Skulle precis

Lägga ett inlägg om mina gardiner som jag faktiskt fått upp med hjälp av en hel del dubbelhäftande tejp. Kom dock på att jag sitter vid fel dator. När jag ska fixa med bilderna så de inte tynger ner hela bloggen är det bäst att låna jobbdatorn en stund. Får försöka fixa med det i morgon i stället. Då ska jag dessutom lägga ut en efterlysning...


Vi mår sakta men säkert bättre. Själv går jag på nezeril men känner mig mycket piggare. Barnen hostar fortfarande en hel del men de geggiga ögonen är borta och näsorna torkas inte fullt lika ofta längre.


Kan dock säga att en arbetsvecka med två arbetsdagar för min del leder till STOR stress... får nog försöka ta igen lite på söndag. Om jag hinner för då har vi tänkt baka pepparkakor.


Håll tummarna för att alla är friska för på lördag är det tänkt att vi ska gå på Jul på Liseberg och därefter ska de bästa av vänner fam J och fam M-S komma hem till oss på middag. Att få umgås med V och M och deras familjer är något av det bästa jag vet. M har jag känt (även om vi stött på varandra redan tidigare) sedan vi började i samma klass i 7:an (det är bara 21 år sedan...) och V har jag känt sedan vi började i samma klass på gymnasiet (vilket, hemska tanke, är 18 år sedan). De är även 2 av flixen i Tjejgänget som är världens bästa flix.

Yes yes yes och Morr

Yes yes yes. Bilen är såld och maken kan äntligen börja lägga energi på andra viktiga saker (för jag måste erkänna att det är han som fått dra det tunga lasset när det gäller bilarna). Det blev mycket riktigt en otroligt dyr bilhistoria för vår del men det är inget vi kan påverka så nu lägger vi det bakom oss och fokuserar på annat.

För övrigt är det en mindre bra dag. Jag är riktigt dunderförkyld och mår KASS! Lillsessan är geggig i ögonen och den numera röda näsan rinner fortfarande som ett grönt såll. Storsessan har fått sin elaka hosta som gör så ont i mammahjärtat att höra. Hon hade även feber här ikväll. Hör just nu hur hon hostar så det låter som om lungorna är på väg ut, stackars liten. Dessutom är hon helt förtvivlad för hon missade näst sista gången inför gymnastikuppvisningen idag och hon missar julpyssel (drop in med föräldrar) på dagis i morgon. Har lovat henne att vi ska julpyssla lite här hemma i stället, vad vi nu ska hitta på som även småttingarna kan vara med på.

Något positivt iaf, prinsen är bättre.

Morret i rubriken kommer sig av min, inte så kära längre, symaskin. Fick för mig att jag skulle sy nya julgardiner till vårt sovrum (de nuvarande är inga riktiga julgardiner och vi är båda riktigt less på dem). Dessutom skulle jag klippa till tyg till nya kuddar till sängen. Hade ett jättebra tyg liggandes som kommer passa perfekt. Ni kan förstå hur ilsken jag blir när jag har klippt gardinerna, vikt och pressat kanter och sätter mig för att sy 7 enkla raksömmar och maskinen INTE FUNGERAR!!! Hittar inte bruksanvisningen heller så jag kan felsöka... det är något med undertråden, så långt har jag förstått. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det, har provat allt, tycker jag iaf. Hoppas kära mamma kan lösa det nästa vecka när hon kommer (hon har en likadan maskin). MORR * massor!!!

Nu funderar jag på om jag kan nåla, tråckla lite för hand och tejpa lite... allt för att få julfint i fönstret till helgen...??? Ska nog försöka fixa det i morgon, om jag mår lite bättre.

Har ett par kommentarer att svara på men det orkar jag bara inte nu, får se om energin har återvänt i morgon.

Nu ska jag SOVA!!! God natt alla och KRAM.

Finn felet

Hittar ni felet? Dessa två krukor står i vårt köksfönster. Båda såg ungefär likadana ut, till i lördags då lillsessan och prinsen stod på stol och tittade ut genom fönstret där de trodde att jag och storsessan snart skulle komma. När det dröjde blev de ju TVUNGNA att sysselsätta sig med något. Innan pappa upptäckte vad de höll på med hann de rätt mycket, ni vet allt går snabbare och smidigare om man samarbetar. Att jag har försökt lära dem att blommor är något man bara får lukta på hade de förträngt...

Önskelista

Måste bara visa önskelistan storsessan lämnade till tomten på Tjolöholm i lördags, årets händelse om du frågar henne... Mamma är naturligtvis superstolt över sin supersessa!

För den som har svårt att tyda står det: Tatueringspenna, Lego Solskenshus, Gosedjur (att hon har en miljon hör inte hit...), dataspel, Spel Vem där, Maträtter (i plast, svårt att slå in annars), Lera tandläkare (finns något som heter Drill'n'fill för PlayDoh), Stickmaskin, Barbiehus, Bratz, Megamall (polly pocket) samt Mathilda (här får jag göra ett undantag med namnet) själv har skrivit.

Uppdatering

Har varit hemma idag med alla tre barnen. Lillsessan hade 38,8 igår kväll men idag verkar febern vara borta. Hon och prinsen är dock snorigare än snorigast. Storsessan hostade idag på morgonen, sa hon hade ont i halsen och ville vara hemma. Tror dock mest det berodde på att hon var trött... hon har inte visat några symptom under dagen. Skönt med en extra hemmadag dock.

Däremot har jag själv blivit dunderförkyld och sitter här och snorar kraftigt när jag borde sova. Snart, jag lovar!

Hur som. Det har varit en bra dag. Jag blir alldeles varm i kroppen när storsessan engagerar sig i de små och verkligen leker med dem. Deras ögon lyser av beundran - storasyster är bara bäst. Men åh, så ledsna de blir när de får bannor... fast idag har varit en rätt bra dag på det sättet.

I morgon ska maken vara hemma med de två små. Storsessan vill gå till dagis och det är som sagt inga problem med henne så det får hon. Då får hon "leka av" sig där.

Jag ska dock arbeta hemifrån någon timme på morgonen. Vi har en ev. köpare till den stora bilen i morgon fm som vi ska träffa en bit hemifrån (maken är lite paranoid och skulle aldrig låta någon komma hit och titta). För att få ihop logistiken får vi lösa det så här, jag räknar med att vara på jobbet runt 11. Håll nu alla tummar ni har för att vi får sålt bilen. Det slukar så mycket oro och energi att inte få den såld. Det kommer bli dyraste bilen i mannaminne (känns som om jag skrivit det tidigare men ja, ja) men det får vi helt enkelt leva med. Vi hade inte förutsett en finanskris när vi planerade detta...

Nu ska jag bara skriva ett eller kanske två inlägg till, sedan ska jag sova. Nu skriker någon där uppe, dags att avlasta maken!

Kram och god natt

Slavdrivare

Jag och maken betecknas numera som slavdrivare också. Förra helgen bad vi henne att städa undan på sitt rum innan vi skulle åka till vännerna i Mölnlycke (hela huset var plötsligt upp och nedvänt, det är så tråkigt att komma hem till röra).

Helt plötsligt blev hon så otroligt trött och det är ju SÅ hemskt att behöva städa. Hon grät och gnällde inne i sitt rum och vi tjatade en del och blev till slut rätt irriterade och sa till lite mer på skarpen. Efter att ha skrikigt och gapat en stund till kommer hon ut HELT FÖRTVIVLAD. Tårarna sprutar och hon skriker gravallvarligt till mig och maken: "Ni behandlar mig som en TJÄNSTEFLICKA".

Jag fick gå in och gömma mig i badrummet där jag bröt ihop av tyst skratt en stund. Det gällde ju att ta henne på allvar. Både jag och maken hade lite svårt att finna oss och komma med rätt svar till den kommentaren. Var får den underbara tjejen med den enorma egensinnigheten allt ifrån??? Det enda jag kan komma på är att hon läst Askungen någon gång för mycket...

Moderlig idioti

Innan jag visste att storsessan skulle få två syskon på en gång började jag göra en adventskalender till henne. Tyckte att det var en hel del jobb med 24 paket som skulle slås in och hållas koll på så att rätt paket kom på rätt dag... Men som den julälskare jag är ville jag ju föra denna tradition vidare till våra barn också (jag minns fortfarande hur jag försökte hålla mig vaken för att avslöja att det var mamma och inte tomten som la dit de små paketen).

Fast 24 * 3 = 72. Det är många paket det... Fast nu är jag äntligen klar, alla 72 är inslagna, numrerade och organiserade någorlunda i ordning på hemligt ställe. Nu ska vi bara få storsessan att dela med sig av den fina (inte den på bilden ovan) adventskalender min faster K (som gick bort tidigare i år) broderade till henne (åtminstone tycker storsessan att den är bara hennes).

Nu gäller det att börja få koll på, inhandla och slå in alla övriga paket. Känns nästan som en heltidssyssla bara det.

För övrigt har lillsessan blivit sjuk. Förkyld igen och jag tyckte hon var lite väl gnällig och rödögd när jag på 10 minuter putsade insidan på fönsterna i vardagsrummet. Tog febern, stackars liten hade 39,6 i temp. Efter panodil blev det dock aningen bättre.

Nu blir det väl antagligen inte så mycket med middagen vi skulle ha här hemma med goda vännerna A, K, A och lilla E i Askim. Tanken var att vi skulle träffas på Jul på Tjolöholm och fortsätta hem till oss för att fira lilla E och storsessan. Gissningsvis stannar maken (som inte är lika barnsligt förtjust i jul och tomtar som mig) hemma med prinsen och lillsessan medan jag och storsessan åker till Tjolöholm och möter upp de andra. Därefter åker vi väl var och en hem till sitt i stället. Storsessan sa idag att "Jag älskar A, vi bråkar bara ibland men vi blir vänner igen". Det är längesedan flickorna fick leka men det är väl så här det är med tre små barn.

Nu ska jag gå och SOVA. Det har varit ett par nätter med riktigt dålig och ryckig sömn. Skulle gissa att någon av de små snart vaknar och ska ligga hos oss, i natt var vi fyra i sängen större delen av tiden.

God Natt alla!
Kram

Storsessan har lyckats igen

Storsessan fortsätter komma med dråpliga kommentarer och ge svar på tal. I fredags när jag hade min föräldralediga (avslutningen på det ordet är förresten helt felaktig, vem sa något om ledigt) dag blev det efter frukost ett oändligt liv. Det gnälldes, bråkades, slogs, nöps i ett... Jag höll på att bli helt tokig. Tills slut rann bägaren över och jag gick in i sovrummet samtidigt som jag ilsket sa: "Just nu vill jag inte vara mamma, ni bråkar ju hela tiden" och stängde dörren efter mig (inte så genomtänkt kommentar, jag vet. Ibland blir det bara FÖR mycket och då pratar munnen innan hjärnan hunnit göra sitt.)

Det blev tyst och efter ca 5 sekunder kommer storsessan in och säger bestämt: "Mamma, när jag säger att du eller pappa ska flytta och att jag inte vill att ni ska vara min mamma och pappa. Då säger du att det inte går för det är ni alltid och det går inte nu heller. Så det så!"

Gissa om jag kände mig skamsen?! De är helt underbara, våra barn. Fast de tycks veta exakt hur de ska få oss föräldrar skogstokiga... Jag skyndade mig att be om förlåtelse och sa att ibland säger man saker som man inte menar och att barnen är det absolut bästa som hänt mig!

Livets förgänglighet

När maken kom till jobbet i morse stod en av ledarna inom regionen och väntade med besked om att makens chef gått bort i helgen. Snacka om chock! Han var extremt vältränad och levde väldigt sunt, 46 el 47 år gammal. Han föll ihop i löparspåret och dog. Sånt händer bara inte! Det har varit väldigt kaotiskt på makens jobb idag och lär väl vara så ett tag framöver. De var bara 12 st på kontoret vilket gör att arbetskamraterna kommer nära varandra.

Maken tyckte att han var en otroligt bra chef och det har varit hans ledarskap och stora kunskap som har gjort att maken velat vara kvar ett tag till på kontoret. Tomheten blir stor och det är mycket tankar som snurrar. Chefen var ju makens referens när han skulle söka andra tjänster och de hade en otroligt bra dialog kring hans planer för framtiden. Vi får hoppas att det kommer en ny bra chef till kontoret snart, tror alla behöver det.

Det händer så mycket otäcka och tankeväckande saker. Det som hänt makens chef och den tragik som drabbat Lotta (en bloggvän) väcker många funderingar. Helt klart ska jag nu definitivt prioritera att gå och krama om min älskade make, kika in på mina älskade barn som nästan är som sötast när de sover och gå och få ett par timmars välbehövlig sömn.

Kan ju tillägga att när min chef (som jag också tycker är en suveränt bra chef) idag (efter beskedet från maken) meddelade att hon tackat ja till en annan tjänst inom företaget(vet inte vad ännu för det var inte förhandlat med facket ännu) och ska sluta som vår chef till årsskiftet, kände jag bara att NÄÄ, inte mer nu. När jag sansat mig lite förstår jag ju att det är otroligt spännande för henne med nya utmaningar men det är tråkigt för oss i gruppen.

Uppdatering

Vi hade en mycket bra helg med middag och övernattning hos våra underbara vänner i Mölnlycke. Förstår inte hur de hinner med allt men de bjöd som vanligt på en superb 3-rätters middag. Carpaccio (stavas det så, en ny upplevelse hur som helst) till förrätt, grekisk potatissallad och marinerade lammspett till huvudrätt och en underbar chokladkaka med apelsinspetsad hallonsås och apelsinspetsad grädde till. Barnen lekte helt fantastiskt bra.

Lillsessan höll dock på att få hjärtinfarkt när O (7,5år) kom in med spindelmannenmask på huvudet. Har aldrig varit med om ett så skräckslaget barn, hon klättrade på mig, skrek i panik och efteråt skakade hon i flera minuter trots att han tog av den och visade att det var han. Bådar gott för kommande julfirande. När jag var 4 år (tror jag) fick de vuxna be tomten komma tillbaka nästa år för jag satt som en spänd fiolsträng i min mosters knä och vågade absolut inte titta på tomten (trots att det var min morbror men det förstod jag väl inte då).

Dessutom konstaterade jag återigen att det måste finnas vissa genetiska skillnader mellan pojkar och flickor... Prinsen hittade två pistoler och fick en cowboyhatt på huvudet. Genast rusar han fram till oss, pekar med båda pistolerna på mig och utbrister: "suta(=skjuta) dig mamma". Jaha, tack för den. Han fortsatte leka med svärd och Emils bysse och annat. Hur kan det bli så här? Här hemma finns inte ett enda vapen (om vi räknar bort makens antika svärd och luftpistol men dem vet inte barnen om, och svärden kommer inte komma upp på någon vägg här iaf...) och inte på dagis heller. Speciellt många andra miljöer rör han sig inte i.

Hur som, det blev sent för såväl barn som vuxna och i går städade vi till sent så det är två trötta föräldrar som ska gå och lägga sig SNART. Ska bara skriva ett inlägg till.

Måttfullhet

Storsessan fortsätter leverera dråpligheter. När vi var på väg i bilen för att fira lilla syster yster för ett par veckor sedan nämnde jag lite fint för maken att "Jag önskar mig en vindoverall som jag kan a när jag springer(händer väldigt sporadiskt men om jag skulle komma på idén får ju inte klädseln stoppa mig...) och dessutom kan jag önska mig en bra löparmössa och löparhandskar". Då hör vi från baksätet: "Mamma, man kan faktiskt inte få allt man önskar sig i julklapp".

Nä du min kära älskade dotter. Något av det jag har försökt trycka in i dina stackars öron har iaf fastnat... Jag får ta det lite lugnt med mina önskningar framöver. Att hennes egen lista är ca 1km lång hör inte riktigt till saken...

Tankeläsare

För ett tag sedan utspelade sig nedanstående episod när jag och barnen kommit hem efter en lång dag på jobb/dagis:

Jag skulle koka mannagrynsgröt (ja, ibland finns det varken tid eller ork för ordentlig matlagning) och hade ställt fram pulvret och en gryta. Lillsessan stod på en stol bredvid spisen för att hjälpa till. Mamma=M, Storsessan=S, Lillsessan=L

M: "Jag ska bara plocka fram kläder till i morgon, du får vänta en stund L så gör vi gröten då."

Jag går ut ur köket en stund men L står kvar. Jag visste att hon inte kunde öppna burken så det kändes relativt lugnt. Ganska snart kommer storsessan rusande och ropar "Mamma, mamma L(fast hon kallar henne naturligtivs vid namn, de är inte medvetna om sina bloggalias) har gjort något förfärligt" (bara det ordet gjorde mig full i skratt).

Nu blev det dock mindre roligt. Jag kommer ut i köket och då har lillsessan försökt koka gröt, fast med kaffepulver... som tur är var det inget vatten i närheten iaf. Hon hade lyckats få i ett 2,5cm högt lager i grytan samt täcka stora delar av köksbänken, spisen (inklusive vreden) och golvet. SUCK. När jag väl hade fått rett ut den röran, gjort gröten och dukat fram det mesta fortsatte kaoset.

Det började med att lillsessan skulle hälla mjölk själv ur en full 1,5l-mjölkpaket. Lite mjölk kom det faktiskt i glaset och jag lyckades stoppa henne innan hela bordet var täckt... Två högljudda minuter senare (måltidskaoset i vår familj är ett kapitel för sig) ska prinsen hälla mjölk på gröten själv, ur samma paket. Han träffade faktiskt tallriken med det mesta av mjölken (bara någon dl bredvid) men gröten gick inte se längre för tallriken var fylld upp till brädden... Då ger jag ifrån mig lite morrliknande, ilskna läten (inga riktiga ord dock). Då utbrister storsessan
S: "Mamma, man får inte säga fan"
M: "Nej det får man inte men det sa jag inte heller"
S: "Nej, men du tänkte!"

Jamen vad ... kan jag inte ens få ha mina tankar ifred längre!

Scrolla neråt

Ser nu att eftersom jag hade gjort utkast till ett par inlägg har de hamnat längre ner på sidan. Om ni vill läsa lite mer nytt får ni alltså scrolla neråt.

Har försökt att lära mig lite mer om bloggande, layout på sidan mm men det går långsamt framåt. Jag vill inte ha den där verktygsikonen liggande på vareviga gadget, är det någon som vet hur man får bort den får ni mer än gärna tipsa mig om det.

I startgroparna

Vill bara meddela att jag inte glömt bort min kära blogg. Det är bara livet som har kommit emellan och månaden november. Det är den i särklass tröttaste månaden på året för min del. Fast nu är det inte långt kvar till december och när adventsljusstakarna kommer fram blir allt bättre, tycker jag.

Har dock mycket att blogga om. Har skapat 7 st utkast för blogginlägg som jag ska skriva, så fort jag hinner. Den som väntar på något gott...

Snart, snart så kommer det mer matnyttigt att läsa. Då ska jag berätta om att storsessan blivit tankeläsare och en del annat. Så, håll ut.

Kram till er alla!

Skön känsla

Ville bara skriva hur glad jag blir när jag får kommentarer - såväl från IRL-vänner och familjemedlemmar. Vet ju inte riktigt hur många som är inne och läser här, kommer liksom inte riktigt ihåg vilka jag överhuvudtaget meddelat att jag bloggar.

Ni ska veta att jag läser ALLA kommentarer även om jag inte alltid kommenterar tillbaka.

Det är dessutom en alldeles speciell känsla när jag får kommentarer från personer vars bloggar jag flitigt läser! När jag kom in häromdagen såg jag att En mammas drömmar, Gunilla och Jonna hade lagt kommentarer till mig. Åh, vad glad jag blev, tack ska ni ha alla tre.

Uppdatering

Eftersom det är en månad sedan jag skrev med någon ordning har det hunnit hända massor men det är ju ingen idé att skriva om allt... Lite om vad som hänt sedan sist:

• Makens hosta är äntligen bättre, men det tog TID
• Nu har han lock för örat i stället, vi behandlar med Revaxör för att se om det är en vaxpropp. Han går omkring och säger att han inte hör vad jag säger hela tiden. Ja du min älskade, tänk dig att ha det så jämt...
• Barnen har klarat av varsin rejäl förkylning, lillsessan och prinsen har hunnit med två eller rentav tre innan det blev bättre. Ett par VAB-dagar blev det men "peppar, peppar" så var det första gången vi VABade sedan de små började på nytt dagis(storasysters)
• Vi har firat lilla syster yster som fyllde hela 22 år

och mycket mycket mer naturligtvis.

Kan väl skriva lite mer om helgen som gick och den som kommer. I fredags skulle Min Vän M och hennes lille J komma hit och pappa J skulle ansluta efter jobbet. Eftersom lillsessan (som är besatt av bäbep =bäbis och inte går att hålla undan) var rejält snorig och pappa J fick åka till huvudstaden med jobbet ställde vi in det.

I lördags skulle vi åka till goda vännerna i Mölnlycke (M, P, O, E) men mamma M hade fått halsfluss så det sköt vi fram en vecka.

Helt plötsligt stod vi med en "bonushelg". På något konstigt märkligt sätt försvann den utan att vi hann med hälften av det vi föresatt oss (som vanligt med andra ord). Vi fick iaf monterat ihop lillsessans nya stora säng (prinsen började sova i sin i torsdags). Det gick otroligt bra att få dem att somna i de nya sängarna, ända till i går kväll... Då kom de plötsligt på att det var möjligt att gå ur sängen, tända lampan, hämta alla tillgängliga plastverktyg, springa in till storasyster och pappa när de läser, titta på varandra och kikna av skratt osv. Jag skulle träna och lämnade maken i detta kaos, han hade fått hålla på till strax innan nio innan de somnade... Ikväll gick det lite bättre men de hann ändå springa upp rätt många ggr. Nåja, det gäller väl att vara konsekvent bara.

Nu ska jag strax gå och packa väskan inför morgondagen, det är innebandy på lunchen och på kvällen ska vi spela bowling och gå ut och äta med jobbet. Eftersom jag tränat 3 dagar i rad innan bowlingen gissar jag att jag kommer ha stora problem att både glida ner graciöst, få klotet att inte hamna i rännan någon enda gång och därefter överhuvudtaget komma upp igen.

På fredag blir det förhoppningsvis en rätt så lugn dag för mig och barnen, känner att vi (läs mamman) kan behöva lite lugn och ro. På lördag börjar vi med fotbollsträning och på em åker vi till Mölnlycke där vi sover över, vi har inte träffat fam W på evigheter så det ska bli kul. Ev tar vi en tur till barnens farmor och farfar på söndag innan vi vänder hemåt. Planen är att hinna med ett träningspass på F&S någon gång under helgen också, men det brukar gå lite si och så med de helgplanerna...

Allt för nu. Kram på er