pappa ska flytta och att jag inte vill att ni ska vara min mamma och pappa. Då säger du att det inte går för det är ni alltid och det går inte nu heller. Så det så!"

Gissa om jag kände mig skamsen?! De är helt underbara, våra barn. Fast de tycks veta exakt hur de ska få oss föräldrar skogstokiga... Jag skyndade mig att be om förlåtelse och sa att ibland säger man saker som man inte menar och att barnen är det absolut bästa som hänt mig!

Livets förgänglighet

När maken kom till jobbet i morse stod en av ledarna inom regionen och väntade med besked om att makens chef gått bort i helgen. Snacka om chock! Han var extremt vältränad och levde väldigt sunt, 46 el 47 år gammal. Han föll ihop i löparspåret och dog. Sånt händer bara inte! Det har varit väldigt kaotiskt på makens jobb idag och lär väl vara så ett tag framöver. De var bara 12 st på kontoret vilket gör att arbetskamraterna kommer nära varandra.

Maken tyckte att han var en otroligt bra chef och det har varit hans ledarskap och stora kunskap som har gjort att maken velat vara kvar ett tag till på kontoret. Tomheten blir stor och det är mycket tankar som snurrar. Chefen var ju makens referens när han skulle söka andra tjänster och de hade en otroligt bra dialog kring hans planer för framtiden. Vi får hoppas att det kommer en ny bra chef till kontoret snart, tror alla behöver det.

Det händer så mycket otäcka och tankeväckande saker. Det som hänt makens chef och den tragik som drabbat Lotta (en bloggvän) väcker många funderingar. Helt klart ska jag nu definitivt prioritera att gå och krama om min älskade make, kika in på mina älskade barn som nästan är som sötast när de sover och gå och få ett par timmars välbehövlig sömn.

Kan ju tillägga att när min chef (som jag också tycker är en suveränt bra chef) idag (efter beskedet från maken) meddelade att hon tackat ja till en annan tjänst inom företaget(vet inte vad ännu för det var inte förhandlat med facket ännu) och ska sluta som vår chef till årsskiftet, kände jag bara att NÄÄ, inte mer nu. När jag sansat mig lite förstår jag ju att det är otroligt spännande för henne med nya utmaningar men det är tråkigt för oss i gruppen.