tisdag 10 november 2009

s

torsdag 18 juni 2009

Inte en somlig dag...

Somliga dagar
"Somliga dagar går allt så lätt.
Solen skiner och allt blir rätt
Spelar man kula vinner man bums.
Rasten är rolig och maten är mums.

Andra dagar går allt på sne.
Försöka med något är ingen idé.
Man glömmer och tappar, blir sist och sämst.
Man ramlar på gården och slår sig hemskt.

Nu hoppas jag på en somlig dag!"
av: Britt G. Hallqvist

Idag är det INTE en somlig dag hos mig... men i morgon kanske?

onsdag 17 juni 2009

Möhippa och barnledigt

Den barnlediga helgen började med att jag åkte iväg, själv, tidigt i lördags morse. Det var möhippa för härliga J i Gbg. Hennes uppladdning för dagen var bästa tänkbara, en utekväll med jobbet, 3,5h sömn och vakna lite lagom bakis... :-)

Hon blev hämtad TIDIGT av en motorcykelsnubbe som inte tog av sig hjälmen förrän han lämnade av henne. Hon fick packa en väska och sätta sig bakom denna främling som vägrade avslöja om han kände J eller inte:-) Det blev en regnig tur i Gbg och även någon sträcka där föraren drog på ordentligt, tror att J höll i honom rätt hårt...

Vi andra samlades hemma hos en av tjejernas föräldrar(gick inte ha champagnefrukost ute som det var tänkt) och inväntade den blivande bruden. Vi sprang ut för att möta henne och när killen tog av sig hjälmen tappade vi nästan hakan allihop. Han var ruskigt snygg!!! Det visade sig att han var både motorcykellärare OCH modell... Bra början.

Väl inne igen blev det jordgubbar och champagne och J fick texten till Shanaia (hur sjutton stavas det?) Twains låt "Man, I feel like a woman" i handen. Det var bara att börja öva, trots att hon avskyr Twain... Något överförfriskad skulle hon nämligen som nästa punkt spela in en skiva med just den låten. J är perfektionist när det gäller att sätta sånger så det blev ett par omtagningar i studion. Men till slut satt den, naturligtvis HUR BRA SOM HELST!

Efter detta lämnade jag möhippegänget och blev upplockad av min älskade make. Hade varit roligt att stanna kvar på möhippan men det kändes än viktigare att få egentid tillsammans med M. Vi fick ett underbart drygt dygn tillsammans. Åt lunch på stan, beställde ÄNTLIGEN en ny förlovnings-/vigselring till M (han tappade bort sin för dryga två år sedan...), gick i lite affärer mm. På kvällen hade vi beställt bord på en palestinsk restaurang nära Järntorget, vi åt 10 små rätter, supersmarrigt och lite annorlunda mot vad vi brukar göra hemma... Vi sov länge, åt långfrukost tillsammans, pratade mycket och bara njöt! Innan vi for hemåt tog vi en promenad "i våra gamla kvarter" i Munkebäck och satte oss i dåvarande favoritparken och njöt av en liten improviserad picknick.

Det var underbart att träffa barnen igen, nyttigt att vara ifrån varandra lite ibland! De hade varit på äventyrsbad, ätit på MacDonalds, bakat chokladbollar och LEKT massor. Tårarna sprutade när A, L och moster J for iväg. Det är HELT UNDERBART att våra barn får ha så fina människor runt omkring sig som älskar dem och ger dem så mycket av sig själva!!! Ni ska veta att vi föräldrar uppskattar er och det ni gör för oss och våra barn!

Väl hemma började maken klippa häcken. Vi har lånat svågerns bensindrivna häcksax och klipper ner den rätt rejält. Det kommer bli jättebra men jösses så mycket avfall det blir att ta hand om. Vet inte hur många säckar vi fyllt hittills men det är många... och vi är inte färdiga än. Jag och barnen (eller iaf jag) gick efter och fyllde säckar med löv och nedklippta grenar. Trots att tomten inte är så stor är det väldigt mycket häck att klippa. Igår var maken hemma med barnen och då var han flitig som ett bi och lyckades han faktiskt klippa otroligt mycket, bara framsidan mot grannen kvar nu. Den måste vi försöka ta i morgon kväll (han är inte hemma ikväll) innan vi åker till Småland för att fira midsommar, för F behöver häcksaxen.

Denna veckan är kvällarna fullt uppbokade. I måndags jobbade maken sent och då går hela min kväll åt för att försöka få i barnen mat, röja upp barnens rum innan läggdags, duscha den/dem som ska duschas, fixa välling, läsa sagor, sjunga och få barnen att somna, röja i köket och ta sig an någon av tvägghögarna. I måndags var det dessutom sista avsnittet NÅGONSIN av cityakuten och det ville jag absolut inte missa. Skulle prata med V också om grillbuffén vi har på vår lott till midsommarafton och förbereda kläder till barnen och mig, sätta igång en tvättmaskin mm. Det var den kvällen det...

I går handlade jag maten till midsommar, var inte hemma förrän tjugo i tio, lagom mör...

Ikväll ska maken iväg och spela kort med kompisar, ett nöje han inte hinner ägna sig åt så ofta längre, av någon anledning:-). Jag och barnen ska börja packa och få ner lite mer löv och grenar i säckar och köra den vanliga kvällsrutinen. I morgon arbetar jag hemma, fast lite kortare dag(6h), M arbetar full dag. Därefter ska, som sagt, häcken klippas färdigt, allt ska packas färdigt och lastas in i bilen, barnen ska göras färdiga för natten innan vi sätter dem i bilen och sedan far vi, härligt.

Midsommarafton tillbringas hos ÅoB tillsammans med hela tjejgänget och deras familjer. Ska bli SÅ underbart kul att träffa alla (förutom D tyvärr, han har jouren). Vi sover hemma hos mamma o pappa och stannar kvar där resten av helgen gissar jag. Kusin R är hemma med sin M också, får väl se om det kan bli våfflor på mamma o pappas altan:-)

Allt för nu! Kram till er alla.

tisdag 16 juni 2009

Tiden går

Jaha, då har veckorna utan inlägg sprungit iväg igen... Här flyter dagarna ihop av en ständig ström med göromål och tiden framför datorn utanför arbetstiden är minimal.

Mycket har hunnits med sedan jag skrev sist men allt det kan jag inte dra här. Koncentrerar det till senaste veckan i stället. I fredags var det "avslutning" på fotbollsträningen för storsessan och mig. Jag har blivit ledare för tjejerna... som om det inte var fullt upp innan:-) De var alldeles för få ledare för att det skulle fungera med så många tjejer på stora ytor utomhus. Jag har lite svårt i det läget att bara förlita mig på att "andra" ska fixa det. All sådan här verksamhet bygger på att vuxna ställer upp och får det att flyta, om jag vill att det ska finnas fungerande verksamhet för våra barn får jag dra mitt strå till stacken också. Ska inte säga att det är någon börda heller, inte ännu iaf, det är superkul att se tjejerna kämpa och utvecklas.

Hur som, säsongsavslutningen kunde bjudit på bättre väder, regnet ÖSTE ner hela fredagen. Nästan alla lag hade ställt in träningen men eftersom det var vår sista gång innan semesterperioden (drar igång igen i augusti) körde vi ändå. Vi hade lite tur iaf, det regnade lite under timmen men det öste inte ner. Flera av tjejerna har vanliga gympaskor när de tränar(det är mest lek än så länge) och de stackarna halkade ideligen. Härligt ändå att se vilken kämparanda flera av dem har, upp igen och fortsätt med en gång.

När jag och storsessan kom hem hade syster yster och hennes sambo anlänt. I julklapp fick jag och maken (av syster, lilla lillebror och kusin med respektiven) en helg med barnvakt då vi får bo i kusin A och hennes Ls lägenhet i Gbg, nu var det dags att avnjuta den julklappen. Tyvärr kunde inte lillebror M och hans N vara med, de är i Thailand och njuter av betydligt mycket bättre väder än vi har här:-) Det andra tyvärr var att R blev sjuk och fick åka hem i lördags, de andra tre redde dock ut det hela mer än GALANT.

Nä, nu blev det så mycket på en gång. Skriver mer om helgen i nästa inlägg.

fredag 29 maj 2009

Hör ni?

Tyst, hör ni?

Nä, just det. Det är TYST i det Lindbladska hemmet!!!

Barnen är hos mormor o morfar och det är helt otroligt vad tyst det blir. Skönt för en stund men nu börjar vi allt sakna våra underverk! I morgon bitti startar vi tidigt och åker till Småland vi också.

Kram och God Natt.

Skoltjejen

Helt ofattbart, men storsessan börjar i skolan till hösten. Hon kommer gå på skolan som ligger 2 minuters promenad från huset, helt perfekt. Där har de åldersintegrerade klasser med 6-åringar, som här kallas småettor, ettor och tvåor tillsammans. Det där med åldersintegrerad verksamhet är väl både på gott och ont. En del tvåor är ju enormt stora jämfört med vår lilla storsessa. Vi får hoppas det blir bra iaf.

Vi är inte helt nöjda med hur de har satt ihop klasserna med tanke på vad vi skrev i önskemål och var övriga tjejer i hennes klass bor, men nu är det som det är och vi måste försöka göra det bästa av detta. Personalen känns suveränt bra det lilla vi har träffat dem och vi har fått positiva omdömen om klassen, vilket känns mycket skönt.

Första besöket i klassen var för dryga två veckor sedan. Vår storsessa, som i stort sett aldrig varit blyg och försynt hittills i sitt liv, sprang hela vägen till skolan samtidigt som hon sjöng – ”Jag vill springa, jag vill springa” – i olika tonlägen. Fråga mig inte vad det var för sång, hon hittar på hela tiden. När vi kommer fram till skolan möter hon den enda tjejen som är med från dagisgruppen. Hennes mamma fäller kommentaren ”åh, lite sådär spänt är det här också” och drar efter andan för att förstärka intrycket av hur nervös lilla I är.

Gissa vad som hände? Jodå, storsessan var blygast av alla. Backade bak för att försöka sitta i mitt knä, hade fingrarna i munnen (så gör hon alltid när hon är lite osäker) och vågade inte ens säga sitt namn… Det lossnade litegrann efter en stund när de fick måla men det var försiktigt som bara den.

Under första besöket fick alla småettor två eller tre faddrar, storsessan fick en kille och en tjej. De gick igenom dagens datum, temperatur och namnsdagsbarn. Sedan fick vi föräldrar gå till ett annat rum och barnen fick måla stora målningar som kommer sitta på väggen till hösten, jättefina. Kommer säkert bli jättebra. Fröknarna verkar som sagt superhärliga. Lite tråkigt dock att det inte finns ett enda barn, i blivande ettan och tvåan, som gått på samma dagis som storsessan.

Nu i veckan var det dags för ett nytt kort besök. Samma visa igen, storsessan är otroligt ivrig innan hon ska gå men blir som förbytt när hon kommer dit. Denna gången fick pappa följa med. Med sig hade alla varsin glasburk som de målade och satte tyg på locket, i den ska de samla max 3 sommarminnen. Storsessan går in för denna hemläxa med stor frenesi. Hon försökte ta med sig burken till mormor och morfar i onsdags kväll (ja, vi har barnfritt för tillfället) men vi kom fram till att sommarlovet får börja först…

Nästa vecka ska de på utflykt med nya klassen. Då kommer varken jag eller maken vara med. Spännande, fast jag tror det kommer gå mycket bättre när vi inte är i närheten.

Hon har blivit så stor så plötsligt känner jag. Hon älskar att cykla och numera kan vi ge oss ut på relativt långa cykelturer tillsammans. Läsa kan hon inte ännu men det är spännande med bokstäver och hon skriver när vi säger hur orden stavas. Märker också att hon räknar i mycket hon gör, hur många tuggor det är kvar att äta t ex.

Humör har hon så det räcker till och blir över. Argumentera börjar hon också bli riktigt bra på. Jeezez så arg man kan bli på henne ibland, ja hon på oss också eller lillebror, gnistorna flyger. Sedan svänger hon på två sekunder och blir världens underbaraste, kramigaste goa lilla tjej. Det är inte lätt att hänga med. Har läst och hört att 6-årsåldern är första försmaken av tonåren… kan bli svettigt det här om 10-11 år då vi har 3 tonåringar...

Vad händer om man...

Avloppet från handfatet i badrummet uppe har varit lite trögt en längre tid. Har hällt i avloppsrensning ett par ggr men det har bara hjälpt en kort period, sedan är det lika trögt igen. Häromdagen bestämde jag mig för att nu är det dags, jag ska rensa avloppet ordentligt och skruva isär det.

Utrustad med plasthandskar och hink, förberedd på att detta kommer vara aningens äckligt och lukta rätt illa skred jag till verket. Var som sagt förberedd på att det skulle vara igensatt av diverse hår-rester och rätt slemmigt.

Slemmigt var det, mycket hår var det också. Men ärligt talat! Hur gick det till när 3 örontops och – 1 målarpensel(förvisso av barnstorlek) åkte ner???


Får man gissa att någon av de tre små nyfikna, undersökande, fingerfärdiga minderåriga i hushållet haft ett finger med i det hela…

3 år

Sedan jag uppdaterade ordentligt sist har prinsen och lillsessan hunnit fylla 3 år och det har firats i flera omgångar. Till slut tyckte storsessan att ”nu räcker det med paket för dem, de har faktiskt fått fler paket än jag fick när jag fyllde år”. Nu vet jag, med bestämdhet, att hon blev rejält firad när hon fyllde år också, men det glöms fort.

Vill härmed tacka ALLA som uppmärksammat våra små! Tack för alla underbara presenter de fått, tack för att ni kommer ihåg dem, men FRAMFÖRALLT – TACK för att ni finns i deras och våra liv,

De pratar massor om vem de fått de olika sakerna av, de har järnkoll ska ni veta. Båda två är nu helt införstådda med att när man fyller år sjunger man Ja må ni leva, får paket, blåser ballonger samt äter tårta och godis. Numera fyller vi år flera ggr om dagen och får osynliga paket hela tiden. Helt underbart att se hur de går in för leken.

Det går inte att kort förklara hur de senaste 3 åren har varit men här följer en radda ord som dyker upp när jag tänker på dem(inspirerad av Linda).

Underbart, omtumlande, händelserikt, blöjbyten, klädbyten, skrik, bärande, tjat, tjafs, gnäll, skratt, tårar av ilska, tårar av förtvivlan, tårar av glädje, kramar, pussar, obeskrivlig ljudnivå, stress, stress, stress, intensivt, ljuvligt, syskonbråk, syskonkärlek, sömnbrist, matkaos, oro, glädje, lycka, lycka, lycka.

Att få vara med på resan från då














7 dagar gamla, prinsen till vänster
till nu



Prinsen och lillsessan fyller 3 år, har inte frågat personen i bakgrunden därav rutan i mitten.
Har hittills varit en helt underbar resa. Visst känner både jag och maken oss totalt slutkörda många ggr, visst är det mycket tjat, tjat, skrikande och bråk vissa dagar. Emellanåt är man så trött på sin egen röst och man vill bara säga upp sig för en stund iaf. Men de positiva stunderna uppväger med råge de tunga bitarna.

Jag vill inte vara utan en endaste sekund av livet med våra tre underverk (fast en liten paus då och då tackar jag inte nej till)!

tisdag 19 maj 2009

Ser ni vad jag ser?

Tänk att våra små fyllt 3 år, känns nästan overkligt! Vart tog tiden vägen?

Kommer nog aldrig glömma den 14 december 2005. Det var då vi hade tid inbokad för ultraljud av, trodde vi då, vårt andra barn. I början av graviditeten hade jag funderat mycket på hur vi skulle klara av ett barn till men ändå ha tid för storsessan och hennes behov. Redan tidigt funderade jag på hur vi skulle göra med vagnen, att storsessan skulle byta rum till det större så bebisen sov i rummet intill oss osv.

Innan UL hade jag tänkt många tankar på om allt inte skulle stå rätt till, antagligen för att försöka förbereda mig på något sätt. Men INTE EN ENDA GÅNG hade jag tänkt tanken att det kunde vara mer än ett barn där inne, det fanns inte i min värld. Då var jag ändå i v17, men tyckte inte jag var större än då jag väntade storsessan.

Hade fått uppmaningen att ha en välfylld blåsa och var i behov av toalett redan då vi gick in i undersökningsrummet. Jag lägger mig på britsen med bar mage, barnmorskan lägger på kletig gele på magen och börjar föra staven fram och tillbaka över magen. Hon är tyst en LÅNG stund - sedan säger hon - "Ser ni vad jag ser?". Jag tittar på skärmen snett ovanför mig och ser en nästan rund ring till vänster ett rakt streck och en nästan likadan ring till höger. "Är det två?" frågar jag, nästan lite oroligt, maken har inte riktigt greppat vad han ser. "Ja det är det, visst är det härligt" säger hon.

Visst var det härligt, men just då och där, ville jag bara resa mig upp och gå. Fick en otrolig känsla av overklighet, om jag går härifrån är det inte sant... dumt, men så var det. Var dock lite för kletig för det. Hon höll på att mäta och räkna och köra med den där staven i en timme. Gissa om blåsan höll på att spricka?! Jag sa i stort sett ingenting på hela tiden. Var rädd att jag skulle börja gråta. Tankarna snurrade, det var ett enda virrvarr. När hon äntligen var färdig skulle vi komplettera med diverse uppgifter. Jag fick be min älskade M att sköta det. Kände att jag bara måste ut ur det där rummet, måste kissa, måste andas. I efterhand fick jag veta att barnmorskan som gjorde UL hade sagt till min ordinarie barnmorska att ringa mig ganska omgående, "hon blev nog lite chockad...".

När vi gick ner i trapporna för att gå till bilen var jag tvungen att stanna på vägen. Tårarna rann. "Är du ledsen?" frågade M. Jag kunde inte förklara varför då och kan det väl egentligen inte nu heller. Tror jag var i chock, kände bara att, hur ska vi klara detta, hur ska vi räcka till för storsessan, hur ska vi göra med rummen, hur ska jag klara en tvillinggraviditet, hur gör vi med vagn, bil osv. Tror M tyckte det var skrämmande också - men mest häftigt. "Det kommer ordna sig" sa han, "Tänk så häftigt ändå".

Väl hemma fick M gå och hämta storsessan hos kompisarna som passade henne, jag klarade inte det heller. Ringde mamma(naturligtvis) och grät. Vet ni vad min underbara mamma sa då?! "Jag kommer, jag visste väl att alla mina sparade semesterdagar skulle komma till användning. Detta kommer ordna sig. Vi hjälper er". Ytterligare kommentarer är överflödiga.

Ringde pappa och grät. Han berättade stolt för systeryster som ringde och sa "GRATTIS!", "Men, gråter du? Varför det". Ja, varför det, kan man undra så här med facit i hand. Just då var jag rädd, liten, chockad och allt kändes övermäktigt.

Det där chocktillståndet höll i sig flera dagar men så småningom släppte det. Då kunde jag också kännna att det var häftigt, även om jag fortfarande undrade hur vi skulle klara det. Jag hade en väldigt bra graviditet på det stora hela. Blev sjukskriven på halvtid ett par veckor och på heltid från 1 mars. Tror den sjukskrivningen gjorde väldigt gott. Slapp stressen att ta mig till och från dagis och jobb och fick chansen att komma ner i varv innan de tittade ut.

Eftersom lillsessan låg längst ner och hade bestämt sig för att det är bäst att sitta ordentligt på rumpan blev det planerat snitt. Var inne två ggr under veckorna precis innan snittet för rejäla sammandragningar men inget hade hänt. Om det inte hade varit för snittet hade jag säkert gått över tiden till slut...

Snittet gjordes i v38+1, sista veckan innan var lite tung. Det blev varmt, gick upp 3,5 kg(tror jag gick upp 18-20 kg totalt) när jag samlade på mig vätska, fick pollenallergi och kände mig allmänt mastodontig.
5 dagar kvar!

Kl 8:22 den 8 maj 2006 plockades lillsessan ut och en minut senare kom prinsen. Lillsessan hade haft lite dåligt flöde sista tiden och låg precis på gränsen för att räknas som undernärd, hon vägde 2400 g och var 44 cm lång. Prinsen var inte stor han heller men det kändes så, 2895 g och 48 cm lång.















2 dagar gamla, vem som är vem kan ni nog lista ut:-)

Sedan påbörjades resan som 3-barnsförälder. En intensiv resa, en UNDERBAR resa! Nu har de som sagt fyllt 3 år, mer om lillsessan och prinsen som 3-åringar kommer i ett eget inlägg.

onsdag 6 maj 2009

Storsessan funderar

Storsessan: mamma, varför trodde så många på allt Jesus sa?


mamma: Ja du, det var en bra fråga. Han var nog väldigt duktig på att berätta och så kunde han bevisa att det han sa var sant.


S: ...(funderar) "Jaa..., och Gud skapade allt. Han skapade dig"


Sedan vände hon sig om och sov.


Ibland undrar man vad som rör sig i huvudet på våra underbara barn???

Drömmar

Efter dansuppvisningen for vi till ICA för att handla lite nödvändigheter samt köpa något fikabröd då vi hade lovat det då storsessan dansat så bra och de små faktiskt höll sig rätt lugna under föreställningen(prinsen kommenterade varje bakgrund på filmduken med "vi haj den hemma tvn"). Väl i affären blev det väldigt heta diskussioner om vilket fikabröd vi skulle köpa men till slut blev det mazariner och två jättemuffins som delades i bitar för alla skulle få smaka. När vi väl hade ätit hemma och skulle fika kom ju nästa diskussion om de delade bitarna, tänk att vi aldrig bara kan ha en måltid utan intermezzon...


Hur som så satte nog dessa muffins spår hos storsessan för när maken tog upp henne för att kissa innan vi gick och la oss sa hon. "Jag drömde så konstigt. Det var ett kors med muffins, som jag ville äta, och så sprutade de vatten på mig"


??

tisdag 5 maj 2009

Krabbor och prinsessor

I söndags hade storsessan (och en väldig massa andra barn) dansuppvisning. Temat var Disneydags. Storsessans grupp dansade Sebastian ur ariel och alla var utklädda till krabbor. De var bara SÅ söta i sina likadana klänningar och leggings, men det bästa av allt var deras huvubonader. Det var en slags stor hängande mösshatt(vet inte hur jag ska förklara). Storsessan var dock inte helt nöjd med outfiten, "jag ville vara snövit" (en annan grupp hade den).

Det är inte lätt när man är prinsessa och dessutom antagligen skulle kunna ställa upp i 10 000-kronorsfrågan med ämnet Disneyprinsessor...

Dolda kameran

Varför kör det alltid ihop sig? Varför händer alltid allting samtidigt? Titt som tätt hamnar jag (eller maken) i situationer där man tittar sig omkring och undrar var dolda kameran är.

Ska man skratta eller gråta?

Här följer två exempel, kan dra hur många som helst – men då tröttnar ni ju.

Fortfarande kallt ute vilket innebär en genomsvett mamma innan alla fått på sig kläder och kommit ut. Hinner inte mer än ut själv förrän prinsen kommer – ”måste basa mamma” (lägg till ett j mellan a och s). In med honom, av med alla kläder igen och in på toaletten, sätter honom där. Telefonen ringer, ”håll i dig gubben så du inte trillar i, mamma ska bara svara”. Samtidigt som jag svarar hör jag dunsandet utanför dörren och ett illtjut, lillsessan har trillat nedför trappen(inget högt fall och ingen verklig fara, men det tycker ju hon). Är på väg mot dörren, fortfarande med luren vid örat, då ropar prinsen ”fädi mamma”, ”FÄÄÄDII MAMMA”. Ja, var ska jag börja???

Kommer hem sent från dagis, alla är trötta, maken ska jobba över. Går in och sätter igång med maten samtidigt som barnen stannar ute en stund till. Hör världens tjut igen. Lillsessan igen, nu har hon kört bobby car nerför trädäcket och skrapat i pannan. Hämtar henne, in och tvätta rent och ta fram en isklamp. Då gapar storsessan från toaletten, hon har inte hunnit riktigt i tid till toaletten och ska byta trosor och leggings. Problemet är bara att hon försöker dra av trosor, leggings och sockar i ett svep – ståendes. Sedan blir hon jättearg när det inte går. Jag: ”sätt dig ner och ta av dig och hämta sedan nya kläder, jag måste sätta mig med lillsessan som slått i huvudet”. Går ut och sätter mig med lillsessan och försöker kyla bulan, i takt med prinsen som kör något gapandes tävlingsrace fram och tillbaka på altanen. Hinner knappt sätta mig innan nästa ILLTJUT kommer från storsessan. Hon kommer ut, helt förtvivlad med glasögonen i handen – de har numera bara en båge… Gaaah, varför blir det alltid så här?

Kan tillägga att storsessan fick gå utan glasögon till dagis efterföljande dag, men det gick bra och de blev snabbt lagade. Lillsessans fall gick bra, blev en liten bula och ett skrapsår men ingen fara.
Mat fick de också – så småningom.

blurr - om allt och inget

Jaha, så gick veckorna igen. Måste ändra min taktik tror jag. Här kommer nog bli mindre långa uppdateringar och mer korta ögonblicksklipp från Lindblads femma framöver.

Lovade att skriva om påsken men det är ju så längesedan nu. Vi hade iaf huset fullt av härliga vänner på påskafton och var hos barnens farföräldrar på annandag påsk. Skulle haft gäster på påskdagen också men eftersom lilla A var sjuk så sköt vi på det till helgen efter.

Vi har även hunnit ha fixardag på dagis, dansavslutning, fotbollsträningen har dragit igång, systeryster och kusin A med respektive har varit på besök och mamma har varit hos oss en gång till, storsessan har haft dansuppvisning och lekt massor med grannkillar på olika håll, fixat och donat i trädgården, försökt hålla hemmet flytande, träna lite grann och en massa annat…

Känslan av otillräcklighet är ständigt närvarande, både på jobbet och hemma. Är ju som alla vet lite dålig på att gå och lägga mig också och då blir det svårare att vara fokuserad på jobbet, ha tålamod med familjen mm. Ska försöka ta krafttag i det där nu.

Sitter faktiskt på jobbet nu – men jag har slutat jobba. VILL så gärna uppdatera den här bloggen lite mer frekvent – måste bara hitta formerna.

Barnen tar nya steg i utvecklingen hela tiden. Storsessan har varit riktigt seg med att bli av med blöjan på natten (vi har försökt men det har inte funkat). Men nu, peppar peppar, har hon sovit utan blöja en hel vecka och det verkar faktiskt gå riktigt bra. Det kommer säkert bakslag men vi håller tummarna för att det funkar denna gången. Hon vill så otroligt gärna kunna sova med trosor. Prinsen sover också utan blöja sedan ett par veckor tillbaka, olyckor händer men på det stora hela går det bra. Med tanke på att han fortfarande sörplar i sig en hel flaska välling innan läggdags känns det helt otroligt. SKÖNT. Lillsessan är inte mogen att vara utan blöja ännu, varken på dagen eller natten. Vi försöker dock med jämna mellanrum och snart ska det väl förhoppningsvis fungera för henne också.

Storsessan funderar hur mycket som helst. Kommer nog komma ett par inlägg om det här snart. Prinsen och lillsessan pratar bättre och bättre hela tiden, helt underbart sköna är de. Det är mycket syskonbråk men även många stunder då de leker helt super tillsammans. Lillsessan och prinsen ÄLSKAR när de får leka mamma, pappa, barn med storasyster – önskar ni kunde höra dem – de lever sig in TOTALT i leken och den roll de för tillfället har fått.

Nu är det snart dags för födelsedag * 2 igen. På fredag fyller våra små sötnosar 3 år! Tre dagar senare fyller deras far några fler år J. Till helgen blir det kalas med släkten – ”alla kommer” som prinsen säger. Fast det är inte riktigt sant, morbror A och hans K kommer inte eftersom K fyller år på lördag och ska firas i Växjö, vi kommer sakna er.

I morgon ska jag springa vårruset. Det är inte mer än 4,6 km så det ska nog gå. Har dock inte tränat ALLS de senaste 2-3 veckorna vilket inte känns super – det kommer bara så mycket annat emellan hela tiden. Det får bli någon form av ”lunking” för min del, fast tävlingsmänniskan där inne någonstans har lite svårt för att ta det lugnt… om ni ser någon svartklädd ligga i en hög i slottsskogen i morgon vid halv åtta-snåret är det nog jag.

Nästa vecka är det dags för storsessans första besök i sin kommande skolklass. Helt otroligt att vår lilla tjej ska börja skolan, hur gick det till? Kommer skriva mer om klassindelning(kräver ett helt eget inlägg) och hur det går så småningom.

Ja, det här blev ett blurrigt inlägg om allt och inget. Nu ska jag ge mig av inåt stan och försöka hitta någon kul present till världens bästa 3-åringar.

Kram från mig

onsdag 15 april 2009

Still going strong

Det har inte hänt något särskilt och jag har inte lagt ned bloggandet, även om man skulle kunna tro det. Det har dock varit väldigt mycket runt omkring mig under de senaste veckorna. Att jag och maken dessutom har lite olika syn på nödvändigheten med bloggande gör inte saken bättre… Fast jag vet allt att fastän han gnäller på mitt bloggande ibland så läser han ändå inläggen och rätt vad det är står han bakom mig och läser på samma bloggar som jag…

Sedan jag skrev sist har vi hunnit fira undertecknad som fyllt 35 i flera omgångar. Först kom mamma och hade med sig ett stort lass med nybakade bullar(två sorter), grahamsfrallor och köttbullar – Sorry alla andra, men jag har världens bästa mamma, för mig iaf! Hon var hemma och städade som en tok på måndagen(dagen innan jag fyllde år) och fixade mat tills jag kom hem från jobbet. Då kom också en kusin med sin son och vi firade oss båda(hon fyller 3 dgr före mig).

Min födelsedag var händelserik. Blev uppvaktad med fin sång och fina presenter på morgonkvisten. Jag var ledig och jag och mamma tog med oss 3 små busar till Skopunkten. Den butiken är alltid en pärs och det var tur att det var min kära mor som var med och inte maken, han hade tappat tålamodet efter fem minuter. Lillsessan och prinsen ägnade sig åt att springa runt i hela butiken, slicka på TVn x antal ggr, klättra på stora stegar x antal ggr, riva ner skor, prova diverse skor mm, PUH. Vi kom dock därifrån med 10 par skor till slut, NICE. På em kom den bästa av vänner, kära M med sin son. Helt underbart! Jag är SÅ glad att hon har flyttat till Gbg, synd bara att vi inte lyckas träffas oftare trots det. Mamma hade bakat morotskaka. Fick även en mängd telefonsamtal, sms, mail och facebook-hälsningar – HÄRLIGT. Tack ALLA!

Helgen som följde var det fullt hus kan man säga. Hela min storfamilj (endast lillasysters sambo saknades) var här från fredag kväll till söndag lunch. Det betyder att vi var 12 personer som sov i huset i två nätter. Finns det hjärterum finns det stjärterum… På lördagen var det fotboll och dans för storsessan, shopping för syskonen med respektive, lagning av garderobsdörr, uppsättning av lampor, och snickrande på veranda för maken, morfar och prinsen (lillsessan var mer intresserad av annat trädgårdsarbete) och mamma stod i köket och fixade hela dagen i stort sett (hon hade dessutom fixat med maten även på hemmaplan…). Själv for jag mest runt som en
yr höna, körde storsessan till dans, dukade, försökte serva lite här och lite där… Runt 16-tiden anslöt mina morbröder och mostrar samt två kusiner, varav en med sambo. Vi blev 16 vuxna och 3 barn på middag. Det blev en helt underbar em/kväll med lång promenad(storsessan cyklade hela vägen, våran stora duktiga tjej), mycket skratt, härliga samtal och enormt mycket lek och bus för barnen och fina presenter. Tänk så underbart att dessa härliga människor ville fira mig! Tack ALLA för att ni tog er tid att komma hit och fira mig, ni är världens finaste. Visst blir det intensivt men jag njuter SÅ av att få ha människor jag älskar och känner mig fullständigt trygg med runt omkring mig!

Mina bröder och sambos åkte på söndag fm och då for jag och syster yster till Kungsmässan för fyra timmars shopping. Helt underbart att få ha syrran för sig själv så länge. Att jag dessutom har en syster med mycket god smak som är otroligt säker i sina omdömen gjorde inte stunden sämre. Shoppade mer än jag gjort på länge (ny handväska(fick pengar till det av syskonen), två par jeans, jeansleggings, klänning som förhoppningsvis kan bäras på båda bröllopen i sommar, bolero mm – gissa om jag mådde bra efter detta. Fast oj, vad hungriga vi blev, nästan svimfärdiga. Väl hemma hade prinsen, morfar och maken (som för övrigt hade nackspärr hela helgen, tur att broders sambo är utbildad massör och kunde avhjälpa en del) byggt färdigt hela verandan med sittbänkar, lucka och hela konkarongen. Mormor hade stekt pannbiffar, kokt potatis med brunsås och smörslungade morötter. Superlativen räcker helt enkelt inte till.

Som sagt, en mycket intensiv helg men ändå helt UNDERBAR. Är så otroligt tacksam för min fina storfamilj, alla härliga släktingar och vänner som värnar om mig och får mig att må bra.

Efter några intensiva jobbdagar var det dags för påskfirande men om den helgen skriver jag i nästa inlägg. Nu ska jag SOVA, sent igen. Hopplösa jag.

Kan ha blivit mycket tokigt i detta inlägg för jag har inte läst igenom och det är skrivet i omgångar.

Kram och god natt till er alla!

onsdag 25 mars 2009

Tiden

Ja, vart tar den vägen? Tiden alltså. Jag förstår då inte vart den tar vägen men den är iaf aldrig tillräcklig.

Nu har det gått så långt sedan vår barnfria helg att det känns urgammalt att skriva om den. Hur som så hade vi det underbart bra och barnen ännu bättre hos mormor o morfar och moster (för hon var där mycket). Vi hann med en hel del, shopping i Ullared, flera möbelbutiker(till slut inköp av två lampor), bio (Australia, jättebra), en sväng till Kungsmässan, titta på utemöbler, fick färdigt småttingarnas garderob och flyttade runt alla deras kläder, röjde en hel del här hemma mm. Vi hann även prata en hel del om hur vi ska inreda i olika rum här hemma, något som är hopplöst att göra annars. Det är sällan vi hinner prata meningar till punkt med varandra annars.

Helgen som gick tillbringade jag tillsammans med världens bästa tjejer. Jag och M åkte upp i fredags kväll. I lördags gästade vi Ulricehamn där det blev god lunch på bryggan. Därefter hade vi hyrt ett ställe med bastu med utsikt över sjön och bubblande badtunna ute under tak, hur härligt som helst. På kvällen blev det mycket god mat hemma hos V. Som tur var tog vi en drink före maten för efter all den goda maten med gott vin därtill var vi alla för trötta. Dessutom drack vi mousserande vin eftersom sötisarna fixat present och bubbel till mig och Å som snart fyller år, så oväntat och så roligt!. Jag och M for hemåt vid lunchtid i söndags - trötta och supernöjda. Det blev en helg med massa prat, skratt, fniss, tårar, mer skratt och mycket livskvalitet. Dessa helger är LYX för mig och jag mår bara SÅ bra av att få träffa mina flix.

Maken och barnen hade haft en stressig lördag men i övrigt härlig helg. Det är nyttigt att sakna varandra ibland. Den känslan jag får i hjärtat när jag ser hur glada barnen blir när jag kommer hem igen är helt obetalbar!

Nej, nu måste jag gå och lägga mig. Skriver mer snart. Kram och god natt.

onsdag 18 mars 2009

Användbart ord

Igår gick storsessan ut färdig för att gå till dagis. Hon vände in lika snabbt igen.

Usch, mamma det ÖSblåser ute.

Ösblåser var ordet.

Nedräkning

Inlägg om helgen som gick kommer. Vill bara säga att nu är det nedräkning...

Från fredag kväll till söndag fm är det mys med världens bästa tjejer som gäller. Åh vad jag längtar! Det blir "spa light", god mat, vin, drinkar, sång, prat, fniss, gapskratt, kramar och mycket annat som gör att jag bara mår gott!

Vi har hängt ihop sedan gymnasiet (vilket börjar bli en längre evighet nu) men Å har jag känt sen vi var 10 och M sen jag var 12, V, E och C lärde vi känna under gymnasieåren. Vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans både härligt, roligt och nattsvart. Vi kan varandras familjer, vi kan varandras bakgrund. Man behöver inte förklara så mycket, de förstår ändå. Vi har valt olika vägar i livet och arbetar med skilda saker och bor spridda från Jönköping till Malmö - men jobb och geografi är rätt oviktiga när vi träffas.

Sa jag att det är världens bästa tjejer??

onsdag 11 mars 2009

säker smak

strax innan sju i lördags morse började prinsen tjata på mig om att gå upp. Försökte få honom att ligga kvar och mysa en stund till (var aningens trött).

prinsen: gå dagis ida?

jag: nej, det är lördag idag då går du inte till dagis.

prinsen: göjga, äta gois mamma (lördag, äta godis mamma)

jag: ja, du kan få lite godis senare idag

prinsen: ha såna däj bila o tabettask mamma (beställning på Ahlgrens bilar och zoo tablettask)

jag: ja, men kan vi börja med välling? (kl var 07:05)

Händige prinsen

I går skrek prinsen hysteriskt i dryga halvtimmen för att han inte fick ta med sig pappas verktygslåda in från garaget. Den lille mannen blir så OTROLIGT arg när han blir arg. För det mesta har han glimten i ögat och charmar alla i sin omgivning men ibland byter han skepnad.

Idag har han packat två hammare, såg, hovtång, skruvar, muttrar mm, och försäkrat sig om att snickarbyxorna är packade. Det måste med när han ska hjälpa morfar att spika lister (eller nåt).

Händigheten har nog hoppat över en generation både på min och makens sida...

För er som inte vet har barnen en farfar som kan laga det mesta, mest bilar men han brukar fixa det mesta. Barnens morfar är snickare och handy man himself. (Jag och maken har tummarna mitt i handen)

Som tillägg kan jag säga att när jag och sonen hängde tvätt strax efter kl sju i lördags morse var det bara jag som hängde upp nåt. När jag tittar ner på prinsen har han radat upp fyra lösa skruvar på golvet och tvättkorgsställningen ligger isärplockad runt honom. "skuvat säj den mamma". Ja, jag ser det - och med bara händerna - trodde inte ens han skulle kunna rubba dem, än mindre komma på tanken...